Jag är inte bitter eller på något sätt ledsen över att vara singel för det är ganska skönt måste jag säga. Jag letar inte så mycket just nu heller och är inte desperat, jag har problem med att få en kvinna intresserad av mig och så har det alltid varit. Men det största problemet som får mig att skratta lite är ju det att jag blir kär i fel typ av kvinna när det verkligen händer, dom kvinnorna dras till helt andra typer av män. Jag insåg igår att jag måste ta en timeout från Fotbollen och fokusera på träning bara, blir så frustrerad av att inte hänga med fysiskt, nu har jag förvisso varit skadad en månad och det har la påverkat men kändes inte alls bra på träningsmatchen igår :(. Kände inte alls igen mig själv. Kanske kan jag spela hösten och vintern för att sedan vara med på mina villkor hela nästa säsong. Gjorde illa axeln igår med efter en räddning och det känns idag kan jag lova. Idag är det Söndag iaf och jag jobbar till 19.


Ha en bra dag alla fina följare

Denna dag har inte slagit rekord i att vara grymt rolig, allt har gått fel redan från då jag vaknade imorse och fortsatt till jag slutat för dagen nu. Nu ska jag bara hem och köra lite rehab och äta innan jag lägger mig och sover för natten :). Jag är slutkörd i armar, ben och tanke så ser sova som en belöning ;). Dagar som dessa hade det varit underbart att komma hem till ett hem med ljus och värme och mängder av kärlek, mötas av barn i dörren som saknat sin pappa och en partners famn att mysa ner sig i och skratta åt dagen :). Det är mer dröm än sanning för mig tyvärr och jag har insett det nu, därför jag känner harmoni i livet för att jag inte behöver leta efter sånt som inte finns för mig, det får mig att vara glad för det jag har :).



Ta hand om er

Jag går på min väg och månen lyser så klart

inte visste väl jag att känslor kan välta mig omkull

det blir alltid fel när tankar formas till ord från mig

det är första gången jag kunnat se klart

det är bara att le och lära sig av sina misstag

jag känner ett hjärta slå så hårt och röster som ber mig att gå därifrån

jag är inte van, vet knappt hur man gör

en frustration att alltid se alla vackra gå

jag får bara dra upp ridån till andras lycka 

jag trodde inte det var sant när hon stog där

men jag är på väg någonstans

jag vet vad jag vill och det gäller alltid samma sak

jag har väntat så länge på att någon ska älska mig igen

väntat så länge på att få dela ut min kärlek

är väntetiden över nu?

Allt som jag kan göra nu är att vänta och se hur det blir, jag hoppas på ett positivt besked så klart men det känns inte trovärdigt med tanke på hur lång tid jag väntat. Nej jag är inte sjuk eller så, det här är något helt annat. Jag har lagt alla korten på bordet och kan inte göra mer nu, väntan är aldrig trevligt men det finns så mycket annat att göra under tiden trots allt. Rehaben med knät går bra och jag ler varje dag för mig själv och känner mig lycklig i livet, men det är hon med stort H som fattas i livet. Jag känner att texterna börjar smyga sig tillbaka inom mig igen nu efter månader av kramp och det är befriande :). Jag ser Sundsvall som ett avslutat kapitel för mig, på ett positivt sätt förstås och ska jag flytta så gör jag det just för att den sista lyckan inte går att finna här och att ensamheten utan vänner att umgås med gör det outhärdligt att vara kvar. Jag vill verkligen göra allting så enkelt som möjligt med mitt liv, inget tjafsade eller velande och då menar jag verkligen med allt. Att vara singel är inte så farligt för en sådan som mig, det har jag varit större delen av mitt liv om jag räknar ihop antal år, 1 år var jag älskad och älskade tillbaka och var förlovad men före och efter det ensam. Jag är den jag är och passar inte det så är det inte mig just du vill ha, det är enkel matematik :). Jag ska fara ut och resa och fortsätta med mitt skrivande och hoppas på att finna mer vänner till just mitt liv. Jag försöker alltid få andra att förstå mig och tycker att det blir rätt även om det oftast uppfattas helt fel, nej det blir till att räkna in ännu en sommar som singel och friheten att göra vad jag vill och känner för. Jag kommer aldrig sluta kämpa med min ångest eller att vara en hopplös romantiker för det är sådan jag är :). Alla ska slåss för kärleken tycker jag men det finns en gräns för när det är dags att stanna upp och gå vidare. Så många som tror sig vara bättre än mig och det accepterar jag inte för det är bara småstadsprat.

Så nu ger jag mig ut i livet och utforskar det okända.



Ta hand om varandra och krångla inte till allting för er själva.


Overaller and out från er alldeles egna kärlelspoet Tobias

Människor för mig är inte så intressant att umgås med för jag trivs bäst ensam, klart att jag har vänner och så men i övrigt menar jag. Det är inte så att jag hatar människor utan jag litar helt enkelt inte på folk jag inte känner från djupet, har alltid haft en uppförsbacke genom livet men nu så är det nerför och raksträckor som börjar :). Jag skiter i vad andra tycker om mig för jag gör inte alltid fel heller, alla har vi rätt att markera när något inte känns bra för skit ska man aldrig ta. Nu börjar min träning på allvar och jag ska bara komma tillbaka från min skada i baksidalår sedan ska jag spela fotboll igen och känna toppform, ge upp gör jag aldrig fören det är bekräftat på papper att mina mål inte kan gå igenom.




Skriver mer framöver för nu börjar jag bli trött haha

Snön faller som kristaller och det känns som att det är i December nu. Jag behöver en paus från Norrland och Sundsvall känner jag, jag vill hem till Göteborg igen där jag trivs bra med livet och människorna. Som människa ska du aldrig stanna upp utan leva ut dina drömmar och mål, i dagens Sverige är det svårt att finna boende och arbete på andra orter iof om du inte har kontakter. Jag lever med ångest och depression så mitt liv är inte som alla andras, jag dras ner i mörker då och då och fungerar bäst själv i just dom stunderna, jag har egentligen alltid varit singel förutom 1 år av mitt snart 33 åriga liv, det är en bedrift bara det haha. I Sundsvall har jag aldrig haft en tjej och lär inte ändra på det heller för är inte intresserad så. Vill upptäcka världen och bli stabil i en annan stad först innan jag ger mig ut på köttmarknaden.


Ut i snövimlet nu

En varm bris smyger in
löven cirkulerar omkring
en svag viskning hörs i vinden
den du älskar vissnar bort
du står med huvudet högt

Ingen är ensam
bara kvinna och man
en vinkning mot solen gör att regnet faller ner
nu är jag tillbaka
nu är jag på väg igen

Jag känner hur döden kommer allt närmare inpå mig, ångesten får mig att gråta och tappa all energi som jag har och längtan efter frid fräter i mig som syra mot betong. Jag vet att den psykiska ohälsan kommer att ta mig en dag men jag vet inte exakt när ännu bara, men som sagt döden knackar på min dörr. Jag funderar på hur det kommer bli då när allt är över, finns det liv eller är allt bara mörkt och tyst som om man sover och kommer jag träffa dom som gått före mig?. Jag har slutat fungera socialt med och har knappt några vänner att umgås med på min lediga tid, alla år av dålig kommunikation från min sida börjar ta ut sin rätt nu. Om alla bara kunde förstå hur det är att leva med en hjärna som inte bryr sig om något alls även om kroppen och hjärtat vill, har gått på många minor genom åren och så fort jag blir kär så kommer paniken över att inte duga och få känslorna besvarade. Jag är jag men känner mig som ingenting, knappt jag vill visa mig ute i denna staden för jag känner att folk stirrar då och tänker att: DÄR KOMMER JU KILLEN SOM ÄR PSYKISKT SJUK SÅ VI MÅSTE AKTA OSS. När jag försvinner så glädjer det många skulle jag tro, framförallt mig själv. Jag har en fantastisk kurator som hjälper mig att få tankarna på rätt köl men vad hjälper det egentligen när jag bara vill få frid och vet att det bara finns ett sätt att nå dit. Drömmen om en egen familj känns miljoner mil längre bort en döden för vem kan älska en deprimerad kille full av ångest?. Kramar och kärlek helar för visso de få gånger jag upplever det. Det är inte synd om mig, tvärtom så är jag glad att just jag fått detta lidande så någon annan slipper för det är ingen enkel resa. Kanske får jag höra orden jag älskar dig från en kvinna en gång till i livet innan lågan slocknar, kanske inte men den som lever får se.



Ha en bra alla hjärtans dag nu alla :)