Jag står på berget och jag ser havet under mina fötter och himlen ovanför huvudet, jag känner vinden mot min hy. Jag vet att 2 steg räcker sedan är smärtan över, för då ramlar jag ner mot evigheten och min själ blir fri. Men jag kan inte ta dom där stegen ännu, det finns personer som behöver mig och därför måste jag kämpa på tills mitt hjärta slutar slå. Det är ett helvete att vara fast i ångest och depression, du fungerar inte som du förväntas att göra. Ibland vill jag bara gråta men gråten fastnar i halsen och kommer inte ut, det är jobbigt när ingen förstår mig och verkar bli sura för att jag tänker och tycker annorlunda, det är som att mina känslor är fel och helt enkelt inte accepteras och det tycker jag är fel, jag är inte en person som man kan styra över men råd kan man ge om man inte går över gränsen. Det är min mänskliga rättighet att själv få bestämma och ta beslut som rör mitt liv. Människor som måste styra över andra människor är inte friska anser jag, det är något hos de personerna som är en störning och kanske har det blivit för lite kärlek i barndomen eller något för dom. Det finns nog också dom som tvivlar på mig, dom som tror att jag inte kan något om livet och är helt blåst, men jag ska visa alla tvivlare att jag kan och vet hur man gör med livets alla måsten och krav.



Ta hand om varandra och ha en trevlig helg