Jag önskar jag kunde leka i snön med dig
Då du gör en ängel där borta på ängen
Du ser ut att vara så stark, dina ögon är så underbara
Jag står i lågor och mitt hjärta står i brand
Om du vill ha mig vännen så är jag här
Om du vill dansa kan du väl lära mig?
Om du känner dig ensam så dela med dig av känslan för jag kan nog förstå
Önskar denna kärlekssagan får ett lyckligt slut
Varje gång jag ser dig så blir jag lycklig
Du är den speciella och för mig är du livet
När jag känner mig nere så ger du mig kraften och visar mig den rätta vägen igen
Så länge ditt hjärta slår så kommer jag vara med dig vart du än går

Nu sitter jag i min stilhet efter att ha varit hos mormor och min bror och ätit och umgåtts som jag fick i uppgift av min samtalskontakt att börja göra eftersom jag lider av socialfobi. Samtidigt sitter jag och hoppas att alla barn därute i världen har haft en fröjdefull jul med mycket kärlek och glädje istället för våld, gräl och alkohol, för julen är barnens högtid. Som vuxen får man inte sabotera sina barns julfirande utan har man problem så får man bita ihop och ta det efter julen. Sitter också och funderar på vad min pappa gör, om han sitter ensam eller har någon att umgås med i juletid, han är ju som han är men inte ens han förtjänar att vara ensam på jul. Jag gick snyggt klädd idag för första gången riktigt och skämdes faktiskt inte för det utan tyckte snarare att jag var rätt snygg, nu blir jag ju inte så bra på kort men ser man mig öga mot öga så ser ni andra det också hoppas jag, känner hur förändrad jag börjar bli. Jag har länge trott att jag är en ond människa utan vare sig känslor och hjärta men det stämmer inte för jag är snäll, omtänksam, ödmjuk bl.a men är inte guds bästa barn bara för det heller. Har lärt mig en viktig sak att man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan och det stämmer för jag har inte alltid älskat mig själv.

Vem jag är: jag är underbara Tobias på väg mot något nytt, och det är sant :)

Ha det bäst och ta hand om varandra mår ni piss så vet ni vart jag finns om ni behöver någon som lyssnar men vet att jag inte kan hjälpa alla men jag gör gärna ett försök

Ja det är samma visa varje år faktiskt att dagarna innan jul så kommer en fruktansvärd ångest fram och ärligt talat så vet jag inte riktigt varför det blir så men jag har mina misstankar om vad som kan vara bidragande orsaker till det, jag får alltid en ångest när jag får julklappar och även om jag ger bort en julklapp och sedan när man ska äta julbord med andra så får jag helt enkelt försöka att hålla fasaden utåt för att inte visa att jag är ledsen och har panik och ångest inombords, inte panikångest för det är en annan sak. Kanske kan det också sitta spår av att min pappa aldrig brydde sig om mig eller mina bröder då vi var små, kan inte minnas att jag fått presenter av honom varken då jag fyllde år eller på julen och skulle jag möta honom på stan idag så skulle han bara fråga om en massa trams egentligen, om han ens pratar med mig för ibland kan det hända att han pratar enbart med den kompis jag är med på stan istället. Jag vill inte säga att han är en skitstövel, bara att han betett sig så mot mig för sanningen att säga så känner jag inte min far på det sätt som andra känner sina pappor och som jag borde göra, jag har ingen relation till honom helt enkelt och det är faktiskt något som jag saknat att ha eftersom alla barn har rätt till två föräldrar. Förstår liksom inte vad jag gjort honom för ont annat än att jag blev född. Att vara som jag är, är inget jag unnar någon att bära på för att ständigt kämpa mot sin djupa depression och den sociala fobin och alla självmordstankar som mal sönder hjärnan är inte en lätt kamp att besegra till neutral nivå kan jag säga, jag tycker att jag gör det bra nu som verkligen försöker trots att jag får bakslag från samhället med som bonus för mitt mående. Jag vill kunna bli kär och starta ett förhållande igen men det är svårt eftersom jag har svårt att få ett arbete och det är lite mitt fel iof men det är även samhället som har ansvar tycker jag, vi har ett samhälle som styrs av kokosnötter och då blir det ju svårt för de svagare men jag kan flytta från detta land om jag får ett jobberbjudande, för hellre det än att gå runt så här och leva under existensminimum som jag gör nu och må sämre än jag förtjänar. Jag är en toppen kille med ett gott hjärta egentligen och som kan mer än jag får visa upp och många gånger tror själv så 2013 är året som det ska vända ekonomiskt sätt sen kommer resten på köpet.

När jag ser mig själv i spegeln så tycker jag att jag är en vacker kille och nöjd med mitt utseende och om andra inte ser det eller tycker samma så är det deras problem, inte mitt. När jag får ett jobb blir det lättare att våga satsa på kärleken även om jag är redo nu.

Ta det varligt och sprid glädje & kärlek till era nära och kära

Varje gång som jag tänker på hur illa jag bettet mig mot er mina vänner gör mig verkligen ont, jag älskar er verkligen mer än livet självt men problemet sitter i mig själv och i min sociala fobi för kontakt med människor. Jag är så dålig på att höra av mig till er på grund av att varje gång jag vill höra av mig så inbillar sig min hjärna att ni blir arg på mig för att jag ringde och störde, jag vet ju att det inte är så. Jag försöker att jobba bort det men det tar tid och är så oerhört svårt och ångestframkallande, jag vill ju vara normal och en underbar person precis som ni är. Så mycket som jag fått reda på om mig själv, av mig själv under min pågående resa inne i mig själv är helt sjukt men väldigt nyttig för mig och förhoppningsvis även för er? Detta är iof mitt problem som jag måste tackla på egen hand men bara att få höra att ni förstår och accepterar mig ger mig den extra energi som jag behöver för att verkligen ta det sista steget mot ett normalt liv. Varje gång jag ser en utav er vänner på bild så rinner tårarna extra mycket av skam på grund av att jag inte tog/tar vara på den guldklimp som du verkligen är, du räddade verkligen mitt liv 2010 som var sekunder ifrån att bli min undergång just på grund av din enorma kärlek och tro till mig och mänskligheten så utan dig min vän så hade jag somnat in hemma i glömska, vi bor inte i samma stad men din närvaro som sagt drog mig till en öppen plats med folk i rörelse, trots alla preparat och alkoholen jag hade i blodet för när jag låg där medvetslös i ambulansen och de försökte väcka liv i min döda kropp så var det ditt ansikte som dök upp som en inre kraft och fick mitt hjärta att slå igen, jag kan aldrig återgälda dig för det men du ska veta att du alltid kommer att vara min hjälte och att jag är oerhört tacksam för att du finns hos mig som om du vore en syster, jag kommer alltid att offra mitt liv för dig den dagen du behöver en skyddsängel.

Ska bli bättre på att kontakta dig/er!!!

Det känner jag för att göra, resan inom mig håller jag ju på med så en annan resa vore nog inte så dumt. En resa som får mig att hitta den plats på jorden som jag hör hemma i och kan känna lyckan över att befinna mig i, jag har trampat många på tårna och vet att jag gjort många fel men det är jag inte ensam om egentligen. Vissa saker kunde jag ha kämpat hårdare för och kanske fått det att fungera men det var så läskigt och sådant jag inte är bra på är läskigt så då springer jag hellre iväg istället. Ett förhållande är läskigt och just en sådan grej som jag inte alls är bra på, det är nog på grund av att rädslan för att bli lämnad och sårad är starkare än den att våga släppa till och leva ut känslorna, jag har lämnat och sårat och även blivit lämnad och sårad tidigare och vet inte om jag vågar gå igenom en sån grej igen, det skulle göra för ont. Nä kommer jag iväg på min resa och finner platsen jag söker efter så kommer jag inte tillbaka till min barndomsstad eller ens kanske Sverige för den delen därför att jag vill se något nytt och börja om på nytt med livet någonstans där ingen vet vem jag är. Tiden får läka alla sår och utvisa mig om vart jag hamnar. Detta är min resa och min historia. Det finns så mycket i mig som jag inte får chansen att visa upp på grund av arbetslösheten i Sverige, politikerna lyckas inte med något annat än att misslyckas och jag ska kolla mina alternativ för ett bättre liv med arbete utanför gränserna, har jag otur som vanligt så är det pengafrågan som stoppar mig från undergång.

Låt inte den ni älskar springa ifrån er, var inte feg som jag utan ta chansen till lycka, ibland får man inte den man älskar och vill ha ändå tyvärr, det är livets hårda prövningar. Finns det någon som har känslor för mig här så är det snart försent att tala om det för när möjligheternas tåg anländer till min perrong så kliver jag ombord mot framtiden och jag kommer inte tillbaka.

Ja varför ska det vara så svårt att få ett arbete och någonstans att bo i Göteborg i detta moderata skit samhälle, går jag till myndigheter och ber om hjälp på vägen så blir jag bara hånad och bortglömd och lika när jag söker aktivt på egen hand av arbetsgivare. Lägg till detta missflyt tillsammans med hur jag mår så är det ganska lätt att förstå varför jag blir så förbannad utåt ibland. Är det så svårt att acceptera att jag vill till Göteborg?. Jag har tappat förtroendet för arbetsförmedlingen och samhället för länge sedan men inte tron på mig själv så jag stretar på i denna hånande motvind med ett tryck i bröstet, ilska, frustration, hat, nedstämdhet, självmordstankar etc etc. Jag gillar inte politiker och politik, kommer heller aldrig att stödja deras trams som förstör för samhället, tycker inte man kan kalla de vi har i detta landet för ett fungerande samhälle heller iof. Nu sitter jag mest och väntar på att få ett jobb erbjudande från något av alla ställen i Göteborg som jag skickar ansökningar till men chansen att få ett arbete är ju lika stor som att jag skulle gifta mig och få barn inom några år, alltså ingen stor chans alls i detta borgerliga samhälle.

Ha det bra i snön och ta det försiktigt på vägarna!! 

Just nu sitter jag och funderar på inget alls medan jag känner hur vissa drömmar vill komma fram inom mig, jag vaknar alltid med en stark dödslängtan på mornarna och samma innan jag går och lägger mig, vissa kanske inte fattar hur det är att ha dessa tankar som fullkomligt vräker på inne i skallen på mig och kanske är det tur att jag ändå är så pass stark att jag inte ger efter för dessa tankar, många gånger är jag så enormt frestad att bara göra slut på allt sorgligt jag har i min vardag men då skulle jag ju inte få se vad framtiden har att bjuda på. Jo jag vet att jag är ensam utan någon att älska och att det är komplicerat med kärlek i min värld på grund av vissa saker men vem vet hur det slutar senare i livet? Fast gift och förälder känns det inte som att jag kommer bli någonsin. Nu ska jag se på tv och reflektera andra saker.

Ta hand om dom ni älskar för en dag är det för sent

Du fanns för mig när jag var svag
Din kärlek gav mig hopp igen
Du gav mig styrkan att ta fighten när jag var trasig och redo att dö
Mina dåliga sidor drunknar sakta bort
Jag gråter inte mer
Jag är äldre nu
Jag är inte längre vilsen i denna värld
Du såg mina bättre sidor
Du är min kära vän
Du förlät mig trots att jag var dum
Du gav aldrig upp tron på mig
Du är en ängel