En varm bris smyger in
löven cirkulerar omkring
en svag viskning hörs i vinden
den du älskar vissnar bort
du står med huvudet högt

Ingen är ensam
bara kvinna och man
en vinkning mot solen gör att regnet faller ner
nu är jag tillbaka
nu är jag på väg igen

Jag känner hur döden kommer allt närmare inpå mig, ångesten får mig att gråta och tappa all energi som jag har och längtan efter frid fräter i mig som syra mot betong. Jag vet att den psykiska ohälsan kommer att ta mig en dag men jag vet inte exakt när ännu bara, men som sagt döden knackar på min dörr. Jag funderar på hur det kommer bli då när allt är över, finns det liv eller är allt bara mörkt och tyst som om man sover och kommer jag träffa dom som gått före mig?. Jag har slutat fungera socialt med och har knappt några vänner att umgås med på min lediga tid, alla år av dålig kommunikation från min sida börjar ta ut sin rätt nu. Om alla bara kunde förstå hur det är att leva med en hjärna som inte bryr sig om något alls även om kroppen och hjärtat vill, har gått på många minor genom åren och så fort jag blir kär så kommer paniken över att inte duga och få känslorna besvarade. Jag är jag men känner mig som ingenting, knappt jag vill visa mig ute i denna staden för jag känner att folk stirrar då och tänker att: DÄR KOMMER JU KILLEN SOM ÄR PSYKISKT SJUK SÅ VI MÅSTE AKTA OSS. När jag försvinner så glädjer det många skulle jag tro, framförallt mig själv. Jag har en fantastisk kurator som hjälper mig att få tankarna på rätt köl men vad hjälper det egentligen när jag bara vill få frid och vet att det bara finns ett sätt att nå dit. Drömmen om en egen familj känns miljoner mil längre bort en döden för vem kan älska en deprimerad kille full av ångest?. Kramar och kärlek helar för visso de få gånger jag upplever det. Det är inte synd om mig, tvärtom så är jag glad att just jag fått detta lidande så någon annan slipper för det är ingen enkel resa. Kanske får jag höra orden jag älskar dig från en kvinna en gång till i livet innan lågan slocknar, kanske inte men den som lever får se.



Ha en bra alla hjärtans dag nu alla :)

Ångest är ett mörker
Leva instängd i dig själv
Jag försöker att nå dig
Du svarar med tystnad
Det bränner i min själ
Det gäller att se det positiva i det mörka
Vänder ryggen till dom som vänder den mot mig
Jag kan leva utan kärlek men inte utan vänner
Jag ska till en ljusare plats i en annan tid
En stad, ett mål en dröm
Kvinnor är inget jag förstår mig på



Trevlig alla hjärtans dag på er alla läsare :)