Kanske, kanske börjar livet snart, det är iallafall vad jag planerar. Jag kommer att lämna Sundsvall för gott snart och förhoppningsvis även landet. Jag pratar med min kusin som bor i Chicago och när han startar upp sin firma så ska jag få börja arbeta där, han ska sponsra mig som det heter. Men visst sitter det i bakhuvudet att även detta kommer gå åt pipan som allt annat med livet har gjort de senaste 20 åren, men det som verkar svårt är en utmaning att besegra :). Det var längesedan jag kände så här mycket hopp och lycka faktiskt och nu är det bara att själv börja spara pengar varje månad så det finns eget kapital med, det är en sådan här nytändning man behöver när livet är i stå :). Går allt åt pipan så här jag ju ett kapital att resa för istället också haha.


Håll fast i era drömmar och låt dom inte raderas ut, tro på er själva och ge allt ni har, respektera dig själv i hårda tider.

Jag mår väldigt bra just nu men när DET kommer så måste jag alltid vara på min vakt, jag vet ju vad som lurar runt hörnet varje dag och minut. Tiden bara går men jag står still i mörker som alltid vill knacka på och bryta löst mitt förfall, jag önskar mig alltid att bli hel och fri och död, men döden har sitt pris för jag har ju lovat att vara kvar här. Ge mig kraft att klara ännu en lågsäsong, ge mig kraft eller ta mig himlen tänker jag varje gång. När ångesten kommer så möter kallt, kallt och jag slutar att fungera och har ingen uppfattning om tid eller rum. Spegelbilden är ful och demonen är jag varje gång som jag kollar in i spegeln som brinner och jag vet att jag alltid kommer känna så här, det är så jag är. Ge mig kraft att klara ännu en morgon för även jag har väl en själ? Se på mig nu, se på mig sen, tyck synd om mig nu, tyck synd om mig då, hör jag verkligen hemma här. En bra dag så har jag minuter av tro och känner att jag kan bryta mig fri med kärlek, men så funkar det inte och har aldrig gjort för jag är inte på den nivån. Jag kan vara glad, kärleksfull, nyfiken och allt som är normalt men efter det är jag helt slut och måste dra mig undan. Men sedan jag fick kontroll över alkoholen och mitt självskadebeteende så gör jag mindre skada och gör inte bort mig lika ofta vid konversationer, alkohol är något jag hatar för det tar mig till en annan värld, den värld där jag tror att jag mår bra och att inga bekymmer finns. Nu dricker jag vid de tillfälle som jag känner att jag vill offra bara för att det är något speciellt, jag har aldrig varit alkoholist utan bara velat skada min kropp och fungera bedövad från min egen verklighet för det är jobbigt att armbåga sig fram i samhället som har noll koll eller förståelse för en vilsen själ, men jag kommer att överleva mig själv ändå.

Byt min tårar mot en evig solnedgång

Jag skiter idag hur andra ser mig, jag har mitt egna krig som tar fokus och kraft men jag glömmer aldrig den som vänt ryggen av okunskap eller äkta kärlek/vänskap, där är det kört för en återförening.

Jag och ni kommer alltid vara vackra och duga som vi är men ingen annan ska leva vårat liv och ta ingen skit

Fred och kärlek till er alla.

Hörs hej!!

I Fredags hände det!!!!


Timrå ik är tillbaka i högsta serien nästa säsong, jag såg den sista och avgörande matchen på tv eftersom jag för en gångs skull var ledig och kunde se, jag vet inte om spelarna eller jag var svettigast om jag ska vara ärlig. I 5 år har jag längtat och drömt om att få se Timrå i SHL igen. Det Timrå lyckats med är en bragd som jag kommer bära med mig hela livet, att vända ett 3-1 underläge i en matchserie till seger med 4-3 är bland det svåraste som finns. När slutsignalen ljöd så var det bara ren glädje som cirkulerade genom min kropp, några glädjetårar rann också ner. Jag tror starkt på att Timrå kommer att klara sig fint och hålla sig kvar, för alltid hoppas jag. Sen hade jag inte mage att håna Karlskrona för deras förlust för vet exakt hur det känns att förlora dessa typer av matcher, både som spelare och supporter och man deppar i veckor alltså kan jag säga.


Se till att ta hand om det ni håller kärt. Är någon ensam och utstött, sträck ut en hand för tillåt aldrig mobbning eller ondska över lag, vi är alla individer med rätt att leva och vara precis som vi är. Låt aldrig någon trampa och trycka ner dig.



Hörs hej!!!!

Det är så skönt att vara utan alkohol, visst dricker nån öl ibland men inte så att jag blir berusad eller att det är ofta. Jag har aldrig begripit det här med att bli full som en kastrull egentligen och i yngre år när jag drack så fick jag en sådan ångest att det inte var hanterbart. Jag trivs mycket bättre på gym och med ett aktivt liv. Tänk vad mycket pengar jag sparar på att inte dricka eller gå på krogen, det är en underbar känsla att slippa allt det där. Men bara för att jag gillar träning så ska jag inte sluta att leva för det, bara det att vissa inte fungerar ihop med alkohol.


Timrå tog sista chansen så drömmen om SHL lever tills på Onsdag iaf.

Telefonen ringde som vanligt hemma hos familjen som den brukade göra fram mot kvällen, antagligen så var det en moster som ville prata med mamma lite eller så någon arbetskamrat och det jag nu visste var att pappa skulle komma vrålande från sitt rum och gapa om att samtalet skulle avslutas, vad som pågick i pappas huvud just då vet jag inte men det jag vet är att jag var beredd inifrån mitt rum varje kväll, jag var beredd på en strid med pappa för att visa att det inte är acceptabelt det han gör. Vi kunde stå som arga hundar centimetrar från varandra och bara skrika för jag förstod aldrig poängen i det beteendet, han var väldigt snål pappa och är det än idag. Jag vägrade låta pappa vara dum mot mamma och efteråt var jag ännu så arg att jag skakade i hela kroppen, sen tog det en stund innan hans steg hördes och han var på väg igen. Vad har jag gjort för fel? Slå mig då så blir du nöjd osv osv var vad pappa skrek de gångerna men det fanns ingen poäng i det tyckte jag men visst en gång slog jag verkligen till honom, jag gjorde det för att markera att det räcker nu. Jag vill inte peka ut honom som värsta monstret för jag var aldrig Guds bästa barn själv mot mina bröder eller mamma ibland. Jag ville oftast inte vara hos någon kompis heller för då hade jag inte kontroll över vad som kunde hända hemma eller skydda mamma, vilket som gav mig alltid dåligt samvete. Det konstiga var att när pappa ringde med telefonen själv var det inte så noga med att lägga på direkt.


Försöker idag bygga upp nån slags relation med pappa men det är svårt, får alltid samma bittra fråga om mamma har träffat någon ny och att han inte förstår varför det tog slut mellan dom två, blir lite fokus på mig som hans son då och intresset från min sida svalnar.


Ta hand om varandra :)

Se på mig nu
mitt i livet och klockan är sju
jag var en ensam och rotlös själ
trodde inte på framtid eller drömmar
såg spegelbilden av en sorgsen man

Onda blickar och hårda ord
gott mötte ont i en sliten korridor
nävar mot hud och elaka hot
hur kan det få gå så fel?

Du är aldrig ensam för jag finns här
öppnar du upp dig så lyssnar jag
för jag kan och vill förstå just dig
ingen får trycka ner dig för att du är du
låt tårar falla i extas innan du tar nya tag

Jodå jag har otur med mycket, tekniska prylar framförallt, sedan följer resten med i ett led för att göra mig irriterad. Jag vill inte ha mer snö nu heller för att jag tycker att det räcker nu, den snö som faller och redan ligger på marken ställer bara till med problem. Jag blir mörkrädd över hur vissa människor verkligen fungerar, de är verkligen som plåster och låter inte någon vara ifred trots att man ber om det. Vad är det som är fel med sådana personer egentligen undrar jag? Mår dom dåligt i sig själva och måste hävda sig mot andra? Finns det noll acceptans mot att inte vilja säga vad man gör och är var 5:e minut? Plåsterstilen är bara till för att jävlas med andra för att må bra själv.


Så jag säger att det räcker nu, skaffa ett liv och var normal!!!

Om det är något som jag stör mig på så är det när människor inte kan glömma och gå vidare utan att ha som mål att försöka sabotera andras lycka, det är sådant där psykopatbeteende. Njuter man av det och lever för det så mår man inte riktigt bra i sig själv och vad ska man egentligen säga till sådana människor? De lyssnar och förstår inte ändå. Ett enkelt ord som sluta vara ett plåster på mig nu för jag har hittat någon ska aldrig vara svårt att acceptera eller förstå. Jag kommer aldrig respektera dessa människor med sina onda avsikter.


Ni kan inte splittra på mig och min tjej hur mycket ni än försöker och kommer att försöka för jag älskar henne och hon älskar mig