Jag har alltid hatat vintern på grund av all snö som jag tycker ligger ivägen och för mörkret, men på senare tid så har jag börjat se charmen med vintern. Det knarrar under fötterna på promenader och snön ligger som ett täcke på träden och ger bilden av att vara som tagen från en tavla, nu firar jag inte jul på det sättet som verkar vara mysigt och underbart men visst ska jag njuta denna jul och ta semester från ångesten en stund. När jag promenerar så tänker jag väldigt fritt och frågor som jag har kan jag själv besvara på ett sätt som verkar rimligt tills motsatsen är bevisad. Vad är det egentligen som gör att vi är så självupptagna i livet att släkt och vänner prioriteras bort allt för ofta, dagens moderna mobiler har gjort människan beroende av sociala medier i jakten på bekräftelse varje dag och minut, det ska läggas upp bilder och skrivas statusar så ofta att inget annat hinns med och sitter vi med vänner på restaurang eller hemma så nog är telefonen med på bordet, annat är inte tillåtet och ger aggressioner. Jag brukar ta långa timeouter från sociala medier för att det är så skönt att egna tid till saker som jag tycker är viktigt och verkligen ger mig något. Att nudda detta ämne gör många upprörda men så är det ju med alla beroenden, när sanningen kommer nära så måste man attackera tillbaka istället för att erkänna, jag erkände för mig själv att jag höll på att bli beroende av sociala medier och gjorde något åt det, för jag behöver bara bekräftelse från mig själv i allt jag gör eftersom jag inte bryr mig om vad andra tycker och tänker om mig. Ta nu hand om varandra och möts fysiskt och lägg undan mobilerna för stunden, det dör ingen av!!!

Månen lyser och stjärnorna glittrar och här ligger jag ensam och funderar, jo det finns en stor risk att jag aldrig kommer bort från Sundsvall och att jag får leva vid sidan av kärleken, klickar jag inte med någon så är det så. Jag har varit ensam så länge att minnet sviker mig i hur det är att dejta eller märka att någon gillar mig, sist jag öppnade mig för kärleken så blev det ännu en pannkaka till samlingen haha. Men det finns ingen mening med att vara bitter över det jag inte har eller kanske aldrig får, livet är för kort ändå. När jag blir kär så blir jag alltid så satans kär att ivern tar över, om det beror på att jag nästan alltid varit singel kan jag inte svara på men det kan absolut vara så, Jag kan nog aldrig glömma min stora kärlek som inte var ett dugg intresserad av mig utan bara lekte med känslorna mina tills något bättre dök upp, det finns alltid en plats i mitt hjärta där hon är med trots allt och det är typiskt att vi lever i så skilda världar att kärlek inte kan mötas från båda håll. Jag minns inte hur det känns att hångla eller hålla om någon men försöker tänka mig in i hur det är iaf, jag har 2 blåa otroligt vackra ögon som egentligen borde få vilken kvinna som helst att smälta men det ska finnas lite allt av det andra också. Nä kanske dags att försöka sova för det är ju till att spela match imorgon!!!!

Jag har ett Jobb, jag har en bil och en lägenhet att bo i men är jag lycklig för det? Nej inte ett dugg egentligen för det är alltid något som saknas inom mig, det brinner en längtan efter något stort och vackert varje dag. Jag är stark i mig själv och tänker till på det som är viktigt för solen kommer från ingenstans, människor är så självupptagna och besatta av sina mobiltelefoner idag att jag blir mörkrädd, det måste läggas upp bilder och statusar hela tiden i syfte att få bekräftelse och uppmärksamhet, därför håller jag mig utanför sociala medier så mycket jag kan för vill inte bli en sådan, jag har mitt normala liv som ger mig mer. Men sen är jag ju inte som alla andra heller.