Jag hade en dröm inatt, du var där

du var vacker, du var grann

så rädd för mörker, så rädd för ensamhet

jag såg glöden i dina ögon, viljan fanns i din röst

och jag vet att det är sant

Kom låt oss dansa, låt oss chansa

kom och sätt dig här i gryningstid

låt oss ge allt vi har, låt oss vara olik alla andra

Våra tårar blir till silver

våra hjärtan blir till guld

du är kvinna, jag är man

Det kan skilja hundra mil, det kan skilja några mil

men huvudsaken är, att man vet vart man har varann

det kan regna utanför, men av kärlek blir man stark

i en skadeskjuten själ, i ett hjärta krossat i bitar

ja så kom låt oss dansa, låt oss chansa

kom och sätt dig här i gryningstid

låt oss ge allt vi har, låt oss vara olik alla andra

Jag längtar till det röda huset intill älven, det doftar så gott där av Syrénbuskar och blommor. Träden uppe vid skogen viskar saker till mig om tiden som var, älskade mormor och morfar om ni bara visste hur saknade ni är av mig. Jag minns hur jag låg på en stor filt på gräset och tittade på hur molnen formade sig till olika figurer. Det var där och då som det var möjligt att drömma om livet och vilken väg jag skulle gå. Jag ser inte så mycket bakåt längre utan strävar hela tiden framåt för att finna den inre friden som jag saknar. Ett liv på scenen är det jag drömmer om mest, för att skriva texter och spela musik är det absolut roligaste som finns. Jag saknar en kvinna vid min sida som kan älska mig för den jag är och som bromsar mig när jag hastar för fort fram, jag vet att hon finns där ute och bara väntar på mig, hon tycker att jag är något medans hon själv inte är någonting men det är inte sant, för tillsammans så är vi allt. Jag har vandrat många mil på Sundsvalls gator men aldrig känt mig så lyckligt förälskad i en ängel större en livet som nu. Jag hoppas du tar emot min hand när jag sträcker ut den mot dig. Harry frågade om jag ville gå ner till älven och fiska en dag, det ville jag göra för det var så spännande att gå genom den lilla skogen och möta kossorna som bonden hade i sin hage på vägen ner, fåglarna kvittrade i sina trädtoppar. Det nappade inte så bra den gången men att höra dånet från älven gjorde mig alltid lugn, här var det ingen som störde sig på att jag inte var perfekt i den bemärkelse som man förväntar sig. Åter inne i det röda huset intill älven så hörde jag hur det sprakade från kaminen medans Ulla lagade något av den goda maten. Där kände jag att snart är det jag som är kung och jag säger till er alla som läser: sluta aldrig drömma och ta för er av livet och bli vad ni vill.





Hörs hej!!!

Repen är lossade

Båten är redo att lämna din hamn

Jag tar en enkel packning denna gång

Jag ska följa örnen som glider i skyn

Detta blir min sista resa

Det spelar ingen roll att du lämnade mig

Jag ska resa och söka lyckan och finna meningen med mitt liv

Om du är ledsen ses vi säkert igen en stund

Du sköt en pil genom mitt hjärta när jag var liten, den var full av gift

Jag har aldrig gillat dig och du har aldrig gillat mig

Du är för liten till ytan, har inget jag vill ha

Jag är en storstadsgrabb, i en småstadsgrabbs kropp

Där ute väntar kanske någon på mig

Kanske vinkar en skönhet vid land

Med en vind som blåser i hennes hår och som säger att jag är hennes allt

Jag ska följa mitt hjärta, fast jag vet att jag har allt emot mig

Jag vet att denna värld är skrämmande för mig

Men den som söker finner oftast rätt

Då blir det en annan vackra värld

Att bli fast här, kommer att bli mitt förfall, det vet jag för att jag känner det.

Gata upp och gata ner

Jag famlar runt i minnen

Dom spelar egentligen ingen roll nu

En ensam fyr lyser på stormande hav

En del av mig drömmer om det goda livet

I  ljus och i mörker

Kan du älska mig då

För jag börjar nå mitt vägskäl nu

När jag ser mig själv i speglar

Ser jag en förlorare som aldrig törs ta för sig

Men när jag ser dig

Ser jag något vackert

Vill du bli en del av min historia

Vill du vara den som öppnar mitt ensamma hjärta

Kan du se den goda delen

Kan du stå utanför min dörr

Jag har lärt av mina misstag

Torkat mina tårar

Lämnat dom som föraktar mig

Jag vet inte vem du är

Men jag är ändå ledsen att du inte är här

Jag hör en röst i mitt huvud

den säger alltid samma sak

du har inget val, du måste fajtas eller dö

gatorna ligger öde inga lampor tänds

snön faller ner, jag känner kylan mot kind

Jag ska ge livet en andra chans

jag ska aldrig mer vara rädd

jag ska aldrig mer springa

det är här jag hoppar av

jag frågar mig alltid

hur kan en kvinna som du, tycka om en kille som jag

vad är det som är så speciellt med mig

du är min drottning och jag din soldat

jag står troget vid din sida

Jag ska ge livet en andra chans

jag ska aldrig mer vara rädd

jag ska aldrig mer springa

det är här jag hoppar av

du är lyckan i mitt liv

du är vinden som bär mig fram

och utan dina vingar, kan jag inte ta mig någonstans

och när du ler mot mig, då stannar världen till

när jag hör dina mjuka andetag gör du mig till en lycklig man

En tyst skoldag och alla elever är spända inför starten av en ny termin. En del är självsäkra, en del är blyga och en del visar utåt att det är tuffingar. Tiden går och tyvärr så väljer rötäggen ut de offer som dom ska ge ett helvete. Det är knuffar in i skåp och krokben så personen faller, slag och sparkar tillsammans med kränkande ord och förföljelse och skadegörelse av egendom där offret bor. Varje dag som man går till skolan som mobboffer så känner man en klump i magen och en vilja av att inte ens gå dit. Man tänker bara: vad ska mobbarna hitta för fel idag då, vad ska jag utsättas för. I skolan får man inte sticka ut för då kommer de här svaga mobbar eleverna som hökar direkt. Pratar du som offer med lärare så nonchaleras bara det du säger, lärarna har ju fullt upp med att dricka kaffe och snacka en massa strunt, dom varken hör eller ser. Det var inte många som ville komma hem till mig heller eftersom jag hade fel föräldrar och syskon. Likadant var det i fotbollslaget, skulle vi samlas på ett ställe får att samåka till cuper eller bortamatcher så gjorde alla andra spelare i laget allt för att slippa åka i våran bil, jag minns att jag funderade lite då varför det var så, men det gjorde mig inget då. Jag ville byta skola under 90-talet då jag gick på hagaskolan i Sundsvall, jag hade inte många kompisar och trivdes inte, sedan så hade min bästa vän då flyttat till en annan skola för att få närmare hem. Jag tror inte att mobbare förstår hur mycket de förstör sina offers liv, allt de gör sätter djupa sår i själen och ger konsekvenser. Oftast handlar det om att offret måste uppsöka psykiatrin för att kunna laga det som går, ibland blir depressionen, ångesten och självmordstankarna för svåra så det blir inläggning på psykriatisk klinik om inte självmordet redan hunnit bli sista utvägen.