Alla inlägg under oktober 2013

Av Tobias Bergqvist - 24 oktober 2013 18:20

En tyst öde minut av beslutsamhet

hösten kommer in

med vindarna från öster

jag hatar att jag är här

tårar faller, mörkret tar mig hem igen


Hoppa framför tåget

är något jag funderar på

så jag får bort mina sorger

för vad är livet att ha

när du inte är med mig


Jag sluter mina ögon

minns den första gång vi sågs

jag var inte bra nog för dig

men ändå vet jag att vi var som gjorda för varann

kanske kommer du sakna min kärlek en dag


Hoppa framför tåget

är något jag funderar på

så jag får bort mina sorger

för vad är livet att ha

när du inte är med mig


så här är jag nu, ensam och vilse precis som du

regnet piskar marken vi går på

jag förstår i samma sekund

att du inte längre vet vem jag är

det är värre än att aldrig få se dig mer 

ANNONS
Av Tobias Bergqvist - 11 oktober 2013 13:43

När regnet sakta faller

tänker jag på det som en gång var

jag kan vakna mitt i natten och undra vad som hänt

det är inte alltid så lätt att hålla inne med gråten

när du inte ser mig blir jag ledsen

men det är så svårt med känslor ibland


Här uppe i staden i norr

har jag varit kär

jag fick mitt hjärta krossat

när jag var till besvär

du vill inte ta mig här och nu igen


alla bilder som jag har kvar

vad spelar dom för roll nu

du får som du vill jag ger mig av

trots att jag står utanför din dörr

så ta mig härifrån släck min låga

för jag blir aldrig hel igen


Här uppe i staden i norr

har jag varit kär

jag fick mitt hjärta krossat

när jag var till besvär

du vill inte ta mig här och nu igen


det sägs att tiden läker alla sår

i många år har jag undrat

om det fanns något kvar

men jag har ingenting kvar nu

du finns kvar i allt som jag ser

kan du inte be mig att stanna upp


Här uppe i staden i norr

har jag varit kär

jag fick mitt hjärta krossat

när jag var till besvär

du vill inte ta mig här och nu igen





ANNONS
Av Tobias Bergqvist - 8 oktober 2013 21:32

Jag förstår inte varför det jag läser om cellerna inte fastnar i skallen på mig när tentamen är på torsdag, hur ska jag kunna ta mig framåt när huvudet inte vill samarbeta med min vilja? Åren dom bara springer iväg och minnerna från det positiva och det negativa framkallar många känslor som jag inte kan beskriva för någon just nu, det är så många saker jag vill förklara men de finns inga ord och jag försöker att lämna det jobbiga helt bakom mig men vet inte hur lång tid det tar tills de försvinner helt men jag tror att förlusten av mormor nyligen satte sådana djupa spår att allt som jag var rädd för som liten nu kommer fram då jag aldrig kunde tro att de båda skulle försvinna en dag. Jag kan inte se vad som är roligt här i staden längre utan mormor & morfar, vem ska man fara och dricka kaffe hos, vem kan ge goda råd och skämt och vem kan ersätta maten som hon bjöd på och allt det andra som bara dessa änglar kunde plocka fram. Ja jag är väldigt stolt över dom båda och är väldigt tacksam för den tid som jag fick ha just dessa två änglar i mitt liv men tycker att tiden vart alldeles för kort. Visst finns det även andra personer som jag kan sakna ibland och bara undra hur de mår för det är synd att de inte fick uppleva det bästa av mig. Längtar tills jag får min förtjänta riktiga nystart för jag ska inte ge upp utan kämpa på och nå mina små mål och försöka leva upp till det som mina idoler lärt mig, de får titta ner på mig från sin himmel och skydda mig och mina framtida barn med den kärlek och omtanke som de gav mig tillsammans med den kärlek och omtanke som jag själv kommer ge mina egna barn och partner om det finns någon som orkar leva tillsammans med en sån som mig som kommer att vara deprimerad livet ut men med medicin som bromsar ner mycket av den sjukdomen. Sen så påverkar politikerna mig negativt också för att jag tycker att det förstör allt och gör det svårt för de svagare att kunna leva

 

Så om jag fick ge dig det bästa av mig tror du då att det skulle kunna gå och hitta vägen för oss två?



Tänk om jag bara kunde få en dag till med dem och alla andra jag saknar en sista gång


Det är inte ni vänner som är felet, det är bara den här staden som aldrig kan göra mig hel igen.


Avslutar med att rekommendera låten det bästa av mig med Tommy Nilsson för den är bra och säger mycket av allt och ingenting 


Av Tobias Bergqvist - 6 oktober 2013 21:38

Har försökt att plugga och vara duktig men det har inte varit enkelt därför att jag har känt mig så nere och huvudet har varit tungt att bära på. Jag är så oerhört trött på att bära på denna ångest och depression för att den tar så mycket av min energi just när den är som tyngst. Det är så mycket som jag vill uträtta i livet men de känns just nu som att inget kommer att gå överhuvudtaget, jag önskar bara att någon kan ta mig härifrån till en plats, en stad där jag kan andas och få ut glädjen med livet. Hösten är banne mig den tuffaste tiden för en sån som mig och när man sitter hemma ensam och gråter över allt och ingenting så är det ju något som inte stämmer, eller? Jag är inte rädd för att få leva ensam utan hoppas mera på att det inte blir så




Kan du se vad som är fel?

i varje andetag som tas

i detta mörka, tråkiga liv

försöker vara stark

men känner mig så klen

ibland vill jag inte hålla mig kvar


Om jag ska leva igen

och få en ljusare värld

måste jag nog ändra på

några små saker jag funderar på

min saga från förr får ta slut här och nu


Kan du stötta och hålla om mig när livet är hårt?

Kan du lova att du aldrig vänder ryggen till och går

vad måste jag göra för att få dig att stanna

vad måste jag göra för att få dig att älska mig

nu får jag ligga ensam om natten

men jag hoppas på förändring

innan min sista tår är fallen



Av Tobias Bergqvist - 4 oktober 2013 00:40

Jag kan se dig på gatan där vi brukade gå

jag vet att du inte kan se mig

för allt är bara en plågsam dröm

jag vet att jag sårat om och om igen

här står jag nu på perrongen

på väg långt härifrån


så trött på staden där det alltid blåser

här finns bara sorger och dåliga minnen kvar

du sa en gång att du ville ha mig

men det var för så längesedan


Jag vet att du inte vill vara min vän

jag har bilder i mitt huvud om hur de kunnat sett ut

jag tänker på dina vilda ögon

fast jag vet att jag inte borde göra det

regnet det faller fast solen gått upp

mitt hjärta har slutat att slå


så trött på staden där det alltid blåser

här finns bara sorger och dåliga minnen kvar

du sa en gång att du ville ha mig

men det var för så längesedan


du älskar någon annan nu

du har glömt det som var oss

i många år har jag undrat

om allt kunnat bli som förr

för här i staden finns det inget kvar

så ta mig härifrån för här kan jag aldrig älska igen

Presentation


Hej Tobias heter jag, är 30 år och jag bloggar om livet som deprimerad och lite annat.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ berkka med Blogkeen
Följ berkka med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se