Natten är vacker, stjärnorna lyser in
alla våra minnen, lever djupt kvar i mig
våran historia är speciell men inte skör
horisonten tar mig hem, men det kan ta dagar eller år, att styra in mot land

jag drömmer om att vara en fågel
som kan flyga mot varma land
alltid återvända, till platser som stimulerar
vara min egen kung och tävla mot vinden

Jag minns vad jag sa till mig själv
något om att jag skulle ta mig upp från botten
det var så slemmigt och halt att gråta ensam i skammen
men jag tog mig upp

jag är nästan hel, det fattas bara en liten bit
jag vet att jag kommer lyckas
för jag har slutat att ljuga för mig själv
jag ska krossa det sista farliga giftet
sen står du där vid grinden
när det är dags att ses igen min kära vän

En varm bris dansar mot min kind
jag ser ut över berg och hed
jag känner lyckan sakta ta för sig
jag överlevde en storm, jag överlevde en sorg
du gav mig tillbaka styrkan, du gav mig vår första kyss
du vägledde mig in på den raka vägen
jag har lämnat dödens väg, men den lurar bakom stock och sten
när vi håller om varandra stannar tiden
jag behöver inte undra, jag har funnit kartan till livet
tiden är så knapp, lev livet med mig så vi kan uppleva allt roligt
många kan säga saker om mig
det är inget att lyssna på
bara du känner den rätta jag

när jag rör dina händer är jag i en dröm
när jag kysser dina läppar är jag i himmelen
när du rör mig om natten blir jag varm
när du är ifrån mig längtar jag så hjärtat blöder
men jag vet att det är dig jag kommer älska till mitt sista andetag

Det är du som är framtiden, det är du som får se mitt sanna jag


Jag sitter på min bänk nära havet
utsikten är vacker, vinden blåser in från öst
löven cirkulerar som om de vore fast i en torktumlare
löven har så vackra färger så man tror det är en saga

Jag ser inte längre bakåt, de som varit är knappt ett minne
jag lever fast med min ångest, men ingen annan än jag kan leva med den, jag har lärt mig hantera den

Det är inte enkelt att leva, men man måste iallafall försöka
när man inte passar in får man avancera
glåpord och okunskap hinner ifatt de som aldrig haft det
spriten och jag var min värsta fiende

Nu börjar hösten närma sig igen och det är väl bra för alla som gillar den. Jag tycker inte om mörkret och ensamheten, det blir så tydligt hur misslyckat livet ändå är. Man saknar ju en kvinna att krypa ner i soffan tillsammans med, tända lite ljus och bara mysa. Men arbete och en kvinna är det som jag alltid kommer misslyckas med att finna. Tittade ut genom fönstret igår och såg på när löven föll ner mot marken, det är vackra färger på hösten med alla löv och träd som får snön på sina grenar, det är ju positivt änna. Jag försöker skriva några nya texter men det går bara inte, tror att sorgen över att ha förlorat chansen med min drömkvinna är anledningen.

Ska fortsätta sova nu så man slipper tänka för mkt.


Hörs hej!!!