Nu sitter jag verkligen i soffan och njuter trots att jag känner en smygande ångest därför att himlen är blå och i stereon så har jag laddat in 3 skivor med Gyllene Tider, det är kärlek när ångesten knackar på det. Jag är väldigt nyfiken på hur min framtid kommer att se ut för ibland så vet jag inte vad jag kämpar för. En annan sak som jag har kommit på nu mitt i allt arbete med mig själv är att jag trivs bäst hemma men mår bäst när jag är med andra för då hinner mitt inre inte tänka så mycket på alla gamla minnen som gör mig ont, sedan jag fick en sysselsättning att gå till så har mitt självförtroende blivit mycket bättre och är gladare då jag är där än när jag är hemma. Men kan säga som så att man märker på mig när jag börjar må dåligt psykist för att då drar jag mig undan från socialkontakt och jag vet att det är fel men dragningskraften när man känner att världen bara rasar samman är stark, sanningen att säga så kommer nog aldrig min själ få ro förrens jag är död men dit är de långt. Ska man komma mig nära in på livet nu mera så ska man acceptera att jag är en deprimerad människa och vara ärlig för att nu har jag de rätta verktygen och är inte deprimerad varje dag så det syns. Har en annan syn på folk idag och känner ganska tidigt om jag vill bygga upp en relation med personen i fråga eller ej, det är inte att jag ser ner på folk utan känner jag mig inte accepterad och känner att jag inte får ut något av relationen/vänskapen eller känner att jag kan få den respekt jag förtjänar så stänger jag dörren, har stött på mycket trams där man bara passar då det inte finns någon annan att vara med eller när man har pengar så de flödar, sånt är inget för mig för i en sann vänskap så finns man alltid för varandra och kör med öppna kort, ett givande och ett tagande helt enkelt. Kommer man mig in på livet som sagt så tror jag själv att man både ser och känner att jag är en underbar person trots att jag ibland är lite udda.

Trevlig Söndag

Gyllene Tider <3

Här sitter jag igen
ensam i mitt tysta rum

inga lampor som lyser ikväll
känner kalla kårar inom mig

tänker på allt jag haft men kastat bort
längtan efter kärlek är jobbigast om natten

där borta i horisonten
där solen stiger upp
vill jag sitta i en båt och hålla någon i hand
där vill jag riva alla murar, låta livet åter ta fart

Innan hösten kommer
vill jag kyssa någons mun

se in i vackra ögon
känna hjärtat slå

somna tryggt i någons famn
vakna upp till en viskning

Jodå, har överlevt ännu en vecka trots viss längtan efter döden, igår satt jag nästan och grät av att den längtan var starkare än viljan att leva men det där skifftar från dag till dag så är van att det är så och man märker på det på mig, inget att vara rädd för. Men nu till något trevligare för när jag satt nere på stranden i min ensamhet med musik i öronen så kom jag mer till sans med hur dåligt mina försök att utöka min umgängeskrets går, försök till en kommunikation via dator slutar efter att jag sagt hej eftersom ingen svarar. Om det beror enbart på mig så tycker jag faktiskt det är fegt av motparten att inte våga säga som det är istället för att låtsas som ingenting, jag kan ta att jag inte har något som intresserar men döm inte boken efter omslag innan ni sett innehållet säger bara jag. Vad tror tjejer här i Sundsvall egentligen? Har blivit dissad sedan jag var liten så är inte intresserad av ett förhållande med någon tjej från Sundsvall annat än som vän för ingen är så pass snygg att falla mig i smaken och ingen här är värd en så fin människa som jag är, så det så. Vill dom inte vara en vän heller så är det så, men våga säga det då. I det förflutna från skoltiden så krossade en tjej mitt hjärta hårt men de är så längesedan att jag nu inser att jag helt enkelt var för bra för henne och inget att egentligen bry sig om men den första kärleken sägs ju vara speciell endå och hoppas iaf att hon har ett bra liv. Att jag mår dåligt i Sundsvall är för att det inte är här jag vill vara och det är en bit kvar innan jag kan packa väskorna och dra till det underbara med större chans till en massa nya goa vänner och möjligen kärlek. Så det är skönt att veta att det inte är jag som är felet utan att jag inte har någon koppling till staden, vart jag än går.

2008-2009 var mitt lyckligaste år hittils i livet!!!

Skånetösen, du är väldigt snygg och hoppas vi ses snart ;)

Älska mig för den jag är, inte för den ni vill jag ska vara!!!

När jag tänker tillbaka på hur du varit
ser jag inget jag kan försvara i hur du sårat mig

jag trodde ju det var jag som var felet i ditt liv
jag trodde du såg mig som en börda

du var aldrig med mig när jag föraktade mig själv
varför torkade du inte mina tårar när jag föll?

försökte du ens förstå mig?
inte fan kunde du älska mig

det var alltid så jävla synd om dig
trots att du skulle vara förebilden i en pojkes liv

vi bodde under samma tak men du såg inte att vi fanns
allt gott jag lärt mig av livet har jag lärt mig av mamma

har varit så rädd att bli som du
men jag blev den du aldrig blir

för jag kommer älska mina egna barn
för jag kommer älska min framtida fru

när tiden är kommen
ja jag kommer att ge allt jag har

trots allt som var så är du ju min far
vet du ens vem jag är nu?