Alla inlägg under november 2016

Av Tobias Bergqvist - 28 november 2016 11:31

Nu är jag på gång med träning igen :). Kroppen känns gammal men ska ta första steget så det släpper. Känner dock att en förkylning är på ingång så får se hur det blir idag, ska iallafall göra egna hamburgare och träna lite armar och mage idag och ta en promenad. Ångesten är inte så hård för tillfället och det känns toppen. Jag känner mig glad för att Per Gessle ska ut på vägarna i Sverige igen kommande sommar, jag måste vara med då fast kan ju vara svårt att hinna köpa biljett för mig. Han symboliserar mycket av mitt musikintresse genom livet :). Men kanske önska mig en biljett i julklapp ;).





Ha en bra dag och vecka alla läsare och ta hand om varandra :). Det finns alltid möjlighet runt hörnet ;).

Av Tobias Bergqvist - 21 november 2016 12:14

Tusen strålar lyser över staden

men du är inte med mig

du ville inte ha mig

allt annat var viktigt, inte du och jag

men jag tvingar ingen att tycka om mig


Kärlek är aldrig enkel 

när man öppnar sina murar

då kan sorgen komma till hjärtat

och elden till din själ

värme förbyts till kyla


Obesvarad kärlek är komplicerat

men den du inte vinner, får någon annan älska

du valde att kasta bort mig

så jag ska lämna dig ifred

för det finns någon där ute, för mig en dag


Kärlek är aldrig enkel 

när man öppnar sina murar

då kan sorgen komma till hjärtat

och elden till din själ

värme förbyts till kyla


Jag sitter på mitt ställe

blikar ut mot öppet hav

jag känner en förändring

jag vet att allt kommer bli bra

jag önskar dig all lycka men vi hörs nog aldrig mer


Kärlek är aldrig enkel 

när man öppnar sina murar

då kan sorgen komma till hjärtat

och elden till din själ

värme förbyts till kyla





Av Tobias Bergqvist - 16 november 2016 22:16

Skolan var slut för denna dag och det kändes både glädjande men samtidigt så var det en klump i magen av tanken att gå hem, skulle pappa få ett utbrott igen eller skulle det vara lugnt?. Oftast ville jag inte vara med någon efter skolan så jag kunde vara hemma på fall att något hände, han kom ju springandes och gapade om mamma pratade i telefon med någon arbetskamrat eller någon av sina syskon och det fick det alltid att koka i mig. Det tog bara några sekunder från det att jag var inne på mitt rum till att jag stod och gapade centimetrar från pappas ansikte om att det räcker nu, han slog aldrig men mådde nog inte så bra i sig själv och tog ut sin frustration på oss andra tror jag. Det var som om jag var en innesluten mussla som trivdes bäst på mitt rum med mina skivor att lyssna på, jag kunde ta ett block och skriva eller bara göra något mönster på grund av allt som fanns inom mig. Minns en gång då jag ritade en gravsten med mitt namn inristat i svart, för det var så jag kände mig då, allt gick åt helvete. Skolan var inte kul, fotbollen gled jag ifrån på grund av den förbannade ångesten som började krypa fram i min kropp och alltid var jag kär i nån tjej som jag inte hade en chans att få. Jag längtade så efter att få passa in och vara normal precis som alla andra var utan att behöva vara en värsting. Så mötte jag henne bara för ett tag sedan, hon välte omkull mig fullständigt och fick mig att tina upp från isen som hålit mig infryst, jag har gjort många konstiga fel då och då av rädsla för att förlora henne till någon mer häftig och matcho kille. Jag vill ju ge henne all kärlek och omtanke som bara jag kan ge, jag vill vara den som busar lite pojkaktigt med henne ibland och vara den som kysser henne godmorgon och godnatt. Jag ser saker mer positivt nu och det är jag glad för, jag ber för att du ska älska mig lika mycket som jag älskar dig och jag tror att det kan bli så.




Ha det gött denna Onsdagkväll och ta hand om varandra 



Jag älskar dig och det vet du :)

Av Tobias Bergqvist - 5 november 2016 11:11

Jag har suttit och funderat ett tag nu angående mig och mitt liv och kommit fram till att detta inte håller. Jag mår inte bra eller är mig själv i Sundsvall alls, det är för många minnen och misslyckanden som gör att det är svårt att finna kärlek, glädje och mening med något för mig. Kvinnan jag älskar och håller av känner inget för mig och jag har knappt några vänner att umgås med, de få vänner som faktiskt bryr sig hör jag inte av mig till för att jag skäms över hur jag är. Ska jag börja leva och vara mig själv så måste jag bort härifrån, så långt jag bara kan komma om jag ska vara ärlig. Demonen och mörkret har alldeles för stor påverkan på mig här, den kommer att leda mig rakt in i döden till sist och det tänker jag inte ge den, för jag är en kämpe som reser mig från allt. När jag flyttar vet jag inte, men när jag gör det så kommer jag aldrig mer tillbaka till det jag kallar helvetet igen, jag måste tänka på mig själv och följa mitt hjärta. Jag hade kanske kunnat stanna och gått in i ringen i Sundsvall och knockat mörkret för gott, men utan den vackraste kvinnan jag vet så ser jag inte poängen med det för jag tänker inte stå på sidan och bara se på. Jag flyttar för hennes skull med, så hon kan bli lycklig och jag glömma och gå vidare, mer säger jag inte om det. För många som bor i Sundsvall är det värme och ljus varje morgon de stiger upp på morgonen och samma sak på kvällen, men för mig är det bara mörkt och kallt för jag har aldrig passat in här, har aldrig trivts här och därav förstört en del av mitt liv. De senaste åren har jag tappat personer som betydde mycket för mig, de som var min trygghet finns inte kvar för det är bara stenar med namn. Jag är Tobias, den snälla, omtänksamma och kärleksfulla killen som försvann någonstans under 90-talet. Jag drar också för att skydda alla jag älskar från skam och skuld ifall jag inte lyckas besegra besten som håller mig ifrån allt det goda i livet, folk verkar tro att jag är farlig bara för jag är annorlunda, det tar ganska hårt det med på en redan skadeskjuten själ. Konstigt att prata med människor här med eftersom jag inte litar på många längre. Jag är ledsen att jag måste dra men jag kommer aldrig sluta att älska och bry mig om er vart jag än landar och slår mig till ro. Mitt hjärta vill mest av allt leva med kvinnan jag älskar men eftersom det inte går som sagt så får jag ta det näst bästa alternativet och kämpa på ensam på annan ort. Jag älskar det jobb jag har och att jag idrottar igen, men det är också allt.



Kom ihåg att ni känner en fighter som aldrig ger sig och ser ljusningen framför sig, alla faller vi någon gång i livet och då är det bara att kavla upp armarna och spotta sig i näven och resa sig igen. Jag kommer aldrig svika den jag anser sig vara min vän då denne faller utan kommer stå stadigt och ta emot fallet.



Glöm aldrig bort fröken M att jag kommer älska dig vart jag än i Sverige slår mig till ro och att jag bär dig med mig i hjärtat, ledsen att det blev som det blev med allt, det var inte bara mitt fel utan staden också.



Ta hand om varandra nu och även efter jag dragit, jag finns med er ändå fast många mil bort. Jag ska inte dö fören om 50-60 år.



Kärlek och respekt till er alla



Jag älskar er nu och för alltid!!!


Av Tobias Bergqvist - 4 november 2016 20:31

Jag lever, jag har det bra

lite ensamt kanske men det är något jag är van

vart finns den famnen som gärna vill ha en kram?

vart finns dom läppar som vill mötas i en kyss?

när månen lyser upp stjärnorna

då drömmer jag om dig


Ska vi dansa 

ska vi hångla

får du mötas innan jag drar

dina ögon glänser så vackert i dess sken


Ska älska, ska vi prata

får du komma innan natten blir till dag

jag är ledig, jag öppen

jag har mycket kärlek att ge till den som vill ha

frustration och passion förenade i två

silversked, silvertår, silverkyss


Ska vi dansa 

ska vi hångla

får du mötas innan jag drar

dina ögon glänser så vackert i dess sken


Kom igen, visa mig, vad du har

kom och slå, kullerbyta på djävulen åt mig

jag älskar nog dig, bara dig

men du är inte ens nära att älska mig




Av Tobias Bergqvist - 3 november 2016 12:03

En sommardag, jag tar mig fram

jag letar efter kärlek, jag letar efter liv

jag är så rädd för den här staden

den äter upp min inre frid


Kom, lägg dig här bredvid mig

kom, ge mig din famn

kom, låt våra läppar mötas i passion

för du är det bästa som kan hända mig


ensamheten blir så tydlig här

vart jag mig än vänder, ser jag bara ryggar

men när jag ser stjärnorna om natten

så kan jag drömma igen


Kom, lägg dig här bredvid mig

kom, ge mig din famn

kom, låt våra läppar mötas i passion

för du är det bästa som kan hända mig


Du får mig att vakna upp från dvalan

du ger mig kraften att älska och bry mig om

du är ljuset när det mörknar hos mig

men jag vet att jag gjorde bort, av iver för din kärlek 

jag får lämna dig till någon annan min vän

Presentation


Hej Tobias heter jag, är 30 år och jag bloggar om livet som deprimerad och lite annat.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3 4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2016 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards