I hela mitt liv så har jag sökt efter det som ger mig glädjen i själen, den där glädjen som bara gör att allting svävar och jag tror att jag funnit vad det är nu. Jag har alltid velat hålla på med musik och skådespeleri eftersom du där skapar något via din kreativitet, men att uppnå det är för sent för mig nu då jag inte har grunderna att stå på. Har jag tur och kämpar hårt så får jag möjligen ihop min egna självbiografiska bok om mitt liv, materialet ligger ju där i mitt medvetande och vill få min uppmärksamhet så ska kämpa för att sätta pusselbitarna på plats och ta något i mål innan jag dör, har misslyckats med så mycket annat i livet så det vore en skön revansch. Jag har länge känt en längtan i mitt bröst att jag inte ska bo i Sverige för att det inte är i Sverige jag hör hemma och den längtan blir inte mindre med åren, jag ser mest USA och Australien i min inre bild av vart jag skulle kunna trivas och höra hemma, men jag blir efter omständigheterna kvar i detta land. Nog har jag lärt mig hur det är att vara annorlunda i ett land och ett samhälle där allting måste vara perfekt för att accepteras och passa in, tänk egentligen om jag vetat då vad jag vet nu om mig själv, då hade jag haft helt andra förutsättningar att lyckas. I mitt självförakt och den dåliga förmågan att fungera bra i det sociala samspelet med andra människor så inbillade mina tankar mig att jag helt enkelt inte dög åt en tjej, inte dög till att fajtas med dom stora elefanterna i yrkeslivet, helt enkelt inte kunde ta mig någon annan stans än till graven. Jag kan berätta att det inte har varit lätt att bära på mina egna höga krav och de höga krav samhället har på dig, för är du fastspänd i en depression med ångest så finns det sämre ork och vilja att kunna leverera vad som förväntas från dig, jag vet inte hur många dagar och helger som jag bara söp ner mig för att bedöva alla känslor och tankar som malde i mitt huvud och allt för ofta blev jag olyckligt kär i kvinnor som visste vad dom ville ha av mig men jag kunde inte leverera det någon av gångerna. Men att dricka när du mår dåligt är det absolut sämsta av alla alternativ som finns att finna, då gräver du bara ner dig ännu djupare och gör och säger saker som du kommer ångra väldigt länge efteråt. Jag längtar efter döden varje dag eftersom jag tycker det är så jobbigt att hela tiden få ångest men jag har blivit vän med den längtan och tanken nu, så jag kommer bara fortsätta att blicka framåt och utmana mig själv och ta lärdom av allt jag har i bagaget och bli en bättre människa, bättre sambo, bättre vän.


Mina slutord lyder:

Låt ingen trycka ner dig
Var stolt över dig själv
Våga ta plats
Våga älska och älskas
Gå den väg du tror på
Erövra dina drömmar och mål

Du föddes
Du växte upp
Du hade ingen aning om livet
Det var bara sommar, höst, vinter, vår
Du blev 18 år
Sedan kom samhällets krav
Förälskelser i både dur och moll
Du står vid ditt vägskäl och ska välja väg
Du är ledsen, du har ont i själen
Samhället förstår inte dig och ditt inre
Kraven från dig själv slåss mot samhällets krav
Vad ska det bli av dig?
Du är så unik, så speciell
Din begåvning måste få blomma
Bara alla ser den