Är det inte fantastiskt att jag som bor i Sverige och älskar att jobba blir huggen i ryggen av överheten på grund av att jag för tillfället har ett värkande problem med min rygg som inte gör mig 100%. Lägg där till att jag också bär på psykisk ohälsa sedan väldigt många år tillbaka, ja just det fick även diagnostiserat att jag har Autistiska drag förra året som gör mig lite sämre när det kommer till sociala sammanhang och att gå utanför rutinerna. Sedan Januari har jag varit sjukskriven utan en massa krångel och i väntan på rehab, men så nu i denna fantastiska månad så kände överheten att det var så dags att straffa lata lilla mig för att jag inte vill jobba som det heter, för inte kan det väl vara möjligt att ryggvärken och ångesten hindrar mig ifrån att arbeta. Jag har förklarat precis allt för både läkare, fk och arbetsgivare men dom styrs av idioterna i regeringen som kallar sig politiker. Jag vet att dom sitter där framför sina datorer och småler när dom beklagar att jag inte får några pengar eftersom jag är sjukskriven och all byråkrati är svårt för en idiot som mig att klara av. Dom senaste veckorna har jag haft sådan kraftig ångest utöver värken i ryggen att jag verkligen funderat på att köpa mig ett rep och gå upp i skogen och göra slut på alltihop, precis som överheten vill. Jag känner mig verkligen sviken av detta landet. Jag har inga förhoppningar om att få sjukersättning längre utan får klara mig själv, för varför ska man hjälpa en skadad idiot som mig? Jag kan ju inte bidra för tillfället och är inte perfekt tyvärr och då är inte Sverige ett land till för mig. Mitt förtroende för politiker är 0 och jag kommer aldrig någonsin gå och ställa mig i en vallokal och rösta för jag skiter i Sverige lika mycket som Sverige skiter i mig. Jag ska iallafall börja rehaba och ta mig tillbaka för att ge igen på ondskan som härjar i landet. Jag drömmer om ett liv utan värk och krångel så kommer jag bara tillbaka till 100% kan jag nog uppnå det, sen får dom leka i sandlådan bäst dom vill. 

Så stort tack till VC, FK och alla andra för eran hjälp och erat fantastiska stöd, hoppas ni känner er stolta och duktiga med allt det ni gör. Jag ska börja om på något nytt om nu en idiot som jag kan få lite hjälp att hitta ett arbete som är mindre tungt och bättre lämpad för mina besvär, men jag tvivlar på det också, fast jag vet att jag har rätt till det!!!

Jag står vid kanten och tittar ner mot det mörka hålet, jag känner vinden trycka i ryggen och hur fötterna lättar från marken. Jag faller ljudlöst ner mot det bottenlösa hålet och kommer aldrig sluta falla. Jag börjar känna mig deppig och orkeslös igen, det samhälle jag lever i är inte till för mig. Jag tycker inte om att leva i en värld styrda av politiker som bara är ute efter makt och pengar, folket är inte värt något. Det är inte enkelt att le när man är deppig, det är inte enkelt att kliva upp och få något gjort och att ringa läkare och myndigheter för att förklara tar bort all energi. Kan du inte arbeta och vara glad så ska du få problem, det verkar vara politiker och myndigheters motto. Jag får bita mig i tungan när andra som inget vet bara är sig själva och vill socialisera med mig och det är inte lätt, men jag lär mig. I min fantasivärld så lever jag ensam på en egen ö utan maktgalna individer som ska styra och ställa med allt, det är en fungerande värld och fridfullt. Det är stressigt att leva med alla priser som höjs och alla dessa krav på att leverera hela tiden. De som inte förstår hur det är att leva med depression kan aldrig acceptera de individerna utan är väldigt snabba med att påpeka att det är lathet och tycka synd om sig själv känsla man har, pröva att må dåligt själva säger jag till alla tvivlare. Det är aldrig något personligt när jag stänger allt ute, det är bara jag som inte vet hur jag ska hantera att vara glad, social och fyll av energi


Jag tar en paus ifrån allt.