Alla inlägg under maj 2015

Av Tobias Bergqvist - 25 maj 2015 11:57

Maj månad bjuder inte på något bra väder ännu, det är mest regn och storm precis som man egentligen kan beskriva innandömerna i mitt inre. Jag ska inte satsa på att finna Kärleken här i Sundsvall längre, det blir bara för infekterande. Jag förstår att det inte spelar någon roll hur bra jag än är eftersom det står skrivet som en förbannelse i mitt liv ändå. Jag hade velat kämpa och satsat för att vinna en kvinnas hjärta här men så blir det inte längre. Det blir för många misstag från min sida varje gång. Jag ska idag hänga på mig gitarren och försöka skriva lite nytt, som jag sedan kan sjunga på och komma närmare målet att bli musiker. Jag ska spara ihop pengar med så jag kan ta lite sång lektioner, rösten behöver lite nya vägar att gå för att bli den där perfekta. Musik är det bästa jag vet, det är en del i livet som jag aldrig kommer att överge. Det är motiverande att lyssna på en skiva och höra in melodierna samt få en känsla av vad texten vill säga till mig, jag kallar det yrkesskada även fast jag inte jobbar med det ännu. Nyss tagit min medecin med så ska strax vila mig lite för atr tröttheten knackar på.

Jag har många fina vänner som jag inte tar hand om tillräckligt bra, försöker också bli bättre på den punkten.


Ha en bra vecka alla

Av Tobias Bergqvist - 23 maj 2015 19:20

Ja nu sitter jag då här igen och funderar, jag är kär i två kvinnor samtidigt och har berättat som det är, jag trodde att de kanske kunde bli något bra av att de fick veta det, det vart bara pannkaka av alltihop och jag känner mig inte som någon mästerkock precis, för den soppa jag skapat byggd på känslor blev som sagt bitterljuv. Jag ångrar visserligen inte att jag är kär men jag skulle ha tänkt mig för innan jag kom med den informationen till dem. Det är konstigt hur ens känslor kan lura tankarna och handlingen, dom är två fantastiska individer som förtjänar att bli älskad av en bra karl, inget snack om den saken. Jag vet att jag gjort bort mig nu och att det är kört att dejta men jag lär mig av mina misstag hela tiden och någon gång så ska det banne mig bli rätt.


Ha en bra Lördagkväll

Av Tobias Bergqvist - 12 maj 2015 00:54

Tänk vad olika liv vi människor kan leva, mina vänner är i sina bästa år och lever sina liv på det sätt som behagar dom, jag står vid sidan och känner glädje för dem alla, jag är inte avundsjuk alls på dem därför att mitt liv är slut, mörkret inne i mig har fått segra. Jag älskar att sova för då behöver jag inte tänka, känna eller agera, det känns inte konstigt för mig att meddela mamma att jag nog inte blir äldre än max 35, för det faller så naturligt för mig. Jag längtar verkligen efter att få slippa all smärta som jag orsakat andra men framförallt mig själv, det är konstigt att man kan gå på Sundsvalls gator och känna ingenting för något, det finns inget som intresserar min blick. Människorna syns inte utan jag känner bara vinden som blåser mot mig och om andra tycker illa om mig så kan jag inte annat göra än att le åt det med. Jag behöver inte bry mig om vad jag gör eller säger längre heller eftersom jag egentligen inte finns eller har funnits. Jag är trettio år nu och har varit singel i tjugonio av dom åren, till hösten blir det trettio år, det måste jag vara ganska ensam om faktiskt. Det är ganska coolt egentligen när man tänker efter, eftersom jag varit olyckligt kär varje gång som jag brädats innan jag ens försökt raggat upp någon. Det är kul att tänka tillbaka på det nu när jag stängt av kärleksapparaten och istället accepterat mitt öde som ensam och deprimerad tills det är dags att checka ut och gå till sista vilan, långt bort från depressionen och allt mörker och alla problem som det ger.


I ett annat liv och i en annan tid så hade vi kanske kunnat vara tillsammans du och jag, men jag tror att du blir min drottning på andra sidan när du blir gammal och checkar ut, jag ska iallafall vänta på dig där och se vad du själv tycker!!!



Nä dags att sova så man inte är så trött imorgon då jag ska käk mat med mamma


God natt

Av Tobias Bergqvist - 9 maj 2015 01:55

Jag vill sova, sova och sova för att aldrig mer behöva vakna upp igen. Det gör så ont i själen så jag knappt vet vad jag kan göra mer, hur ska någonting någonsin bli bra. Är är inte en människa längre, jag är något som många ser som paria. Jag ligger så långt efter socialt och självförtroendemässigt i jämförelse med andra så det kommer ta hela min livstid att komma något så när ikapp, frågan är väl snarare om jag ser någon poäng med det för jag vill inte leva ensam. En kvinnas kram om nätterna vore underbart, en kvinnas läppar på morgonen magiskt och en kvinnas kärlek himmelskt. Jag försöker hitta tidpunkten för när mitt liv tog slut från början och svaret är nog att min låga brann ut där i korridoren på den skola som jag gick i grundskolans senare del på.

Av Tobias Bergqvist - 7 maj 2015 01:36

Kärlek är någonting som ska vara vackert, kärlek är något som man ska dela med andra och sprida. Själv så får jag bara ångest så fort jag får känslor för någon, för det slutar oftast med att känslorna inte besvaras, jag vet inte längre vad jag är eller vem jag är. Jag vill bara bort från all denna inre smärta, jag vill till en plats där jag känner mig levande och fri för alltid. Jag tvivlar på livet, jag tvivlar på mig själv och jag tvivlar på det samhälle som jag lever i, min tro på det lyckliga livet är borta. Ja jag är bara ett tomt skal som inte kommer någonstans, jag är trött på att göra andra besviken och önskar att jag vore en fågel som kan vaka över de personer som jag älskar. Den här staden är inte bra för mig och den dödar varje cell i mig för varje dag som går, jag kan inget göra längre för släpps inte in i någon annan stad heller, det finns helt enkelt inga krafter kvar att kämpa för. Jag kommer att tyna bort i glömska här under resten av mitt liv, jag har rest mig på nio i många år och knockat mörkret, men jag gör inte längre motstånd. När man förlorat alla sina drömmar, mål, kärlek och de personer som betydde mest så blir det så. Visst jag drömmer ännu om att få syssla med musiken, men ensam är det inte så lätt när man inte har talangen för att spela alla instrument själv, nä sagan om mig är slut tyvärr. Jag sover bort mina dagar, jag sover bort mitt liv för det finns ändå ingen som vill ha mig, det är min gloria som inte lyser längre. Men kanske kommer hoppet och räddar mig härifrån en dag, kanske kommer jag bort från helvetet i Sundsvall innan ålderdomen sätter mig i glömska om 30-40 år. Det finns en kvinna som jag kommer skryta om då, om jag sitter ensam på något hem som pensionär. En gång för längesedan så hade jag den vackraste kvinnan på jorden i mitt liv, jag kunde känna mig stolt och oerhört lycklig över att hon älskade mig på samma sätt som jag älskade henne, min osäkerhet och dåliga självförtroende slet henne bort från mig och sedan den dagen har inte kärlek varit på samma sätt, det har inte gått att älska en kvinna på samma sätt igen. Alla de få gånger som jag fann någon jag tyckte om så dog det också ut, det var liksom inte HON. Jag unnar verkligen alla människor på jorden evig lycka och framgång och när jag ser folk som visar att de har det så blir jag enormt glad för deras skull. Jag kan prata med kvinnor idag men har inte några förhoppningar på något, blir det vänskap av det hela så har jag gjort det bra och kan känna mig nöjd. För som sagt de kvinnor som jag förälskar mig i är alltid upptagna redan eller helt enkelt inte intresserad av mig.


Jag är förlist på min öde ö. Jag känner solen värma mig och jag har en drink i min hand, finns inga bekymmer eller sorg här.


Hörs

Av Tobias Bergqvist - 1 maj 2015 14:32

1:a maj idag då och livet passerar gränserna så som det alltid gör, jag funderar på hur länge det här kommer hålla, jag äter denna nya medicin och blir trött så jag sover mycket, det är förvisso bra att jag sover mer nu än jag kunnat göra på 6-7 år, anledningen till det är att när jag sover så gör det inte ont i min själ, mitt hjärta svider inte samt att jag inte sitter och gråter med jämna mellanrum. Ens tankar är de värsta fiender man kan ha om dom inte är positiva och lyfter dig, min högsta önskan sedan 15 år tillbaka är faktiskt att få dö ifrån all smärta och fina friden, då slipper jag medicinen och jag slipper leva ett halvt liv. Jag gläds mycket åt att se hur mina vänner lyckas och har det bra, när de inte har det bra så finns jag där så mycket jag kan för att ändra på det, det är bara sådan jag är. Att vara avundsjuk på vänner är inget jag vill veta av, men visst kan jag ibland drömma om att skaffa barn och få det där livet som är så förutbestämt när man föds, kan jag inte få ett arbete för att jag är ärlig och berättar om min depression och allt vad det innebär så lär jag knappast finna en kvinna som kan acceptera det heller. Men lär man känna mig och accepterar mig så ser man att jag inte är så annorlundare än andra. Ibland känns det som att jag lever två olika liv, ett där jag håller masken utåt och försöker göra rätt och duga inför andra, sedan är det de mörka livet där den inre smärtan plågar så hårt att jag bara vill somna in och aldrig vakna mer, det är den sidan som försöker trycka ner mig långt under ytan för att sedan hålla mig kvar där för alltid. Jag har tappat fyra speciella personer i mitt liv, det har varit svårt att kliva upp på morgnarna och förstå det utan att man gråtit i smyg för att ingen annan ska se det, en sak jag blivit lite bättre på är att börja prata med folk som jag känner någon form av dragningskraft till, förr fick jag alltid ångest av det och var rädd för att säga eller göra fel saker, tycker jag att en kvinna är intressant och jag får känslor för henne så är jag inte rädd för att tala om det längre heller ska påpekas, har ju inget att förlora om det blir ett NEJ för det är vad jag är mest van vid ändå, sen mår man inte bra av att ha känslor som bubblar inom sig heller för det gör att man oftast känner sig feg och frustrerad. Man kan inte annat än vara sig själv och låta den man tycker om ta ställning för sina känslor efter att man berättat.

Jag skulle göra allt för att få känna lyckan igen och få glömma min stora kärlek, blir boken klar så kommer allt som farit runt i mitt huvud att stå och alla felsteg får sin förklaring



Ha det gött och ta det lugnt

Ha en bra helg!!!!

Presentation


Hej Tobias heter jag, är 30 år och jag bloggar om livet som deprimerad och lite annat.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards