En sommardag i juni

Sitter jag ensam i en park

Bänken är hård och lite trasig

På håll ser jag en man med sin hund

Måsarna dom skriker ovanför mig

Jag vill sova och aldrig någonsin vakna igen

Livet är en plåga

Min själ får ingen ro

Jag finner ingen mening

Med det liv som jag har

Jag ser en båt mot horisonten

Solen ligger på

Det är ingen vind just idag

Lyssna alltid till ditt hjärta

Även om allting blir fel

Jag vill sova och aldrig någonsin vakna igen

Livet är en plåga

Min själ får ingen ro

Jag finner ingen mening

Med det liv som jag har

Jag lever som i en dröm där ingenting finns

Jag springer genom tunnlar

Över broar och ängar

Jag springer bort från mig själv

För jag har slutat att leva

Jag vill sova och aldrig någonsin vakna igen

Livet är en plåga

Min själ får ingen ro

Jag finner ingen mening

Med det liv som jag har

Min kropp är tömd nu

Det är bara ett tomt skal

Utan känslor, utan hopp och tro

Ingen kan älska mig mer

Jag ser bara mannen med hornen

Jag vill sova.........

Jag ser dig gå där på stranden

Du är lika fin som jag minns dig

Vem är det du håller i din hand?

Alla dom år som gott

Det känns som jag har sovit

Vart tog vår kärlek vägen

Vi som älskade varann

Du var mitt allt

Du var luften i mina lungor

Och vi var som gjorda för varann

Jag undrar ibland hur du mår

Dom säger att du mår bra

Mitt liv har mera stannat av

Jag hittar ingen väg ur mörkret

Jag önskar jag var i din famn

Vart tog vår kärlek vägen

Vi som älskade varann

Du var mitt allt

Du var luften i mina lungor

Och vi var som gjorda för varann

Jag vet att du inte vill ha mig igen

Så nu väntar jag trött på stationen

På tåget som ska ta mig härifrån

Jag är så trött på staden

Allt påminner om oss två

Vart tog vår kärlek vägen.......

Jag känner mig förkastad när vinden blåser genom mitt hår, jag vandrar med tomhet omkring i cirklar där ingenting är mål eller ens har någon form. Jag känner en man med sorg i sin själ, så stor att han har slutat upp med att leva för att istället försöka överleva dag för dag, varje kväll och natt är den värsta för honom därför att det är då som han ligger sömnlös och gråter över att inte kunna vara normal som alla de andra människorna som han träffar. Han ser inte meningen med att kliva upp på morgonen och fånga dagen längre men han gör det trots allt ändå ibland, han tänker ständigt på döden och han ser den som sin närmsta vän i en stad där allt går i mörker. Han vet inte längre vad han ska göra, han känner sig så förvirrad men ändå säker på sin sak med det att hans liv är över, han har fått känna på hur det är att älska någon annan och har haft mycket glädje med personer han ser som vänner, men han ångrar hur han har agerat i så mycket och han har tappat tråden i allt sökande efter sig själv, folk tror han är galen fast att han innerst inne är en helt underbar person med ett stort hjärta för kärlek. Han drömmer precis som jag om det stora ljuva livet men vet att det aldrig kommer bli verklighet för att hans inre är för trasigt för att någonsin bli helt igen, han springer runt och leker tafatt med sin själ för det är ingen som märker honom. När han tappade sina idoler och stöttepelare var det som att marken gick sönder, som att hela världen stannade upp för att aldrig mer bli normal igen, den förlusten var som att någon stack en dolk rakt genom de hjärta som redan var så naggat i kanten för andra saker, att han slutade att le. Kontakten med andra blir mindre och mindre för han vill inte att någon ska se när han gråter, han har slutat bry sig om sitt yttre för det är ingen kvinna som orkar med eller vill ha honom ändå och han går inte in i fasen att bli kär igen för att minimera risken att få nobben innan han ens öppnat munnen för att säga något och han har glömt bort hur det är att älska dessutom. Det konstigaste är att de veckor då han är glad och kan kontrollera sin ångest så tycker alla om honom och ser den person han vill vara jämnt men kvinnorna gillar det inte därför att de inte vill ha honom ändå, han skadar aldrig andra än sig själv för att det är hans kamp och ingen annan ska bli drabbad av den och kanske får han en acceptans och respekt med tiden men då är det kanske redan försent med allt. 

Konstpaus!!!

Ställer mig i ett hörn och skriker allt jag har, höjer volymen på stereon och bara hoppar runt som i trans, det är något ljud som låter svagt utanför fönstret men som försvinner i vinden, en lögn och jag faller tungt. Jag ligger på en strand och undrar hur det är att vara sann, jag försöker att passa in, jag försöker att inte vara någons belastning när jag ber om din hand, allt jag har är nuet och tårar vill aldrig sluta falla, jag känner mig hjälplös när jag springer, jag springer långt, jag springer ensam för man kan bara älska en enda person på riktigt genom hela livet, när den personen är borta är det svårt att hitta tillbaka till något annat, det blir aldrig samma sak. Tittar mig i spegeln och ser hur elden flammar, ser hur lien flyger som en örn mot sitt byte. Förneka inte den du älskar i livet, livet ska vara fint och vackert på samma gång, jag är vinden ni känner när ni har det svårt, jag försöker hjälpa på håll...... Nu går jag ut i natten och vakar över livet, jag vakar över dom jag tycker förtjänar det för jag är trots allt ingen ond varelse som går här på jorden som DOM förstör!!!!

I woke up and understand

that everything is dark in my life

I try to accept that I falling in love

even if I know that love can hurt

Sign your name into my heart

and you will forever stay, if you are a good one

please don’t run and throw me away

let our love growing strong tonight

you look so good in my eyes

I run away, I run alone

You’ll not see who I am

I screaming out my pain and fade away

Sign your name into my heart

and you will forever stay, if you are a good one

please don’t run and throw me away

let our love growing strong tonight

my life is over now

I have no paint on my skin

what’s the point to fight

when you never will be able to win

Ja här sitter jag och inser hur bra Engelsk fotboll är jämfört med hur den är i lilla landet Sverige, det är mer tryck på läktarna och en helt annan anspänning när det är matchdag då man går man ur huse för att stötta sitt lag. Nu är ju så klart Sverige ett litet land i jämförelse men jag kan ändå inte komma ifrån att sport här är mer och mer ointressant eftersom det aldrig kommer att bli några Europeiska framgångar för något svenskt lag och jag längtar så mycket efter att kunna fara till England och se mitt favorit lag spela för att känna på en riktig fotbollskultur och få den där gåshuden som jag saknar här. Det finns mycket som jag längtar efter och jag vet att man måste tro för att det ska bli verklighet och det gör jag visserligen men mycket känns samtidigt verkligen så långt bort, det samhälle som jag lever i är inte alls vad jag hade väntat mig då jag var liten utan jag har verkligen fått kämpa från grunden för att ta mig fram och jag är tveksam till om det är värt att skaffa familj då mina barns framtid inte ser ljus ut med allt som vi saboterar i nuet, det är inte bra för sin egen hälsa när man blir utan arbete i Sverige för då ställs det krav som i regel är helt orimliga plus att man måste tänka månad för månad hur man ska få sina pengar att räcka, om man ens får några. Jag har legat sömnlös många nätter av mitt liv och tänkt och undrat över när livet ska vända på jobbfronten men inte kommit fram till så många svar, jag vet ju att jag är som jag är ibland och inte har så fin utbildning som borgarsamhället kräver men snart så har jag förhoppningsvis en utbildning att visa upp men jag tror inte att det kommer hjälpa så mycket här iallafall, ett människoliv handlar om att man ska äta, jobba, sova och sedan dö tills man blir gammal och bortglömd av samhället och gör man inte det på grund av vilken anledning som helst så ser människor ner på en, så är det bara. Det är bara i sina vänners och sin egna familjs ögon som man duger en sådan gång, så nej hälsan i samhället är inte bra enligt mig och många lider i det tysta därför att det är för skamligt att säga att man är deprimerad eller har ont i sin kropp, jag är inte rädd för att ta i på ett arbete men jag ska trivas med lokalen och de personer som jag jobbar runt för att det ska bli meningsfullt att gå till ett arbete varje dag och jag har svårt för folk som inte kan säga rakt ut att man inte accepterar att jag är deprimerad och har dålig självkänsla emellanåt, istället snackar man med varandra och inget säger till mig. Lär man känna mig och jag trivs och känner harmoni med omgivningen så är jag en bra person med hög lojalitet och en massa annat som man ska ha. Nu ska jag drömma att jag ligger på en gräsmatta med solen som lyser från himlen och hur vinden blåser en liten bris över mig för tittar man mot horisonten så kan man se något vackert för nu ser jag mannen jag hoppas på att bli och ska sluta leva på nostalgi.