Idag ställer jag mig frågan: Kommer verkligen dagens mobiltelefoner med alla sociala medier att ta över människan?. Tycker att man ser mer och mer hur folk bara försvinner in på facebook, instagram, twitter m.m och lägger upp bilder och skriver statusar hela dagarna. Bilder på vad man äter eller bilder som av annan betydelse spelar stor roll i ens liv. Jag är inte bättre än att jag är inne på sociala medier med, fast inte lika mycket och länge som många andra av mina vänner och övriga som man inte känner, men ser på bussen eller på stan. Många sinkar säkert efter mer och mer på arbeterna med eftersom det verkar vara viktigt att se vad andra gör hela tiden och söka bekräftelse med sina egna dagboksstatusar. Om man nämner det så blir det aggressioner och negativanklagelser direkt, det visar mest på att utvecklingen går åt det hållet tyvärr. Man behöver inte träffas fysiskt längre eftersom det går att skriva på telefonen vart man än är. Jag brukar analysera vad människor gör på bussen och det är ganska spridda skurar faktiskt. Men väldigt många sitter som sagt med telefonerna och lusläser på facebook vad andra gör. Det är inget fel i att vilja dela med sig av något som man läst eller hört, eller vad man ska göra eller gör men det är när besattheten tar över som problem kommer att komma. Går man och äter ute så sitter det människor på restauranger och samtalar MEN telefonen har svårt att ligga still i byxfikan, på bordet eller i väskan en längre stund hos en del av sällskapet. Jag tror att den nya folksjukdomen kommer att bli sociala medier med tanke på hur utvecklingen ser ut. Sen finns det många fördelar med sociala medier med då man kan sprida budskap vidare eller finna gamla bortflugna vänner och dylikt. Man kan även lägga upp musik som man gör själv osv. Men som sagt jag tycker det går åt en negativ trend för tillfället.


Jag har börjat leva mitt liv nu, försöker att klara mig utan medecin och attackera min ångest innan den slagit ut och det lyckas ganska bra. Jag kan tänka bakåt men se framåt på rätt sätt nu. Visst myndigheter och politikerna kommer alltid göra mig förbannad, men dumhet, blindhet, egoism, motarbetning kan jag inte påverka eller göra någonting åt annat än att göra min röst hörd, för de bryr sig inte om kritik ändå!!!

Våga vägra ge upp, hur ensamma eller hopplöst det än känns, vi är alla unika som människor och ska inte ta skit eller låta oss hindras från våra drömmar och mål.

Lägg ditt huvud på min kudde

Låt mig hålla om dig nu

Jag vill ta bort dina beskymmer ikväll

Mörkret ska inte få sära på oss två igen

Jag vill inte se dig lida mer

Varför ska man alltid älska, den man aldrig kan få

Det spelar ingen roll vad man gör, det funkar inte ändå

Man får inga heta blickar, tillbaks en lördagnatt

Så när jag går ut i natten, får jag se på stjärnorna själv

Jag går på gamla gator, där jag har gått förut

Det gör inte längre ont, för jag är starkare än då

Jag vill inte spela bad boy, jag vill bara va mig själv

För jag vet ganska tydligt, att någon kan älska mig

Varför ska man alltid älska, den man aldrig kan få

Det spelar ingen roll vad man gör, det funkar inte ändå

Man får inga heta blickar, tillbaks en lördagnatt

Så när jag går ut i natten, får jag se på stjärnorna själv

Så från den  staden  där jag kommer ifrån

Har det aldrig varit enkelt, att finna kärleken

Det jag alltid varit, sitter alltid kvar

Att ha varit deprimerad, är värre än att slåss

Att vilja komma med gåvor, är sämre än att inte bry sig alls

Lägg ditt huvud på min kudde
låt mig hålla om dig ikväll
jag ska förinta det mörker som du bär
för inget ska någonsin skilja oss åt
du är du och jag är jag

Här finns allt jag vill ha
vackra kvinnor och nära till ett hav
Allting runt omkring mig blir så vackert när du ser mig
Dina andetag får mig att orka vad som helst

Jag hör ett tåg som dånar fram

över broar, genom land

Jag lägger mitt hjärta i din hand

För mig är du det bästa som finns

lägg din hand mot min kind och jag är din

när jag får se rätt in i dina ögon, känns det som att världen stannar till

varje liten låga som brinner inom mig

kan aldrig någonsin dö ut

så länge som du älskar mig

För mig är du det bästa som finns

lägg din hand mot min kind och jag är din

när jag får se rätt in i dina ögon, känns det som att världen stannar till

Så när du inte ser mig

vet jag att det är dags att gå min väg

och söka meningen med livet igen

Akt 1

Personer:

1 kvinna

1 man

3 vänninor                                          
                

2 av mannens vänner

1 anonym person                                            
                                

 

                                                  
                            Scen 1

                                                  
                            Handling:

 

En kvinna och en man står och samtalar med varandra i telefon om deras relation som har blivit lite spänd med tanke på mannens eviga jobbande, dåliga kontakt och långa avstånd ifrån henne.

 

 

Mannen: Men jag trodde du älskade mig

Kvinnan: Jag gör det, Men

Mannen: Men, Vadå?

Kvinnan: Allt har blivit så förändrat

Mannen: Jaså, vad?

Kvinnan: DU, du ser mig ju inte längre

Mannen: Det gör jag väl, har mycket på jobbet just nu bara

Kvinnan:  Du ringer ju aldrig, du visar aldrig några känslor när vi ses och du vill aldrig prata

Mannen: Ja, jag vet, förlåt men jag lovar att det blir bättre när vi ses älskling

 

                                                  
                Paus

                                                  
               

                                                                  b
yte av scen

 

                                                  
               

                                                  
              

 

                                                  
                Scen 2

                                                  
                Handling:

 

 

3 vänninor diskuterar samtidigt om sin gemensamma väns konstiga beteende efter att ha träffat sin nya kille samt dennes flyttplaner

 

 

K1: Hörde du att hon kanske ska flytta

K2: Va, vem då?

K3: Menar du?

K1: Ja, hon sa det till mig

K2: Jaså, men inte till mig

K3: Men varför?

K1: Hon vill satsa på sitt förhållande med honom och tycker det är jobbigt att bo så långt ifrån sa hon.

K2: Ok, bara hon inte blir sårad så

K3: Men tänk om det inte funkar, eller att hon blir utnyttjad

 

 

 

 

Scen 3

 

Handling:

 

Mannen och kvinnan kommer djupare in i sitt telefonsamtal där mannen senare berättar om sin önskan att hon flyttar till honom och släpper sina planer istället för att bo där hon nu bor

 

Mannen: Jag önskar att du flyttade hit älskling

Kvinnan: Jo jag med, men tänk om det inte funkar

Mannen: Klart det kommer funka, är du rädd?

Kvinnan: Ja lite, jag har ju min familj och vänner här

Mannen: Är du rädd att inte få ett jobb?

Kvinnan: Ja lite, jag har ju min trygghet här om det krisar

Mannen: Jag förstår det, men jag tar hand om dig

Kvinnan: Ok, jag ska tänka på saken

Mannen: Ja gör det älskling

 

 

 

 

Scen 4

 

Handling:

mannens 2 vänner diskuterar om hur den ena av dom tar vännens plötsliga engagemang i sin flickvän än i dem och deras dagliga aktiviteter som ett svek

 

 

V1: Är du inte lite hård nu

V2: Hård? han skiter ju i oss

V1: Men så är det väl ändå inte

V2: Jo, han pratar ju bara med sin flickvän

V1: Dom är ju förälskade

V2: Jo, men man skiter väl inte i sina vänner för det

V1: Ge dem lite tid tillsammans bara

V2: Skiter han i mig så skiter jag i honom, han behöver inte komma tillbaka sedan heller förresten, om det tar slut

V1: Det är ju då man ska finnas där som mest

 

 

 

 

 

Scen 5

 

 

 

 

Handling:

 

Mannen sitter på sitt kontor när hans telefon plötsligt ringer och på andra sidan luren är det en person som mannen inte vet vem det är som påminner honom om att han vet hur han kan bli arg

 

 

Mannen: Ja hallå

Am: tro inte att jag glömt vad du är kapabel till

Mannen: ursäkta

Am: ja jag vet att du vid motgångar och alkohol kan bli aggressiv

Mannen: vem pratar jag med?

Am: någon som kommer att ha koll på dig

Mannen: jag förstår inte vad du pratar om

Am: det tror jag nog att du gör

Mannen: nu lägger jag på

 

 

 

Det vart svårare än jag trodde det här, jag vill aldrig mer vara kär om det är så här det ska kännas och bli. Lustigt nog så förälskar jag mig alltid i personer som jag aldrig har en chans i världen att få men skulle jag ha en liten chans så sumpar jag den alltid, så har det varit ända sedan jag var liten. Varför ska mitt huvud med alla dessa citat och tankar alltid vara med och försvåra allting till en ytterligare gräns? Ja det får jag nog aldrig svaret på. Jag får göra som jag brukar och vänta tills känslorna falnarutan att säga något mer om det till de drabbade, men ändå kan jag inte sluta tänka på hur det kunnat bli. Hade det kunnat hålla för evigt? Eller hade det bara varit en tillfällig romans? Det mest roliga i hela alltihopa är ju som sagt att det är två stycken som lamslår mitt hjärta en stund till, hur trovärdigt är egentligen det? För jag menar det ska ju bara finnas en person som man älskar. Jag är livrädd för att prata med dem, men kan ändå inte sluta att önska dem en trevlig dag/helg eller försöka att kallprata litegrann. Men då Sundsvall inte är min slutstation så är kanske alltihopa uträknat och lika bra. Jag kan aldrig få den tuffings attityden som den ena vill ha och jag kan inte få den attityd som den andra vill ha heller, jag är alltid jag och har varit ett av samhällets svarta får på ett tabubelagt sätt, alltså när du lider av psykisk ohälsa så är du paria och någon som man ska låsa in för gott. Jag har snart blivit helt bra i mitt mående och kan börja med att göra det som jag vill göra och samtidigt tycka att livet är roligt och meningsfullt. Att lyckas fånga in kärleken för mig är nog för bra för att vara sant. Jag ser deras ögon varje gång jag vaknar och leendet är så stort att det krampar i smilbandetpå mig och det är skönt att inte se sig själv som ett offer längre. Dom är bara så underbara på sina olika sätt, dom är bara så vackra på sina olika sätt och jag får nog prata med någon om detta, för tror inte att det är normalt att vara förälskad i två kvinnor samtidigt. Så nöjd över mig själv annars, men inte över detta. Jag tänkte nog att blir jag nobbad av den ena så kan jag försöka med den andra, så här i efterhand var det ju det sämsta alternativet att tänka därför att det slutade med att jag förmodligen sårade dem och blev tomhänt. Men att säga att jag älskar dem är inte en lögn hur dumt det än kan låta, för känslor kan man inte styra över.

God natt och lyd mitt råd att inte strula till det så här mycket som jag

Ja nu sitter jag här denna Fredag eftermiddag och funderar hur det egentligen kunde bli så här fel. Jag som alltid har haft svårt för det här med kvinnor, jag har alltid haft svårt att närma mig och ge utlopp för de känslor som jag burit på inom mig. Så kommer det helt plötsligt två stycken fantastiska människor in i bilden, de är vackra båda två på sina egna sätt och jag vet att det inte spelar så stor roll hur jag är utåt eftersom det aldrig kommer att gå ändå. Jag ska satsa på musiken och arbete och hoppas på att kunna flytta eller fly om man så vill, för det gör banne mig ont det här med att gilla två personer samtidigt. Det blir ju liksom dubbelt av det som jag inte är van vid från början. Men jag har gråtit färdigt över denna hopplösa såpa nu eftersom jag lärt mig att det inte är värt att älta det som är förflutet, i den bästa av världar så kanske jag skulle ha haft en chans att bygga upp något med någon av dem, men så blev som sagt inte fallet. Jag önskar man kunde styra över sina känslor själv så att det inte kunde bli fel hela tiden med just kärlek och känslor. Men det kommer en morgondag med ett nytt nattpass och det är skönt därför att jag då slipper sitta hemma och tänka på dessa två goa människor i min ensamhet. Allt detta har samtidigt gjort mig stark på det sättet att jag vet vem jag är och vad jag vill göra av mitt liv. Det gäller bara att jag fortsätter kämpa hårt så kommer jag nå mina mål med allt utom kärleken, fast den kommer la säkert den med sedan när jag bor på ett annat ställe samt då jag lyckats dränka mina känslor för dem.

Tack för att ni finns i mitt liv som vänner iallafall och jag kommer inte att sluta höra av mig bara för att jag flyttar i höst, jag kommer heller aldrig att sluta älska er.

Nu ska jag vila lite men ha en bra helg alla

Du står majestätiskt i min bokhylla

Du blickar ut, du hänger med i allt jag gör

Det var så längesen vi sågs nu

Du lärde mig om rätt och fel

Din röst bär jag med mig i minnet

Och jag ler varje gång

Harry du var som en far för mig

Du lärde mig det viktiga om livet

När mitt hjärta var på språng mot det vuxna livet

Det svarta hålet inom mig vart lättare att bära

Dörren stod alltid öppen för alla i klanen

Man fick mer än vad man gav

Jag lyssnade intensivt när du berättade om veden

Nere vid älven lyfte du stockar och sten

Jag tyckte du var stark som en björn

Harry du var som en far för mig

Du lärde mig det viktiga om livet

När mitt hjärta var på språng mot det vuxna livet

Det svarta hålet inom mig vart lättare att bära

Håller du nu din älskade Ulla i din hand?

Sitter du och Sören i en båt och fiskar ibland

När det lyser på himlen så vet jag att det är ni som vinkar glatt

Tack för alla dagar och år

Men vi ses ju snart igen ändå