Ja jag kan nog inget göra åt det här med kärlek och ensamhet, varje gång som jag blir kär i en kvinna så besvaras inte känslorna, det har alltid varit så och jag kan bara skratta åt alltihopa, för må dåligt över det eller tycka synd om mig själv finns inte. Jag är den jag är och är stolt över det, kanske dyker hon upp i framtiden som en orkan och fullständigt fäller krokben på mig och att vi känner samma kärlek till varandra. Livet har så mycket annat att ge än att vara ledsen över kärleksbristen, jag är lycklig på gymmet och när jag spelar på gitarren, spelar fotboll och en massa andra saker. Just nu är jag ganska trött på att bli kär i fel typ av kvinnor, jag lockas till dom som själva vill ha Bad boys och ja resten går ju att lista ut själva.


Nu ska jag se klart på Liverpool



Hörs hej

Jag ska leva tills du tar mig, jag ska göra det som betyder något för mig innan du släcker ner mitt lån till jorden. Ja du kommer besegra mig ångest, jag vet det för blir sjukare av dig nu men brukar slå hål i luften och springa när du knackar på, men tiden när jag inte bryr mig om fighten längre börjar bli kortare och kortare. Jag har all anledning att gråta och vara förbannad på dig, jag är ju så godhjärtad och fin men ändå ger du mig detta. Jag stöter bort det som inte intresserad mig oavsett vad det är.

Nu har jag flyttat till en annan lägenhet, det är en stund kvar tills jag installerat mig, men till sommaren kan jag njuta av en kopp kaffe på balkongen och det kommer vara oslagbart. Livet går bättre och bättre nu men haft en del ångest den senaste tiden, det handlar mkt om att jag kärat ner mig igen. Varje gång som kärleken slår till hos mig så kommer den, för indirekt så är hjärtat beredd på hjärtesorg sedan gammalt tillbaka eftersom det alltid är i fel typ av kvinna som jag kärat ner mig i. Nä nu måste jag sova