Alla inlägg under december 2015
Jag vaknade upp på julaftonsmorgonen för längesedan. Nu skulle det ligga paket under granen hos mormor och morfar, kände hur det verkligen spratt i benen på mig innan frukosten skulle vara serverad. Det var aldrig några problem med att få presenter där och då, för det var ju bara jag, min bror och mormor och morfar som skulle närvara just då. Det var sedan när huset intill älven skulle vara fullt med nära och kära som det jobbiga kom inom mig, då ville jag bara dra mig undan och öppna mina paket där ingen kunde lägga fokus på mig, jag skämdes helt enkelt över att få julklappar och presenter vid födelsedagar. För mig är att ge den största gåvan, glädjen man ser i den person man skämmer bort är obeskrivligt och ger en frid som knappt går att beskriva. Jag tänkte alltid: vad är det för fel på mig, varför ser hon mig inte? Jag är så kär i henne att jag gråter av olyckan över att inte få bekräftelse denna gång heller, men jag ska visa attitydsproblem i korridoren och på lektionerna för då måste hon ju bara se mig tänkte jag. Jag ritade en bild i mitt block där jag låg i sängen på mitt rum, jag hade ingen kraft att röra mig egentligen och det var svårt att andas, när jag sedan tittade på papperet så såg jag att det var en gravsten med mitt namn som blivit ritat, ska man göra så när man bara är 14 år tänkte jag. Det var nog mycket saknaden efter fotbollen som var svår att hantera, det var svårt att fylla dagarna med någon mening alls innan musiken fullkomligt fyllde tomrummet i det inre kaoset av labyrinter. Återigen flydde jag till mormor och morfar vid huset intill älven då det vart Fredag, det var alltid min fristad och det hände alltid något som fick mig att sluta tänka så mycket, jag och pappa kom inte överens och passade inte alls att vara under samma tak hemma många gånger, det kunde vara jag som skrek honom rakt i ansiktet med svarta ögon när jag tyckte något var fel och orättvist. Jag har lärt mig den hårda vägen att man inte ska lita på någon och att om man vill få något gjort, så ska du göra det själv.
Skönt att skriva av mig lite
Mamma det har gått en lång, lång tid
jag har länge letat efter mig själv
jag ser på kort från då jag var barn
det var den tiden utan smärta och utan sorg
tiden utan allt det dystra mörkret
Jag knackade på himlens port
men jag släpptes aldrig in, jag kom tillbaks
min tid på jorden var ännu inte slut
var det nån som sa till mig den där dan
Jag går på gator som jag känner igen
jag minns exakt vad jag tänkte på just då
innan jag började se ner på mig själv
och tyckte att allting var förlorat
jag sökte trösten i något som jag inte alls förstod mig på
Jag knackade på himlens port
men jag släpptes aldrig in, jag kom tillbaks
min tid på jorden var ännu inte slut
var det nån som sa till mig den där dan
Ni fanns alltid där vid min sida
när disträheten tog fart
fast ni kanske blev mera ledsen än jag
men jag har läkt mina sår nu
jag är tillbkaks till den jag va
Jag står i regnet, det har gått några år
ni sover och har det bra tillsammans
jag besöker er så många dagar det går
vid stenen där era namn står skrivna
det är vemod i mitt hjärta
när jag passerar det röda huset intill älven
Ni fanns för mig när jag var ur balans
ni skrämde bort ondskan ur mitt sår
och jag önskar er alltid tillbaka igen
ni var dom bästa ett barnbarn kunnat få
Det gör mest ont när julen står för dörren
jag vill ju så gärna att ni ska finnas kvar
för ni var mina jular, ni var mina sommarlov
nu är allting dött
jag springer på Sundsvalls gator
men jag vet inte riktigt vart jag ska
Ni fanns för mig när jag var ur balans
ni skrämde bort ondskan ur mitt sår
och jag önskar er alltid tillbaka igen
ni var dom bästa ett barnbarn kunnat få
Alla mina vackra minnen
kommer jag bära med mig i resten av mitt liv
ni kan se mig från er himmel
när jag funnit kärleken
och sen så ses vi igen, när min tid är kommen
Vinden har vänt, du
jag överlevde den stora stormen
utanförskapet började redan i skolan
jag var pojken de såg som paria
det skapade den jag varit genom alla åren
sen byggde jag vidare på den vägen
jag trodde inte på något annat
min sociala kompetens tog ni ifrån mig
jag vågade inte älska
jag vågade inte lita på någon
det är ju kul att se hur bra det gått för er
ni har inte en tanke på vad ni raserade
det har tagit mig 15 år att förstå att det var ni som var de svaga
jag hade det som ni saknade, därför ni utsåg mig till offer
ni kör på den falska fasaden när ni är fulla
då kommer ni fram och snackar
tror att allt ska vara glömt och förlåtet
jag kan glömma men förlåta gör jag aldrig
det ända jag tänker på är knyt näven och dra till
men våld spolar inte tiden tillbaka
jag ger igen genom att bli mig själv igen
det tar mycket hårdare på plågoandar från det förflutna
Jag får upprättelse den dagen jag går hand i hand med den jag älskar, för ni hade fel den dagen ni sa att: dig kan ingen älska. Ni missbedömde min vilja av att aldrig ge upp. Jag har en del kvar att jobba med, för det var så oerhört mycket ni raserade. Hatet i mig som jag bär mot er är inte längre starkt.
Jag går min egen väg och tar lärdom varje dag. Ni fick mig ond, ni fick mitt hjärta att bli svart av självförakt, men titta här är jag och jag lever med ett hjärta på väg att bli rött och stort och starkt.
Låt aldrig vilsna själar trycka ner er i skolan, det är bara att gå rak i ryggen och visa sig bättre. Tar någon fram näven så bara parera eller kasta ner dom.
Du kommer hem, en eftermiddag klockan fem
du möts av en mörk och kall lägenhet
det enda som hörs är ekot av dina tankar
du fäller en tår över ensamhets sköld
du tycker att du bor i ett livlöst hem
Det finns ingen fru som säger: älskling välkommen hem
Inga barn som möter dig i hallen
Ingen famn som håller om dig ömt
Ingens röst som frågar dig hur du mår
Du har en vän, som du brukar ringa ibland
han vattnar dig när du känner dig vissen
du önskar ibland att du var han
för han har ju det där som du drömmer om
men ännu har inte din låga brunnit ut
Det finns ingen fru som säger: älskling välkommen hem
Inga barn som möter dig i hallen
Ingen famn som håller om dig ömt
Ingens röst som frågar dig hur du mår
Du vet att du kommer få kärlek
hon kommer att stå där en dag
så ta då chansen trots att du har dina brister
hon kommer fascineras av din historia
och aldrig lämna din sida
Hur kan egentligen sociala medier göra så att allt fler blir beroende av sina mobiltelefoner? Ja det undrar jag faktiskt. När jag sitter på bussen så är hälften av passagerarna inne i sina mobiler, är jag på gymmet så är många inne i sina mobiler efter varje övning, är jag inne på caféet så sitter hälften med telefonerna klistrade vid ögonen, ja listan kan göras lång egentligen. Det finns säkert de som måste ha sin mobil bredvid sig i sängen när de sover också utifall att det är någon som gör en ny status, lägger ut ett nytt kort etc etc. När jag umgås med någon vän eller familjemedlem så låter jag min mobil ligga i fickan, visst om jag får ett samtal eller ett sms så tar jag ju upp mobilen och kollar även jag på sociala medier då och då, ingen är perfekt. När jag arbetar så har jag alltid mobilen avstängd i jackfickan eftersom jag då lägger allt mitt fokus på arbetet, har visserligen tur att det inte är så många som hör av sig till mig. Tänk om vi människor skulle bli utan mobiler med internet för 1vecka, undrar hur många som skulle bli alldeles apatiska och knäcka då?. Jag minns när jag var på fester eller umgicks med kompisar efter skolan i ungdomen på 90-talet, då hade man sina mobiler i fickan och pratade och umgicks som man brukar göra i sociala sammanhang, nu går allt via mobilen. Nu är det så många som måste få bekräftelse via Facebook och instagram när det skriver dagboksinlägg på sina sidor och lägger ut bilder på allt som görs, jag kallas säkert för tråkig och negativ men hur relevant är det egentligen att läsa om vad någon ska äta, ska göra, vill göra och så vidare, det finns de som bara vill skryta och skriva om arbete hela tiden med. Min nästa mobil blir nog en gammal hederlig utan internet på, de krånglar mindre har längre batteritid och får mig mera fri. Mobilberoende borde behandlas till den grad att jag som individ kan hantera det, att jag inser själv att jag inte behöver kolla sociala medier varje minut för att inte missa något och halka efter. Men alla får ju göra precis som dom vill så klart. Märker också att fler och fler människor måste ha mobilen även när de kör bil, det är skrämmande om något. Där och då så försvinner fokuset och uppmärksamheten på vägen och det som händer på sidan av vägen och i trafiken. Jag själv är en känslomänniska så när jag skriver inlägg så är det oftast något trams eller någon tanke/känsla som jag måste få ur mig eller så delar jag med mig av någon text som jag skrivit, sen om någon gillar det eller inte är inget jag sitter och räknar eller lägger så stor vikt på.
Ha en bra Söndag och använd mobilerna med måtta
Hörs hej!!!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 | ||||
7 |
8 |
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 | 18 |
19 | 20 |
|||
21 | 22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 | 29 |
30 |
31 |
||||||
|