Det är på kvällarna som ensamheten blir så tydlig för mig, det finns ingen att prata med eller ge uppskattning till. Men jag försöker att se det positiva i det för en dag så bryts sannerligen det mönstret, jag är inte 20 längre iof men har några år kvar till 40 så hoppet är inte ute ännu. Jag tänker inte så mycket bakåt på varför det aldrig har varit enkelt som att knyta skorna att fånga en kvinnas intresse, för det är inte intressant eftersom det är i nuet som jag lever. Ibland känns dock ensamheten så tung och olycklig att livet känns meningslöst, men då är det bara att sätta sig upp i sadeln igen och göra saker som är roliga och viktiga för en själv. Jag tror att vi alla någon gång har känt oss nere och varit i ett totalt mörker som får tankarna att påstå att man nog ska vara ensam utan någon vid sin sida eftersom man inte förtjänar det, men det är fel tycker jag därför att det finns inget som stärker en sargad själ så mycket som kärleken från en annan människa, det är kanske lite knepigare att tänka så men har man bara tålamod och förståelse så är jag övertygad om att det blir nästan lika fint som det man kallar för perfekt. För älskar man en person så vill man inte lämna denne bara för att det kommit en liten svacka, om man väljer att göra det ändå så är de nog inte äkta kärlek, för äkta kärlek överlever allt och det är otroligt fint och vackert tycker jag. Så bara för att du är lite nedstämd eller har psykisk ohälsa på något annat sätt så förtjänar du kärlek precis lika mycket som alla andra, kan vara lite svårare att hitta den dock för att man är rädd att öppna sig om man är van vid att personen man tycker om just väljer att gå åt andra hållet istället för att våga ge det en chans. Ja det är kite tankar i natten bara, snart är det dags att sova så jag är pigg för att jobba 2 nätter igen.



Ha det gott där ute och ta hand om varandra och våga ge komplimanger varje dag till den du tycker om!!!