Tyst ligger natten
Månens sken lyser så stark och klar
Smaken från din kyss hänger ännu kvar
När jag ligger ensam i min säng av hopplöshet
Jag drömmer mig bort till den tid som var
Till den tid då jag låg tryggt i din famn
Dina andetag lugnar min stormande orkan
Dina blomstrande ögon gör mig alltid så svag

Jag ser framför mig bilden av den där familjen som jag längtar efter att ha, nu i dessa tider så är just denna längtan en positiv dragningskraft som gör att jag kan härda ut i denna pandemi. Man kan ju lätt säga att 2020 blir ett år som kommer sitta kvar i mitt minne resten av livet, Liverpool tog den efterlängtade ligatiteln och firandet fick göras på egen hand och det var några månader där all idrott låg nere som jag kände en viss tomhet, var knappt på gymmet ens och tränade och det är alltid jobbigt eftersom träning är en del av mitt liv. Att vara en familj är inte alltid lätt och man får göra uppoffringar för varandra men jag tror inte att den lilla procenten slår det fina och underbara i att vara en familj, jag känner mig redo att ta mig an den utmaningen att bli en familjefar och de liv som det innebär. Livet ska man uppleva tillsammans med människor man tycker om och inte krångla till allt för mycket under resans gång. Men denna pandemi har gett mig en prövning i att klara av isolering från andra och av att leva i en bubbla som inte är normal, vissa dagar har jag defenitivt känt mig nere och ensam just för att jag inte har någon att hålla om och ta hand om lite extra i väntan på att kunna umgås med släkt och vänner normalt igen. Nu är det dags att göra sig klar för att jobba natt 3 av 4

Men jag ser bilden framför mig och tror på att drömmen kommer slå in en dag!!!!


Ta hand om er!!!