Jag såg blåljusen och förstod att det måste vara en olycka längre fram, efter att jag kommit upp för backen så ser jag den långa kön och får panik, jag kör 70 km/h men inser ju att det kommer bli svårt att hinna bromsa bilen innan den smäller rakt in i lastbilen framför, jag tänker bara att mormor här kommer jag till er. Men duktig som jag är så får jag stopp på bilen metern bakom lastbilen :). Åkte in i mitträcket med bilen men snön räddade mig där och sänkte även farten lite, bilen är lite nött men går att köra som vanligt. Det ska vara Volvo :).


Nu jobbar jag sista timmarna av detta nattpass.

Det jag ser i dig
är något som jag alltid saknat i mig
en levnadsglädje så enkel och så ung
timmarna går lika snabbt som alla år
dig ska jag ta efter för du är min idol
som en fågel glidflyger jag in mot nya mål
Inga hinder, Inga individer kan stoppa det vi kommer få
en kärlek starkare än pansarplåt

Jag tänker ofta på döden, jag funderar på hur det ser ut efter mitt sista andetag. Jag undrar om det bara blir mörkt, tyst och kallt eller om det blir till att leva om på nytt med dom kära som jag förlorat under åren, jag tror faktiskt att det kommer vara som det sistnämnda. Livet efter döden tror jag innebär att leva om på nytt men att det är ständig vila utan att ha  krav på sig att arbeta, kanske blir du grindvakt och välkomnar nyanlända in i himmelriket om du vill. Det är väldigt svårt för mig att komma in i andra människors bubblor, jag behöver vänner precis som många andra men det är få som släpper in mig och ger mig chansen, så har det alltid varit och kommer nog alltid vara. Ibland känner jag en stark längtan efter att dö just för att få veta svaret på min undran, jag är inte rädd för döden och lever ensam genom livet ändå så för mig skulle det inte spela någon roll. Det dummaste jag någonsin gjort är att jag flyttade till Sundsvall, det är en kall stad som får mig att må illa varje dag, förhoppningsvis så kan jag flytta härifrån nästa år, jag har ju arbete här men hoppas på att finna ett annat arbete neröver. Men hjälp är svårt att få i Sverige när man har just dessa problem för då får du ju klara dig själv, vi har för mycket inkompetens hos alla myndigheter och politiker tråkigt nog och jag har gett upp hoppet om en bättring där. 

Det har gått ganska bra för mig ändå för att jag börjar få kontroll på min psykiska ohälsa och vänt ryggen till alla människor som missförstått mig och inte accepterat mig för den jag är. De får leva i sina fina kretsar och låtsas vara i societeten bara för att dom har mycket vänner och egna familjer. 

Dags att göra mig klar för arbete nu så ha det bra alla följare

Jag har vänt dom som inte accepterar mig ryggen i denna håla, Jag har lagt alla personer jag mött med negativ utgång åt sidan och minns er knappt, det är jäkligt skönt att veta att det inte är jag som är felet utan ni. Det är ni som inte klarar av en individ som mig i era fina liv för tänk om någon skulle veta det då, ja då vore ni nog utstötta själva från den högre hierarkin. Allting är så löjligt, skrattar varje gång som det kommer att jag är fel.

Jag har alltid hatat vintern på grund av all snö som jag tycker ligger ivägen och för mörkret, men på senare tid så har jag börjat se charmen med vintern. Det knarrar under fötterna på promenader och snön ligger som ett täcke på träden och ger bilden av att vara som tagen från en tavla, nu firar jag inte jul på det sättet som verkar vara mysigt och underbart men visst ska jag njuta denna jul och ta semester från ångesten en stund. När jag promenerar så tänker jag väldigt fritt och frågor som jag har kan jag själv besvara på ett sätt som verkar rimligt tills motsatsen är bevisad. Vad är det egentligen som gör att vi är så självupptagna i livet att släkt och vänner prioriteras bort allt för ofta, dagens moderna mobiler har gjort människan beroende av sociala medier i jakten på bekräftelse varje dag och minut, det ska läggas upp bilder och skrivas statusar så ofta att inget annat hinns med och sitter vi med vänner på restaurang eller hemma så nog är telefonen med på bordet, annat är inte tillåtet och ger aggressioner. Jag brukar ta långa timeouter från sociala medier för att det är så skönt att egna tid till saker som jag tycker är viktigt och verkligen ger mig något. Att nudda detta ämne gör många upprörda men så är det ju med alla beroenden, när sanningen kommer nära så måste man attackera tillbaka istället för att erkänna, jag erkände för mig själv att jag höll på att bli beroende av sociala medier och gjorde något åt det, för jag behöver bara bekräftelse från mig själv i allt jag gör eftersom jag inte bryr mig om vad andra tycker och tänker om mig. Ta nu hand om varandra och möts fysiskt och lägg undan mobilerna för stunden, det dör ingen av!!!

Månen lyser och stjärnorna glittrar och här ligger jag ensam och funderar, jo det finns en stor risk att jag aldrig kommer bort från Sundsvall och att jag får leva vid sidan av kärleken, klickar jag inte med någon så är det så. Jag har varit ensam så länge att minnet sviker mig i hur det är att dejta eller märka att någon gillar mig, sist jag öppnade mig för kärleken så blev det ännu en pannkaka till samlingen haha. Men det finns ingen mening med att vara bitter över det jag inte har eller kanske aldrig får, livet är för kort ändå. När jag blir kär så blir jag alltid så satans kär att ivern tar över, om det beror på att jag nästan alltid varit singel kan jag inte svara på men det kan absolut vara så, Jag kan nog aldrig glömma min stora kärlek som inte var ett dugg intresserad av mig utan bara lekte med känslorna mina tills något bättre dök upp, det finns alltid en plats i mitt hjärta där hon är med trots allt och det är typiskt att vi lever i så skilda världar att kärlek inte kan mötas från båda håll. Jag minns inte hur det känns att hångla eller hålla om någon men försöker tänka mig in i hur det är iaf, jag har 2 blåa otroligt vackra ögon som egentligen borde få vilken kvinna som helst att smälta men det ska finnas lite allt av det andra också. Nä kanske dags att försöka sova för det är ju till att spela match imorgon!!!!

Jag har ett Jobb, jag har en bil och en lägenhet att bo i men är jag lycklig för det? Nej inte ett dugg egentligen för det är alltid något som saknas inom mig, det brinner en längtan efter något stort och vackert varje dag. Jag är stark i mig själv och tänker till på det som är viktigt för solen kommer från ingenstans, människor är så självupptagna och besatta av sina mobiltelefoner idag att jag blir mörkrädd, det måste läggas upp bilder och statusar hela tiden i syfte att få bekräftelse och uppmärksamhet, därför håller jag mig utanför sociala medier så mycket jag kan för vill inte bli en sådan, jag har mitt normala liv som ger mig mer. Men sen är jag ju inte som alla andra heller.

Det har nu gått en tid sedan jag mötte vad jag känner är den stora kärleken i mitt liv, hon är inte med mig eftersom jag inte är hennes stora H, vi lever i allt för skilda världar och det är intressant egentligen tycker jag att det kan bli så att när den väl dyker upp så raserar det hela hjärtat för just oss fåtal som har det på livets lott. Jag tänker på henne ibland och inser att det är stor chans att jag kommer leva ensam resterande del av mitt liv, det är inte skrämmande eller plågsamt längre faktiskt för jag orkar inte släppa in kärleken igen, jag kan sakna det intima men inte tvåsamheten i vardagen och ska man räkna krasst så har jag inte haft mer än 1 förhållande tidigare i livet. Jag är inte bra på det helt enkelt men jag kan sakna jakten efter att fånga någons intresse trots att jag vet att det kommer bli nobben direkt, är ju inte mer än människa jag heller tydligen haha. Det är inte många människor i Sundsvall som intresserar mig längre heller på grund av för olika intressen och prioriteringar, men visst finns det dom som gör det. Alla de andra gamla från de förflutna är glömda för att dom helt enkelt alltid missförstått mig och verkar ha ansett att jag är fel bara för att jag är annorlunda, finns ingen mening med att lägga en tanke på dom ens och jag låtsas som ingenting om de skulle vara så att vi går förbi varandra på staden eller någon annan stans. Jag har mina mål och planer och bryr mig inte om det oviktiga för jag är bättre än så och agerar efter vilken stämpel och avtryck du gjort i mitt liv. Jag litar inte på många människor och det är bra men ändå besvärligt fast det funkar ändå.



Nu dags att sova lite