Inom mig gror en längtan, en längtan efter något annat än det här lilla, jag har känt den i många år nu. Jag vill inte längre bo i landet med kort sommar och lång vinter, jag ser bilder i mitt huvud hur mitt egna paradis ser ut men kan inte geografiskt säga exakt vart det ligger ännu, men det kan vara drömmen om Amerika likväl som Australien eller något annat land. Jag vill vara lycklig och känna att jag verkligen hör hemma någonstans, jag är inte lycklig här och blir mer och mer förbittrad över hur det ter sig. Jag struntar blankt i vad andra tycker eller har tyckt om mig för allt det är historia. Jag kan inte sluta tänka på hur det skulle kännas att nå fram till mitt livs stora dröm och mål, det skulle lyfta mig som människa. Jag vill också finna kärleken i mitt liv och bli gammal med henne, men här är det omöjligt eftersom jag inte trivs och har slutat fungera som normen säger att man ska göra, ja jag skulle vilja påstå att mitt liv har stannat upp en aning och att det känns som att jag bara trampar vatten dag ut och dag in, det som känns mest jobbigt är det att jag känner mig så sur och elak i vardagen mot alla, det kan ju samtidigt bero lite på att dom jag möter ser så lyckliga och nöjda ut med sin tillvaro och så vill ju jag också känna. Kanske är jag för gammal och dagens samhälle för tufft för att det ska slå in, men då är nog kistans sista spik inslagen för mig och det vore inte kul för då får jag ju aldrig veta hur det skulle kunna bli. Jag är så less på Sundsvall att jag gråter och känner tyngd på mina axlar och varje försök att ta mig härifrån grusas, det är precis som om livet vill håna mig och säger att där du minst av allt vill vara, där är du för evigt fast. Jag skulle ha varit född på 1800-talet och varit med dom människor som utvandrare då, för det är som de människorna jag känner att jag är i modern tid.

Löven cirkulerar i vinden
jag går grusgången ner
för jag ska lämna en ros till er en sista gång
jag lägger handen på er sten
sedan viskar jag ett mjukt hej då

Jag är en ensam man tills dagen då kärleken hittar mig en kvinna som vill stanna kvar
hittar dig som tar mig för den jag är idag och som inte går bakom min rygg och spelar mig kärlekens fula spel

Jag pratar fast jag vet att ni inte kan ge mig ett svar tillbaks
men ni vet att inget finns kvar
ni vet att jag inte kan nå mina drömmar här i denna stad

Jag är så trött på all självupptagenhet
så trött på all besatthet av bekräftelse på internet varje dag
ja ni skulle fattat om ni vore kvar
hur sociala medier tagit över många människors liv idag