Telefonen ringde som vanligt hemma hos familjen som den brukade göra fram mot kvällen, antagligen så var det en moster som ville prata med mamma lite eller så någon arbetskamrat och det jag nu visste var att pappa skulle komma vrålande från sitt rum och gapa om att samtalet skulle avslutas, vad som pågick i pappas huvud just då vet jag inte men det jag vet är att jag var beredd inifrån mitt rum varje kväll, jag var beredd på en strid med pappa för att visa att det inte är acceptabelt det han gör. Vi kunde stå som arga hundar centimetrar från varandra och bara skrika för jag förstod aldrig poängen i det beteendet, han var väldigt snål pappa och är det än idag. Jag vägrade låta pappa vara dum mot mamma och efteråt var jag ännu så arg att jag skakade i hela kroppen, sen tog det en stund innan hans steg hördes och han var på väg igen. Vad har jag gjort för fel? Slå mig då så blir du nöjd osv osv var vad pappa skrek de gångerna men det fanns ingen poäng i det tyckte jag men visst en gång slog jag verkligen till honom, jag gjorde det för att markera att det räcker nu. Jag vill inte peka ut honom som värsta monstret för jag var aldrig Guds bästa barn själv mot mina bröder eller mamma ibland. Jag ville oftast inte vara hos någon kompis heller för då hade jag inte kontroll över vad som kunde hända hemma eller skydda mamma, vilket som gav mig alltid dåligt samvete. Det konstiga var att när pappa ringde med telefonen själv var det inte så noga med att lägga på direkt.


Försöker idag bygga upp nån slags relation med pappa men det är svårt, får alltid samma bittra fråga om mamma har träffat någon ny och att han inte förstår varför det tog slut mellan dom två, blir lite fokus på mig som hans son då och intresset från min sida svalnar.


Ta hand om varandra :)

Se på mig nu
mitt i livet och klockan är sju
jag var en ensam och rotlös själ
trodde inte på framtid eller drömmar
såg spegelbilden av en sorgsen man

Onda blickar och hårda ord
gott mötte ont i en sliten korridor
nävar mot hud och elaka hot
hur kan det få gå så fel?

Du är aldrig ensam för jag finns här
öppnar du upp dig så lyssnar jag
för jag kan och vill förstå just dig
ingen får trycka ner dig för att du är du
låt tårar falla i extas innan du tar nya tag