Alla inlägg under oktober 2017

Av Tobias Bergqvist - 31 oktober 2017 23:06

Det har nu gått en tid sedan jag mötte vad jag känner är den stora kärleken i mitt liv, hon är inte med mig eftersom jag inte är hennes stora H, vi lever i allt för skilda världar och det är intressant egentligen tycker jag att det kan bli så att när den väl dyker upp så raserar det hela hjärtat för just oss fåtal som har det på livets lott. Jag tänker på henne ibland och inser att det är stor chans att jag kommer leva ensam resterande del av mitt liv, det är inte skrämmande eller plågsamt längre faktiskt för jag orkar inte släppa in kärleken igen, jag kan sakna det intima men inte tvåsamheten i vardagen och ska man räkna krasst så har jag inte haft mer än 1 förhållande tidigare i livet. Jag är inte bra på det helt enkelt men jag kan sakna jakten efter att fånga någons intresse trots att jag vet att det kommer bli nobben direkt, är ju inte mer än människa jag heller tydligen haha. Det är inte många människor i Sundsvall som intresserar mig längre heller på grund av för olika intressen och prioriteringar, men visst finns det dom som gör det. Alla de andra gamla från de förflutna är glömda för att dom helt enkelt alltid missförstått mig och verkar ha ansett att jag är fel bara för att jag är annorlunda, finns ingen mening med att lägga en tanke på dom ens och jag låtsas som ingenting om de skulle vara så att vi går förbi varandra på staden eller någon annan stans. Jag har mina mål och planer och bryr mig inte om det oviktiga för jag är bättre än så och agerar efter vilken stämpel och avtryck du gjort i mitt liv. Jag litar inte på många människor och det är bra men ändå besvärligt fast det funkar ändå.



Nu dags att sova lite

Av Tobias Bergqvist - 30 oktober 2017 22:40

En dikt till mannen med hornen och till psykisk ohälsa.

Du är mitt allt men ändå hatar jag dig
Du hånler när jag fäller tårar svarta av sorg
Du vill ta mig till ditt rike
Jag springer ensam för mitt liv
Du stöter bort all kärlek när den kommer
Du håller mig levande begravd i mig själv
Men jag knyter nävarna och slåss för att bli fri

Du ger mig bilder om hur livet kan vara för den normala
Hur man älskar och blir älskad tillbaka
Hur man lever i tvåsamhet och ger allt för kärleken och vänskapen
Då brinner det en längtan i mitt bröst
Du gör det för att du är elak och vet att det smärtar som om jag vore i skärselden
Du håller mig fast i staden du valt till mitt jordsliga helvete tills jag dör om jag inte lyckas fly

Av Tobias Bergqvist - 22 oktober 2017 21:40

Ja jag kommer göra det, jag kommer packa mina väskor och flytta :). Jag skiter i Sundsvall och alla människor som bor där, alla självupptagna människor som bara har tid för sig själv och att missförstå och döma. Det finns berg och dalar som ska passeras och vart jag hamnar vet jag inte, men det blir till något stort. Det finns ingen plats för er hos mig längre, jag har försökt länge nog med att finna er vänskap.

Av Tobias Bergqvist - 17 oktober 2017 01:14

Jag kom från ingenstans
jag var bara en enkel grabb full av drömmar
inom mig finns en längtan till ett annat land
bilden av mitt paradis syns som suddiga konturer i huvudet

På dagarna vandrar jag gator fram
på natten gråter jag i min ensamhet
jag känner sorgen i själen
det har slutat att sjunga i mitt hjärta

Livet är inte som jag föreställt mig det
det är inte bara romantik och vackra färger
det är hårt jobb med liten belöning
jag bör se men inte röra
jag bör längta men inte känna efter när känslor kommer

Vänskap är som bortglömt i det slutna livet
sociala medier upptar all den lediga tiden
du måste skriva, fota eller filma för uppmärksamheten
när jag vaknar upp är allting som förr fast bättre




Av Tobias Bergqvist - 4 oktober 2017 13:33

Hej mitt namn är Tobias och jag lever med svår depression och ångest. Detta präglar mitt liv varje dag och det påverkar mig dagligen.

Man ser inte på mig att jag är sjuk. Men jag är sjuk, inte kroppsligt och inte på utsidan men min insida är trasig.
Jag blev inte sjuk vid födseln, jag blev sjuk pga mitt liv.
En ständig kamp, en ständig oro.

Jag försöker hålla skenet uppe, le och vara glad men när jag kommer hem till min ensamhet så kommer trycket, paniken och tårarna.
Ibland kommer det i bilen på häg hem från arbetet eller på bussen på väg från stan, då vill jag bara känna att någon verkligen förstår mig utan att dömma.
Jag är inte min sjukdom, MEN min sjukdom är jag.
Varje dag kämpar jag mot känslor som att vara totalt värdelös och inte vara värd att leva.

Jag försöker att ta mig tillbaka men vägen är lång och jag faller ofta för att kämpa mig upp igen.
Jag vet inte när jag skall vara mig själv eller hur lång tid det tar att resa sig igen efter varje motgång.

Min sjukdom präglar min vardag och det tär på människor runt om kring.
Jag ber om förståelse för tråkiga Facebook inlägg, men ibland faller jag och då syns det.
Jag skäms inte för att jag är sjuk, för det är min verklighet och min vardag.

Detta är just nu jag, och jag kan inte vara mer än den jag är.
Jag kämpar dagligen mot inre demoner som ingen annan kan se mer än jag, jag kämpar dagligen mot min inre röst som ber mig att sluta andas, det kan ingen annan kan höra utan bara jag.
Jag begär inte att man skall veta vad jag går igenom, jag ber bara om förståelse för att jag inte alltid är på topp och en glad och lycklig människa.

Jag kämpar dagligen mot den förbannade ångesten och tårar som hejdlöst vill rinna utan stopp.
Jag ber inte om tröst utan bara förståelse för att jag kanske inte svarar i telefon, sms eller på Facebook just då.


Jag lever med en sjukdom som inte syns men den är verklig.

Presentation


Hej Tobias heter jag, är 30 år och jag bloggar om livet som deprimerad och lite annat.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Oktober 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards