Se på mig igen

här står jag på toppen av berget

mina tankar är sorgsna än

jag känner mig frusen fast solen är så varm

ser fåglar som flyger högt över stan

om jag kunde vrida tiden tillbaks

skulle jag be dig stanna kvar

hålla min hand och kyssa mig varm

låta kärleken slå sina slag för oss två

du skickade ett sms till mig

det stod nåt om en paus från mig

jag föll sakta ner på knä

sen reste jag mig upp och sprang i väg

tappade balansen och full omkull igen

om jag kunde vrida tiden tillbaks

skulle jag be dig stanna kvar

hålla min hand och kyssa mig varm

låta kärleken slå sina slag för oss två

ibland undrar jag hur du mår

livet vart så ensamt och hårt

du var så vacker att man kunde dö

nu finns bara sorgen kvar här i mitt bröst

om jag kunde.......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har sedan slutet av tonårstiden burit på en inre stress på grund av hur samhället är format och att det ska gå i ett rejält tempo med allting och det passar egentligen inte in med tanke på hur jag är som person. Jag har ju en form av Autism som f...

Jag står på klippan, jag känner vinden i håret och jag tittar ner på havet, ett kliv och sedan är det över. Ett kliv sedan får jag frid och lycka. Det är så otroligt jobbigt att leva i ett samhälle med högt tempo och fokus på att tjäna pengar för att...

När jag vaknade morse så föll snön utanför fönstret igen, jag är less på vinter och snö och kommer flytta till varmare breddgrader i framtiden. Att bo i Sverige som styrs av inkompetenta politiker är inte så stimulerande för mig, allt dom gör blir sk...

Jag tänker ofta på vad som händer på andra sidan lyser alltid solen där, är det alltid ljust och varmt och träffar man dom, dom som fick gå vidare dom som man höll så kär   Jag vinkar upp mot stjärnorna ser ni att det är jag? känner n...

Jag vaknade upp idag och insåg att Sverige och världen inte är som den borde vara, de mörka krafter som länge varit dolda börjar mer och mer ta över och vill få oss att känna rädsla bara genom att kliva utanför dörren, det känns inte som att vi männi...