Idag hade det verkligen varit trevligt med tvåsamheten, bara att få känna känslan av att någon verkligen tycker om mig för den jag är om så bara för en stund, frågar mig vart jag ska kunna finna den tjej som kan stå ut med mig och min vardag med sämre och bättre dagar. Jag har problem bara med att hitta vänner som orkar stanna kvar just på grund av hurdan jag är, jag har misslyckats med förhållanden tidigare men då visste jag inte riktigt vad som var felet med mig och jag sprang iväg. Jag vet vad jag borde göra när jag har en dålig dag men ibland så går jag liksom in i min isolering iallafall och känner hur orken och viljan spelar mig ett spratt. Om jag gråter tårar över allt dåliga samvete jag känner mot mina vänner och övriga så faller tårarna liksom på insidan av kinderna och syns inte. Har en jobbig tid nu men det blir bättre sedan och kanske finns någon vän kvar där då med, att jag förmodligen blir singel resten av livet är väl nåt som jag får tackla då!!!

Ja nu snöar det rejält ute och det är första gången på säkert 10 år som jag njuter av det faktikst, det många inte vet om mig är att jag är en deprimerad människa, alltså jag har accepterat att jag kommer bära med mig min depression hela livet och jag är inte säker på om andra har gjort det men inte så mycket jag kan göra åt där. Musik är ett starkt intresse jag har.