Jag sitter i min soffa just i detta nu och känner att det är just det som måste ske, en förändring alltså. För den situation som jag nu besitter är inte hållbar för fem öre ens en gång och jag vet om det så väl, mycket kan jag nog göra själv men absolut inte allt, söka arbete kan jag göra trots att jag är utanför samhället för tillfället men det måste ju vända. Min depression är som starkast just nu men den kommer bli bättre framöver bara jag kämpar på för jag känner att jag börjar få min egna identitet och kunskapen om vad det är jag vill få ut av mitt liv, det är som om pusselbitarna börjar lägga sig på rätt ställe och blir tydligare. Känner också att året 2013 är det år som jag borde besöka lite vänner som jag har i andra städer och visa dom vilken jag är nu men också för att jag saknar vänskapen, är så oerhört dålig på att höra av mig och jag vet ju anledningen nu. Jag vet att ett av mina mål är att få arbete och bostad i Göteborg och hur det går får framtiden utvisa. Jag kanske hamnar någon helt annan stans. Mitt hjärta viskar en kvinnas namn och vad som menas med det vet jag inte faktiskt men känslan jag får av det är glädje och sorg, glädje för minnena och sorgen för hur det slutade antagligen. Jag vet att jag inte kommer att kära ner mig i någon tjej från Sundsvall mer också utan hon finns någonstans där ute i landet och när vi är redo så möts vi säkert.

Döm mig inte för hur jag var, se mig för den jag är och hur jag blivit :)

Kärlek till er mina vänner