Det känner jag för att göra, resan inom mig håller jag ju på med så en annan resa vore nog inte så dumt. En resa som får mig att hitta den plats på jorden som jag hör hemma i och kan känna lyckan över att befinna mig i, jag har trampat många på tårna och vet att jag gjort många fel men det är jag inte ensam om egentligen. Vissa saker kunde jag ha kämpat hårdare för och kanske fått det att fungera men det var så läskigt och sådant jag inte är bra på är läskigt så då springer jag hellre iväg istället. Ett förhållande är läskigt och just en sådan grej som jag inte alls är bra på, det är nog på grund av att rädslan för att bli lämnad och sårad är starkare än den att våga släppa till och leva ut känslorna, jag har lämnat och sårat och även blivit lämnad och sårad tidigare och vet inte om jag vågar gå igenom en sån grej igen, det skulle göra för ont. Nä kommer jag iväg på min resa och finner platsen jag söker efter så kommer jag inte tillbaka till min barndomsstad eller ens kanske Sverige för den delen därför att jag vill se något nytt och börja om på nytt med livet någonstans där ingen vet vem jag är. Tiden får läka alla sår och utvisa mig om vart jag hamnar. Detta är min resa och min historia. Det finns så mycket i mig som jag inte får chansen att visa upp på grund av arbetslösheten i Sverige, politikerna lyckas inte med något annat än att misslyckas och jag ska kolla mina alternativ för ett bättre liv med arbete utanför gränserna, har jag otur som vanligt så är det pengafrågan som stoppar mig från undergång.

Låt inte den ni älskar springa ifrån er, var inte feg som jag utan ta chansen till lycka, ibland får man inte den man älskar och vill ha ändå tyvärr, det är livets hårda prövningar. Finns det någon som har känslor för mig här så är det snart försent att tala om det för när möjligheternas tåg anländer till min perrong så kliver jag ombord mot framtiden och jag kommer inte tillbaka.