Jag hade det bra hos min bror i sörbygden, luften där är så fantastisk och utsikten och närheten till naturen är som balsam för själen. Synd bara att jag var så trött hela helgen och ville sova mycket, men det hans med att se en massa renar som skulle förflyttas, sedan kom det tre rådjur på besök vid tomten där brorsan bor. Det är något med att se djur på riktig som får mig stimulerad, det är en sak att se djur på tv och en annan sak i verkligheten. Man jag måste ta vara på livet och göra det som känns rätt i magen, det här med att umgås med familjen har jag allt för ofta prioriterat bort innan, allt kompisar och en massa annat som kommit före. Det var bra väder med solsken och värme så det känns att sommaren sakta är på väg nu. Ikväll ska jag se på ishockey bara för att det är så roligt med idrott.

Jag känner att en förändring måste ske, jag behöver verkligen flytta och se något annat än Sundsvall. Denna stad är för liten för mig och jag har alltid burit en längtan efter något annat. Det är inte fel på människorna här utan det är bara staden som är ful och tråkig. Jag har aldrig trivits här, visst det finns en kvinna som jag tycker om här och som jag vill leva med, men än så länge så hör jag inte mycket från henne. Hon har ju sin egna lilla familj och vänner redan så jag förstår det, hon är en unik kvinna och en fantastisk mamma och skulle det gå så skulle jag fråga om hon ville följa med mig. Det känns rätt hopplöst att komma härifrån för tillfället, inte många jobb eller bostäder som jag har en chans att få. Denna längtan efter något nytt fräter inom mig, den äter en liten bit av mig för varje dag som jag andas i Sundsvall. Det har blivit som en blockering för mig socialt, jag blir stel och otrevlig många gånger då jag umgås med vänner, jag har svårt att hantera situationen och vet inte riktigt vem jag ska be om hjälp. Det bästa för mig vore att finna en kvinna som jag kan lära känna och kanske bli en framtida sambo med, menar är snart 32 år gammal och har inte funnit något som egentligen betyder något med lycka. Jag har bara mina mål och drömmar, det är bara jag som kan ta mig dit jag vill på ett plan men behöver hjälp på traven från ett annat håll med. Jag känner inte för att dö ännu, men känslan inom mig säger att ju längre som jag blir fast och ensam här så närmar sig graven med snabba steg, det låter nog konstigt för andra att höra det men det är så det ligger till iaf. Visst skulle jag kunna gå med ett leende när jag går ute på stadens gator och torg här, men det vore inte ärligt för som sagt jag är inte lycklig i Sundsvall. Jag är född och uppvuxen här men har alltid känt mig som en göteborgare, men det betyder inte att det måste vara Göteborg som jag flyttar till igen. Jag vill bara känna harmoni och lycka och göra allt som gör livet värt att leva, jag vill inte vara ensam längre med min ångest och sorg, kanske förtjänar jag inte att vara älskad av en kvinna som jag älskar själv men jag vill också vara en del av kärleken. Allt blir så mycket enklare att bära och hantera med en kvinna som stöttar och förstår, livet blir roligare att leva helt enkelt. Depressionen och ångesten får jag kanske bära resten av mitt liv ändå. Bara man får förståelse och acceptans för hur jag är så ser man vilken snäll och omtänksam människa jag är mot alla dom som förtjänar det.




Ha det gött alla läsare och skrivare där ute. Återkommer på Måndag igen




Hörs hej!!!

Det är nu när det lider mot natt som känslan av ensamhet kommer, det är nu jag påminns om att min säng är tom bredvid mig, där ligger ingen som älskar mig. Kanske lite starkare ikväll eftersom fotbollsträningen personligen gick dåligt, jag blir så frustrerad de gångerna och kokar av ilskan över att ligga efter, men jag kommer snart att vara mitt gamla jag igen för det gäller bara att ligga i och ta fram vinnarskallen. Det är viktigt att vi alla som individer har drömmar och mål i livet, för annars blir det inte roligt att leva. Jag saknar verkligen idrotten, jag saknar verkligen känslan av att vinna och vara en av de bättre på matcher och träningar. Ångesten fräter i mig på nätterna, inte lika stark på dagarna då jag har saker att göra som då innebär att tankarna fokuseras på det. Jag ska ärligt säga att det är ett tomrum av att inte vara idrottstjärna som syns i medierna. Jag ville vara en spelare som gjorde skillnad på planen för mitt lag och representera landslaget. Men det gäller att inte vara bitter och grubbla för mycket över det, då blir jag säkert galen efter ett par år. Nu har jag ju mina texter och övandet på gitarren och kanske lyckas jag göra något vackert av allt det :-). Jag hoppas att alla som lider av depression, ångest och dödslängtan verkligen tar sig ur det, det är inte så enkelt att bli helt fri från det ska sägas. Ibland känner jag det som att livet går i stå, jag jobbar hårt med mig själv men finner ingen endå inte mycket till kompisar eller livspartner, jag ser mina vänner eller andra bekanta ta sig just dit. Men har jag tålamod så kommer min tid. Jag saknar Göteborg med, jag saknar staden så mycket att mitt inre gråter



Ha det gött alla

Jag kommar aldrig att gilla politiker eller andra översittare som lever med skygglappar. Det är ett hån mot medborgare att behöva rösta på maktgalna människor som är arga för något i sitt liv, som de sedan tar ut på det land som de ska styra över. Visst även jag bär på ett inre hat mot samhället men det tar jag inte ut på någon medvetet, de värsta människorna som finns i mina ögon är politiker för att allihopa är parasiter som lever för att rasera, de äldre som byggde upp det vi har nu behandlas som skit, det är bara människor med empati och ögon som ser det.  Även kommunerna är vidriga, de är bara snåla för att vinna mer pengar till sig själva, det satsas på fel saker på grund av att det inte finns så mycket kompetens i huvuderna på dessa människor. De kanske tror att de tänker rätt, men det gör dom inte och agerar pinsamt. Men jag skiter i dessa små människor nu. Går inte att laga det som varit förstört i snart 10 år på grund av blindhet, dumhet, okunskap och inkompetens.

Snart dags för att göra sista arbetspasset för denna vecka, till er alla som utnyttjas i systemet som gratisarbetare säger jag bara: Kämpa på och ge inte upp. En dag så släpps ni in, jag är nästan insläppt så vet hur svårt det är att leva utanför!!!

Jag har skrivit här mindre och mindre, men det är för att jag skriver så mycket annat i wordformat. Har kommit på mig själv med att inse att Facebook ger mig en massa onödig ångest, därför har jag beslutat att ta bort den helt, livet är så mycket skönare och enklare utan en massa sociala medier för mig. Jag hinner spendera mer tid för mig själv och lära mig att hantera tankar och känslor. Men sedan så är det nog just det att jag skämms för att vara deprimerad och göra fel fast jag tänker rätt, vill inte vara till besvär för kvinnan jag älskar och övriga släktingar och vänner, singel är jag inte rädd för att vara heller egentligen, men det är nog lite ledsamt.

Jobbigt att vara så otroligt trött hela tiden numera men kunde höra hur fåglarna kvittrade utanför mitt fönster idag och känna att våren är på väg. Underbar årstid helt enkelt

Väskan är packad

bara enkla saker som inte är så tunga att bära

jag är redo att ge mig av

det är många, många minnen

från den tid som va

Vill du att jag stannar

så får du visa mig det

det är det bara du som bestämmer

för jag orkar inte vänta något mer

på att du ska visa vad du känner för mig

Alla dessa orden och de tomma löftena

får mig alltid att tvivla på kärleken

för ett ord kan säga mycket, men betyda ingenting

det är hur du handlar som visar trovärdigheten i dina ord

jag är redo att satsa men du backar varje gång

Vill du att jag stannar

så får du visa mig det

det är det bara du som bestämmer

för jag orkar inte vänta något mer

på att du ska visa vad du känner för mig

Vad är det för mening att älska?

när hjärtat går sönder varje gång

det måste vara ödet

som gör att jag aldrig duger nån gång

det sjuka i själen kan botas med kärleken från en annan

Vill du att jag stannar

så får du visa mig det

det är det bara du som bestämmer

för jag orkar inte vänta något mer

på att du ska visa vad du känner för mig

Tung i sinnet, tung i själ
tänk om det gick att sova ut
är så rädd för att leva, men inte rädd för att dö
huvudet känns bedövat, när jag blundar snurrar allting runt
tänk om du kunde vara här
jag får panik bara av tanken på att du kanske inte har det bra, jag får sorg i mitt hjärta när jag inte kan ge dig kärlek
du är så vacker, det går inte att förklara hur kärleken till dig gör sig så stark
utan dig är livet inte värt att leva
det finns ingen bättre än du
ditt namn får min kropp att pirra
jag längtar tills jag alltid får ha dig nära
dina läppar gör mig het
dina ögon får mig att smälta
ditt skratt får mitt hjärta att slå
med din kärlek finns ingen rädsla
i din famn är jag trygg och varm
du är syret i min låga

Kom och lev ditt liv med mig, jag älskar dig till månen och tillbaka

Jag hade en dröm inatt, du var där

du var vacker, du var grann

så rädd för mörker, så rädd för ensamhet

jag såg glöden i dina ögon, viljan fanns i din röst

och jag vet att det är sant

Kom låt oss dansa, låt oss chansa

kom och sätt dig här i gryningstid

låt oss ge allt vi har, låt oss vara olik alla andra

Våra tårar blir till silver

våra hjärtan blir till guld

du är kvinna, jag är man

Det kan skilja hundra mil, det kan skilja några mil

men huvudsaken är, att man vet vart man har varann

det kan regna utanför, men av kärlek blir man stark

i en skadeskjuten själ, i ett hjärta krossat i bitar

ja så kom låt oss dansa, låt oss chansa

kom och sätt dig här i gryningstid

låt oss ge allt vi har, låt oss vara olik alla andra