Senaste inläggen
Why can I be strong like you and have the power to live
I hear my train leave the station now
I’m so in love with you
but I can’t have you, I fail all the time I try
I don’t see the ground, don’t feel if I still alive
I am ugly I know
suicide is on the wall
I am nothing in your eyes
my tears are bleeding tonight
you are the princess
but I’m not your prince
I will not love again, it’s always hurts
I’m lost without your love
and everything is burn
I am ugly I know
suicide is on the wall
I am nothing in your eyes
my tears are bleeding tonight
Det är konstigt hur livet kan förändras
Säger mannen från norr
När han sitter i baren en fredagsnatt i maj
Han talar om alla murar som man bygger upp
Av rädslan för livet
I hela mitt liv har jag drömt om amerika
I hela mitt liv har jag drömt om lycka och kärlek
Men allting vändes och blev fel
Jag ser en djävul vid livets slut
Förlåt för att du inte kan älska mig vännen
Vad ska det bli av dig?
Frågar min nya mystiska vän
Jag mumlar fram ett luddigt svar
Om att mitt hjärta blöder av obesvarad kärlek igen förmodligen
Och att jag tappat bort mina kära vapenbröder
I hela mitt liv.....
Jag sa att allting är så mörkt nu
Men att hon tände en låga i mig
När hon såg på mig med sina vilda ögon
Dom är dom vackraste jag sett
Och han bjuder på en runda till i den sunkiga baren
I hela mitt liv
Det är en kall sommarnatt i maj
det börjar bli för mörkt att se någonting
jag ser pistolen riktas emot mig
jag är beredd att känna smärtan i mitt bröst
för jag är inte längre rädd för döden
stjärnorna dom lyser för mig inatt
jag hör hur vågorna slår mot land
jag ser en vålnad som tycks likna mig
känner hur min röst försvinner bort
Jag ser hur himlen öppnar sig
Jag ser rädslan i era ögon men ni kom för sent
kulan den glöder och bränner inuti
men jag ångrar inte att jag tog den
för jag såg ändå mitt liv som över
stjärnorna dom lyser för mig inatt
jag hör hur vågorna slår mot land
jag ser en vålnad som tycks likna mig
känner hur min röst försvinner bort
jag ser hur livet passerar revy
jag ser alla hjärtan jag krossat i mitt liv
jag ser alla tårar jag givit
när jag ligger här och förblöder
nu tycks det vara över
Vad är det som händer?
jag känner ingenting
orken och viljan är slut
Det skulle inte sitta fel med en liten semester så att jag kan få tid till att hitta glöden i denna stad igen, för att nu är den verkligen borta på riktigt. Jag försöker att bli klar med studierna men inser bara mer och mer hur jag faller bort från det, det roligaste som jag kan hitta för tillfället är att spela gitarr och att jag håller på att lära mig mer med detta fascinerande instrument och att träna på gymmet men vad händer sedan då?. Det som märks tydligast är att människor börjar bli totalt ointressant för mig, visst det finns ju människor som jag har omkring mig i skolan och i mitt privata liv som betyder något för mig men sedan är det barskrapat och den största tiden av dagarna så försöker jag att passa in där hos dom för att oftast så fungerar jag som bäst då jag sitter hemma ensam utan att behöva prata eller göra något och det håller inte.
Ibland känns det som att jag svävar utanför ett fönster och ser in på alla dom som jag har i mitt hjärta, ser hur dom ler och till ytan mår bra iaf och tar hand om varandra i harmoni.
Egentligen så är det helt sjukt att jag är så här för jag menar det finns ju dom som har det betydligt värre än vad jag har, sen är det svårt att bli accepterad när man har en psykiskt åkomma hos många människor i det här landet men jag förösker att bara hålla mig till de änglar som finns och inte dömer efter hur smutsigt det är att inte vara normal.
En sak som jag oftast missuppfattas på är min godhet, jag försöker att vara snäll och visa mitt inresse mot de människor som jag gillar men när jag tappar fokus så ger det en annan bild av mig. Jag sårar mig själv genom att inte leva här och nu men kroppen har läskigt nog stängt av, sen om det är på grund av att jag är fast här uppe i staden där allting gått snett från början eller om det är för att jag förtjänar det låter jag vara öppet.
Jag drömmer om det stora livet och jag tror att det finns där ute så det gäller bara att finna kraften och vägen för att ta sig dit samt att ta med sig de människor som jag tycker om, vissa känner jag mer väl än andra och kanske hittar jag en väg in till dom jag vill känna bättre om jag har tålamod och låter saker bli fel så att jag lär mig anpassa situation efter handling.
Skulle jag kunna rädda världen och alla svaga så skulle jag göra det utan att tveka en sekund men jag måste rädda mig själv först.
Ha en bra dag och vecka alla
Livet och kampen går vidare :)
En sommardag i juni
Sitter jag ensam i en park
Bänken är hård och lite trasig
På håll ser jag en man med sin hund
Måsarna dom skriker ovanför mig
Jag vill sova och aldrig någonsin vakna igen
Livet är en plåga
Min själ får ingen ro
Jag finner ingen mening
Med det liv som jag har
Jag ser en båt mot horisonten
Solen ligger på
Det är ingen vind just idag
Lyssna alltid till ditt hjärta
Även om allting blir fel
Jag vill sova och aldrig någonsin vakna igen
Livet är en plåga
Min själ får ingen ro
Jag finner ingen mening
Med det liv som jag har
Jag lever som i en dröm där ingenting finns
Jag springer genom tunnlar
Över broar och ängar
Jag springer bort från mig själv
För jag har slutat att leva
Jag vill sova och aldrig någonsin vakna igen
Livet är en plåga
Min själ får ingen ro
Jag finner ingen mening
Med det liv som jag har
Min kropp är tömd nu
Det är bara ett tomt skal
Utan känslor, utan hopp och tro
Ingen kan älska mig mer
Jag ser bara mannen med hornen
Jag vill sova.........
Jag ser dig gå där på stranden
Du är lika fin som jag minns dig
Vem är det du håller i din hand?
Alla dom år som gott
Det känns som jag har sovit
Vart tog vår kärlek vägen
Vi som älskade varann
Du var mitt allt
Du var luften i mina lungor
Och vi var som gjorda för varann
Jag undrar ibland hur du mår
Dom säger att du mår bra
Mitt liv har mera stannat av
Jag hittar ingen väg ur mörkret
Jag önskar jag var i din famn
Vart tog vår kärlek vägen
Vi som älskade varann
Du var mitt allt
Du var luften i mina lungor
Och vi var som gjorda för varann
Jag vet att du inte vill ha mig igen
Så nu väntar jag trött på stationen
På tåget som ska ta mig härifrån
Jag är så trött på staden
Allt påminner om oss två
Vart tog vår kärlek vägen.......
Jag känner mig förkastad när vinden blåser genom mitt hår, jag vandrar med tomhet omkring i cirklar där ingenting är mål eller ens har någon form. Jag känner en man med sorg i sin själ, så stor att han har slutat upp med att leva för att istället försöka överleva dag för dag, varje kväll och natt är den värsta för honom därför att det är då som han ligger sömnlös och gråter över att inte kunna vara normal som alla de andra människorna som han träffar. Han ser inte meningen med att kliva upp på morgonen och fånga dagen längre men han gör det trots allt ändå ibland, han tänker ständigt på döden och han ser den som sin närmsta vän i en stad där allt går i mörker. Han vet inte längre vad han ska göra, han känner sig så förvirrad men ändå säker på sin sak med det att hans liv är över, han har fått känna på hur det är att älska någon annan och har haft mycket glädje med personer han ser som vänner, men han ångrar hur han har agerat i så mycket och han har tappat tråden i allt sökande efter sig själv, folk tror han är galen fast att han innerst inne är en helt underbar person med ett stort hjärta för kärlek. Han drömmer precis som jag om det stora ljuva livet men vet att det aldrig kommer bli verklighet för att hans inre är för trasigt för att någonsin bli helt igen, han springer runt och leker tafatt med sin själ för det är ingen som märker honom. När han tappade sina idoler och stöttepelare var det som att marken gick sönder, som att hela världen stannade upp för att aldrig mer bli normal igen, den förlusten var som att någon stack en dolk rakt genom de hjärta som redan var så naggat i kanten för andra saker, att han slutade att le. Kontakten med andra blir mindre och mindre för han vill inte att någon ska se när han gråter, han har slutat bry sig om sitt yttre för det är ingen kvinna som orkar med eller vill ha honom ändå och han går inte in i fasen att bli kär igen för att minimera risken att få nobben innan han ens öppnat munnen för att säga något och han har glömt bort hur det är att älska dessutom. Det konstigaste är att de veckor då han är glad och kan kontrollera sin ångest så tycker alla om honom och ser den person han vill vara jämnt men kvinnorna gillar det inte därför att de inte vill ha honom ändå, han skadar aldrig andra än sig själv för att det är hans kamp och ingen annan ska bli drabbad av den och kanske får han en acceptans och respekt med tiden men då är det kanske redan försent med allt.
Konstpaus!!!
Ställer mig i ett hörn och skriker allt jag har, höjer volymen på stereon och bara hoppar runt som i trans, det är något ljud som låter svagt utanför fönstret men som försvinner i vinden, en lögn och jag faller tungt. Jag ligger på en strand och undrar hur det är att vara sann, jag försöker att passa in, jag försöker att inte vara någons belastning när jag ber om din hand, allt jag har är nuet och tårar vill aldrig sluta falla, jag känner mig hjälplös när jag springer, jag springer långt, jag springer ensam för man kan bara älska en enda person på riktigt genom hela livet, när den personen är borta är det svårt att hitta tillbaka till något annat, det blir aldrig samma sak. Tittar mig i spegeln och ser hur elden flammar, ser hur lien flyger som en örn mot sitt byte. Förneka inte den du älskar i livet, livet ska vara fint och vackert på samma gång, jag är vinden ni känner när ni har det svårt, jag försöker hjälpa på håll...... Nu går jag ut i natten och vakar över livet, jag vakar över dom jag tycker förtjänar det för jag är trots allt ingen ond varelse som går här på jorden som DOM förstör!!!!
I woke up and understand
that everything is dark in my life
I try to accept that I falling in love
even if I know that love can hurt
Sign your name into my heart
and you will forever stay, if you are a good one
please don’t run and throw me away
let our love growing strong tonight
you look so good in my eyes
I run away, I run alone
You’ll not see who I am
I screaming out my pain and fade away
Sign your name into my heart
and you will forever stay, if you are a good one
please don’t run and throw me away
let our love growing strong tonight
my life is over now
I have no paint on my skin
what’s the point to fight
when you never will be able to win
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 | 10 |
|||
11 | 12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|