En varm bris vissnar mot min kind
ett löv nuddar marken
du rör dig som bara du kan
elden brinner fast kylan är stark
jag är inte ensam, jag har din skugga

när hårda tider kommer
ska jag visa mig stark
för sånt är livet
ingen annan kan

Alla tror det är över
men jag ligger inte på britsen än
det är inget lakan över min kropp
jag har ännu känslan kvar
för jag vill vara med


Den sista delen får ni läsare skriva

Använd er kreativa sida, det bästa skrivna slutet skriver jag in!!!


Ha det bra

Natten flyger in i rummet
månen lyser upp natten
jag håller om dig ömt i famnen
jag ser glöden i dina ögon
men jag når inte över dina murar

varför är du så svår
vill du inte ha kärlek
tror du inte på mig
du får slå mig, du får skrika åt mig
jag stannar ändå kvar
jag släpper aldrig taget

Dagar exploderar
känslor bakas in i mörkret
jag ser hur du gråter när du är ensam
du kastar saker som i trans
och vännen jag förstår dig

Varför är du så svår
vill du inte ha kärlek
tror du inte på mig
du får slå mig, du får skrika på mig
jag stannar ändå kvar
jag släpper aldrig taget

Du kan inte andas
du vill inte höra mera ord
du är rädd för konflikter
du är rädd för att förlora
men jag älskar dig
så snälla du släpp in mig



Trevlig helg


My life goes on!!!

Så här i skrivandets stund så ömmar det lite på vänstra sidan av bröstet, det blev så efter träningspasset. Kollade upp det med läkare förra året och dom sa att det bara var en inflammation i bröstmuskeln, fick lite rehab för att det skulle gå över, inget hittades heller på EKG-testet. Jag tycker bara att det borde vara läkt och över nu efter det långa träningsuppehåll som jag fick då. Känner mig lite yr och spyfärdig faktiskt men ska på't igen imorgon och träna ben, det som inte dödar härdar heter det ju. Jag tänker inte gå till en läkare igen oavsett, för det blir bara en onödig kostnad då det inte hittas ett skit, tycker egentligen att läkarvården är lika dålig som politiken, men det är bara min egna åsikt och erfarenhet av saken. Jag längtar till sommaren igen, jag hoppas att den blir lika bra vädermässigt som denna och att jag avnjuter den på mitt nya ställe. Jag bara ler ute på staden nu så alla de som inte gillar mig ser det, jag vet att de irriterar så oerhört mycket och om jag artigt hälsar så blir dom alldeles ställda, de minerna är obetalbara alltså. Jag umgås inte med särskilt många nu mera heller för det är ingen som bjuder hem mig eftersom jag är allas 3:e- 4:e hands val, när deras vänner är upptagna så kryper dom fram och frågar mig vad jag ska göra, oftast så kommer jag på besök då bara för att. Oftast jag som får höra att jag aldrig hör av mig men ingen gör ju det till mig heller så, jag har en polare som jag tränar med och lirar lite tv-spel med ibland, inte bara umgås för att det ska drickas varje gång. De vänner som betyder mycket bor på andra håll så tillfällen att umgås är inte de bästa och där är det faktiskt jag själv som är dålig på att höra av mig, det som håller mig levande och motiverad är att jag snart får möjlighet att komma närmare geografiskt. Jag ska köra mitt race de sista månaderna här innan jag drar, sedan blir Sundsvall en missförstådd människa fattigare. Det är konstigt ibland hur livet kan te sig, jag sa en gång att jag älskade en person och då blev jag genast kallad för manisk och att det inte kunde vara kärlek, då backade jag för att inte behöva ta mer skit och för att inte såra den personen för mina känslor, sen att känslan var besvarad på skoj var ju ganska kul ändå. Jag var inte i mental balans då visserligen men inte heller ett monster som många antydde, jag skulle aldrig ens tänka tanken på att skada en annan människa. Jag hade en låga som brann för kärleken här men den släcktes där och då, inget av allt det jobbiga jag varit i kontakt med spelar längre någon roll, jag har besegrat min inre demon på det sätt att han är neutral och låter mig få leva det liv jag vill, en del av mitt hjärta kommer alltid tillhöra denna någon oavsett hur sjuk alla tycker jag är, eller hur fel de tycker att det är men det är inget jag kommer tänka på så allvarligt. Jag fokuserar på alla de snälla människor som jag mött i en tid då jag behövde det som mest, mitt sätt att betala tillbaka blir att lyckas.


Jag ska ge mina framtida barn enormt med kärlek och den trygghet de behöver, jag ska stötta dem och låta deras drömmar hållas vid liv så länge jag lever. Jag ska bli en pappa som älskar sina barn över allt annat och låta dom växa upp långt bort från helvetet. Jag har även kärlek att ge till mina framtida barns mamma, det är hon som kommer vara rosen i mitt liv, den ros som jag måste vattna med kärlek för att kärleken inte ska vissna bort, det är också hon som kommer få min värld att snurra varje gång jag ser henne, det kommer alltid att vara i nöd och lust i med- och motgång.


På återseende


Ta hand om varandra och låt livet vara ett äventyr!!!

Ett ord viskas i mitt öra när jag sover
men jag hör inte vad det är
för jag är inte vaken, jag är i en annan värld
en snöflinga dansar ner mot min kind
du ville aldrig ens försöka nå mig

Ett ord kan låta vackert, men betyda ingenting
en dag kan vara vacker, men visa sig som dyster
ett skrik kan vara högt, men tystas i en vind
ta mitt andetag för jag behöver inte andas
jag springer runt i oändlighet, men står ändå stilla

Jag försöker le, men munnen den är sluten
en tanke kan vara bra, men ändå så farlig
mitt hjärta slår, men ändå känns inte pulsen
jag försöker vänta i ett vardagsrum av drömmar
men fastnar alltid i den mörka hallen
håll om mig nu, för jag vill inte dö ännu

Jag kan åka på landsvägar, fast allt ser ut som öknen
jag är en kungsörn i skyn men ser ut som en svala från marken
varför tog jag saker för givet, livet vart inte enkelt
allt jag har är minnen, fast jag inte har varit med om nånting

Jag ligger här och tänker, jag ligger här och försöker förstå varför en del människor försöker att stänga mig ute, jag sitter runt samma bord men en del låtsas inte se mig. Jag förstår att alla inte kan gilla mig för jag är likadan, men jag fryser inte ut någon. Kan de inte säga vad det är som stör dom så kan jag heller inte försöka bättra på felet, de tror säkert att jag blir ledsen och tar åt mig, men där har dom så väldigt fel. Jag klarar mig på egen hand i skolan och i livet ändå, kan man inte ta mig för den jag är så är man heller ingen person att umgås med. Lägga energi på sådana är bara meningslöst och ger ungefär lika mycket som att prata med ett träd. Vad folk i Sundsvall tycker om mig är inte av så stor betydelse heller eftersom jag inte är en sundsvallare längre och ändå kommer flytta, för man ska aldrig bo kvar där allt de svåra en gång började eftersom det är svårt att få folk att ändra uppfattning om en ändå, det är lättare att finna vänner på en ny plats. I Sundsvall finns det bara kyla och ingen värme, där blir jag ibland påmind om allt de tunga som gjorde mig svag och det ska jag nu snart lämna bakom mig för gott, jag ska gå med huvudet högt och rak i ryggen och säga att jag klarade av att ta mig tillbaka efter många år på havets botten fastkedjad i leran där. Livet börjar nu vid 30-års ålder för mig och visst, jag har en del att ta igen och säkert finns det saker som jag inte kommer lyckas ta igen, men så får det väl vara. Jag ska visa alla och mig själv att jag kan lyckas med det jag vill.


Hörs hej!!!

Nu har November startat och kylan och snön är på väg, när jag var liten så tyckte jag om snön för att man kunde göra en massa roliga saker, som att bygga snögrottor, ha snöbollskrig, åka skridskor m.m När jag var tonåring och sedan blev vuxen tycker jag mest att den bara är i vägen. Det är lustigt för jag känner att mörkret och sorgensheten ligger som ett täcke över denna stad, jag känner en iver över att bara få släppa på handbromsen och dra iväg mot livet för jag har lärt mig att man inte ska stanna kvar där allt gick fel, även om man blivit hel igen. Man blir då och då påmind om hur allting varit och då vill hjärnan göra så att man faller igen, den är ju byggd så hos en person som inte vet så mycket annat än att vara nere. Miljöombyte är det ända vettiga för mig och så har det varit i 15 år minst, förr var jag förblindad av självförakt och skyllde ifrån mig saker på andra över att livet var så meningslöst och hopplöst, jag kände mig fastlåst i ett tomt hål utan att orka eller kunna ta mig någonstans men likt förbannat så såg jag i mitt huvud tillbaka på minnen som gjort mig glad i livet. Jag är en dålig förlorare som hatar att förlora och har en enorm kämpaglöd när det gäller saker som är betydande i livet, någonstans så tror jag att det har räddat mig igenom alla svåra tider och depressionen, att lägga sig ner och bara dö är/har varit frestande så många gånger och år men är bara ett uselt alternativ, för då vinner ju de som har sårat, hånat en i livet. Det finns många frågor som jag ännu inte har fått svar på och säkert inte kommer få heller, men jag ser på allt ur en annan synvinkel nu, det var inte jag som var fel utan det var alla andra som var avundsjuk på mig för något och därför också gjorde allt för att såra. Jag kan förlåta och gå vidare men jag glömmer aldrig ett ansikte som gjort mig illa, träffas man på en bar i stan av en slump så håller jag en låg profil och låter alkoholen i deras kropp börja beklaga sig, för det tycker jag är kul och intressant eftersom det är ett så falskt spel att man inte kan hålla sig för skratt efteråt. Var på fotboll igår och såg moderklubben Gif Sundsvall ta klivet upp till Allsvenskan 2015, det är där vi hör hemma och jag hoppas att det finns pengar till nyförvärv som håller klassen, så att vi kan hålla oss kvar i många många år. Då kan jag se på Giffarna när de möter blåvitt på Ullevi och när de möter häcken på rambergsvallen på hisingen. Det bästa man kan göra som idrottare är att tänka så här: ingen motståndare är för svår att slå, det gäller bara att hitta svagheterna och dra nytta av dom, den inställningen har jag börjat få tillbaka så det är därför som jag börjat få kontrollen över mina mörka tankar. Nästa år så tror jag att jag kommer bli pappa och sambo och ha ett arbete som jag trivs med, bo där jag själv vill och sprida glädje.



Grattis Gif Sundsvall till den Allsvenska platsen åter igen

Våga vägra mobbning och utanförskap

Tillsammans är vi starka mot ondskan som härjar i vårat samhälle.


Hörs hej

Så här i skrivande stund så känner jag som gammal fotbollsspelare sorg, en stor hjälte och ikon har gått bort, det är helt ofattbart att cancern får styra och ställa, jag grät verkligen och tappade glädjen över dagen men minns VM-sommaren 94 ännu mer, vila i frid klabbe och tack för alla minnen. Nu verkligen längtar jag efter kärleken och att få skaffa en egen familj, jag tänker ta vara på alla de dagar och år som jag har kvar på jorden, jag tänker sprida glädje och kärlek till de jag älskar mest. Men vart hittar man kärlek efter så många år?



Jag kan inte skriva mer för tillfället, är alldeles för ledsen.


Puss och kram tills vi hörs igen

Jag har i 15 år undrat hur det är att vara på den andra sidan och om den finns, jag har tänkt mycket på det då jag legat ensam i ett mörkt rum och sökt efter värme och ljus och inte velat vara med mer, jag tänker mig att få möta mormor och morfar på en äng grön som en fotbollsplan, hur vinden gör virvlar i mitt hår och att allting ser ut som vid deras gamla hus, jag tror att dom vet hur mycket dom saknas här hos mig, när dom dog så gick jag in i en koma utan att känna någonting för något. Jag visste redan vid 10 års ålder att det skulle göra ont den dagen som dom skulle försvinna och jag minns även att jag själv sa att jag skulle flytta från stan då det skedde, för då skulle jag inte ha något glädjande kvar. Jag räknar ner dagarna nu tills det sker men jag känner att det finns en person som jag vill ta med mig härifrån, personen gör mig glad och kan bli en framtidspartner men hon har ju sitt här och jag kan aldrig kräva att hon följer med och bara lämnar allt. Det är inte ens säkert att hon vill vara en del av mig på det viset heller. Jag är iallafall på väg mot något större än det här för jag vet att det är jag som är kungen av landet ingenstans och en dag så kommer min drottning fram, det är när jag lånats klart här. Hon och jag ska gå långt just bara för att vi kan, vi ska sitta och titta på solnedgången och hålla om varann, det är kärlek det.

Var stark och ge alla en andra chans även om det är motigt ibland.

Att vakna upp med ångest är en utmaning som är svår att besegra, man tror inte på sig själv och tycker att man är ful, när man ska armbåga sig fram lägger sig kroppen bakut och ställer till det. När man ser sig i spegeln så blir man bara rädd för sitt egna jag, andra som inget förstår klankar bara och vägrar acceptera eller lyssna på en själ som är bruten. Det är fult att må dåligt, det är skamligt att vara svag och ingen vill ta ens hand, människor försvinner och elden bränner i ens kropp. Pojken som var allas svarta får är inte längre lika svag, de som inte ville leka med barnet på skolgård så rå får nu se en bättre man än de själva var, blyghet är svår att träna bort och när en kvinna grann som pärlor tittar på mina ögon blå, är det svårt att hålla blicken uppe och få talet att flyta på. Jag hoppar från bron, jag känner tyngdlagen försvinna bort, mina armar sträcker sig ut, livet som var passerar revy och himlen är mörk som åska grå, själen får äntligen ro, kärleken gör inte längre ont, ingen hatar längre denna man, vattenytan krossar snart en kropp vars skal är svagt, tankarna bara far och fåglar flyger som i en dans, vetandes att människa lämnar land.