Jag känner att en förändring måste ske, jag behöver verkligen flytta och se något annat än Sundsvall. Denna stad är för liten för mig och jag har alltid burit en längtan efter något annat. Det är inte fel på människorna här utan det är bara staden som är ful och tråkig. Jag har aldrig trivits här, visst det finns en kvinna som jag tycker om här och som jag vill leva med, men än så länge så hör jag inte mycket från henne. Hon har ju sin egna lilla familj och vänner redan så jag förstår det, hon är en unik kvinna och en fantastisk mamma och skulle det gå så skulle jag fråga om hon ville följa med mig. Det känns rätt hopplöst att komma härifrån för tillfället, inte många jobb eller bostäder som jag har en chans att få. Denna längtan efter något nytt fräter inom mig, den äter en liten bit av mig för varje dag som jag andas i Sundsvall. Det har blivit som en blockering för mig socialt, jag blir stel och otrevlig många gånger då jag umgås med vänner, jag har svårt att hantera situationen och vet inte riktigt vem jag ska be om hjälp. Det bästa för mig vore att finna en kvinna som jag kan lära känna och kanske bli en framtida sambo med, menar är snart 32 år gammal och har inte funnit något som egentligen betyder något med lycka. Jag har bara mina mål och drömmar, det är bara jag som kan ta mig dit jag vill på ett plan men behöver hjälp på traven från ett annat håll med. Jag känner inte för att dö ännu, men känslan inom mig säger att ju längre som jag blir fast och ensam här så närmar sig graven med snabba steg, det låter nog konstigt för andra att höra det men det är så det ligger till iaf. Visst skulle jag kunna gå med ett leende när jag går ute på stadens gator och torg här, men det vore inte ärligt för som sagt jag är inte lycklig i Sundsvall. Jag är född och uppvuxen här men har alltid känt mig som en göteborgare, men det betyder inte att det måste vara Göteborg som jag flyttar till igen. Jag vill bara känna harmoni och lycka och göra allt som gör livet värt att leva, jag vill inte vara ensam längre med min ångest och sorg, kanske förtjänar jag inte att vara älskad av en kvinna som jag älskar själv men jag vill också vara en del av kärleken. Allt blir så mycket enklare att bära och hantera med en kvinna som stöttar och förstår, livet blir roligare att leva helt enkelt. Depressionen och ångesten får jag kanske bära resten av mitt liv ändå. Bara man får förståelse och acceptans för hur jag är så ser man vilken snäll och omtänksam människa jag är mot alla dom som förtjänar det.




Ha det gött alla läsare och skrivare där ute. Återkommer på Måndag igen




Hörs hej!!!

Det är nu när det lider mot natt som känslan av ensamhet kommer, det är nu jag påminns om att min säng är tom bredvid mig, där ligger ingen som älskar mig. Kanske lite starkare ikväll eftersom fotbollsträningen personligen gick dåligt, jag blir så frustrerad de gångerna och kokar av ilskan över att ligga efter, men jag kommer snart att vara mitt gamla jag igen för det gäller bara att ligga i och ta fram vinnarskallen. Det är viktigt att vi alla som individer har drömmar och mål i livet, för annars blir det inte roligt att leva. Jag saknar verkligen idrotten, jag saknar verkligen känslan av att vinna och vara en av de bättre på matcher och träningar. Ångesten fräter i mig på nätterna, inte lika stark på dagarna då jag har saker att göra som då innebär att tankarna fokuseras på det. Jag ska ärligt säga att det är ett tomrum av att inte vara idrottstjärna som syns i medierna. Jag ville vara en spelare som gjorde skillnad på planen för mitt lag och representera landslaget. Men det gäller att inte vara bitter och grubbla för mycket över det, då blir jag säkert galen efter ett par år. Nu har jag ju mina texter och övandet på gitarren och kanske lyckas jag göra något vackert av allt det :-). Jag hoppas att alla som lider av depression, ångest och dödslängtan verkligen tar sig ur det, det är inte så enkelt att bli helt fri från det ska sägas. Ibland känner jag det som att livet går i stå, jag jobbar hårt med mig själv men finner ingen endå inte mycket till kompisar eller livspartner, jag ser mina vänner eller andra bekanta ta sig just dit. Men har jag tålamod så kommer min tid. Jag saknar Göteborg med, jag saknar staden så mycket att mitt inre gråter



Ha det gött alla

Jag kommar aldrig att gilla politiker eller andra översittare som lever med skygglappar. Det är ett hån mot medborgare att behöva rösta på maktgalna människor som är arga för något i sitt liv, som de sedan tar ut på det land som de ska styra över. Visst även jag bär på ett inre hat mot samhället men det tar jag inte ut på någon medvetet, de värsta människorna som finns i mina ögon är politiker för att allihopa är parasiter som lever för att rasera, de äldre som byggde upp det vi har nu behandlas som skit, det är bara människor med empati och ögon som ser det.  Även kommunerna är vidriga, de är bara snåla för att vinna mer pengar till sig själva, det satsas på fel saker på grund av att det inte finns så mycket kompetens i huvuderna på dessa människor. De kanske tror att de tänker rätt, men det gör dom inte och agerar pinsamt. Men jag skiter i dessa små människor nu. Går inte att laga det som varit förstört i snart 10 år på grund av blindhet, dumhet, okunskap och inkompetens.

Snart dags för att göra sista arbetspasset för denna vecka, till er alla som utnyttjas i systemet som gratisarbetare säger jag bara: Kämpa på och ge inte upp. En dag så släpps ni in, jag är nästan insläppt så vet hur svårt det är att leva utanför!!!