Jag undrar hur det känns att leva ett normalt liv utan ångest att hela tiden tampas med vid sidan om, mitt liv känns hela tiden som att sanden i timglaset är på väg att passera gå och att livlinorna är slut, men på något sätt så reser jag mig i sista stund varje gång så tom på energi att jag bara behöver dagar i stillhet för att ladda om igen, men sen kommer ju livet utanför och knackar på som kräver att jag orkar och fungerar vad gäller arbete, socialt liv osv osv och det är svårt för människor som aldrig upplevt ångest och depression att förstå hur det är att leva i en värld som du inte passar in i, hade jag fått gå vidare till andra sidan och lämna det liv som gör så vansinnigt ont emellanåt så hade jag inte tvekat en sekund för det måste kännas underbart att ha ro och frid i sitt hjärta och sin själ, men jag kan inte vara egoistisk för det finns människor runt mig som säkert skulle bli väldigt ledsna om jag försvann. Jag är ständigt rädd att förlora det fina jag har i livet och det gör mig ledsen på grund av att jag missar att leva men jag måste bli bättre på att öppna upp mig och samarbeta med dom som ligger mig närmast, för då kanske livet kan gå bra ändå. Jag har en inre styrka som jag måste finna tillbaks till och få den att stanna kvar.



Ha det bra och ta hand om varandra!!!!