Jag vill sova, sova och sova för att aldrig mer behöva vakna upp igen. Det gör så ont i själen så jag knappt vet vad jag kan göra mer, hur ska någonting någonsin bli bra. Är är inte en människa längre, jag är något som många ser som paria. Jag ligger så långt efter socialt och självförtroendemässigt i jämförelse med andra så det kommer ta hela min livstid att komma något så när ikapp, frågan är väl snarare om jag ser någon poäng med det för jag vill inte leva ensam. En kvinnas kram om nätterna vore underbart, en kvinnas läppar på morgonen magiskt och en kvinnas kärlek himmelskt. Jag försöker hitta tidpunkten för när mitt liv tog slut från början och svaret är nog att min låga brann ut där i korridoren på den skola som jag gick i grundskolans senare del på.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har sedan slutet av tonårstiden burit på en inre stress på grund av hur samhället är format och att det ska gå i ett rejält tempo med allting och det passar egentligen inte in med tanke på hur jag är som person. Jag har ju en form av Autism som f...

Jag står på klippan, jag känner vinden i håret och jag tittar ner på havet, ett kliv och sedan är det över. Ett kliv sedan får jag frid och lycka. Det är så otroligt jobbigt att leva i ett samhälle med högt tempo och fokus på att tjäna pengar för att...

När jag vaknade morse så föll snön utanför fönstret igen, jag är less på vinter och snö och kommer flytta till varmare breddgrader i framtiden. Att bo i Sverige som styrs av inkompetenta politiker är inte så stimulerande för mig, allt dom gör blir sk...

Jag tänker ofta på vad som händer på andra sidan lyser alltid solen där, är det alltid ljust och varmt och träffar man dom, dom som fick gå vidare dom som man höll så kär   Jag vinkar upp mot stjärnorna ser ni att det är jag? känner n...

Jag vaknade upp idag och insåg att Sverige och världen inte är som den borde vara, de mörka krafter som länge varit dolda börjar mer och mer ta över och vill få oss att känna rädsla bara genom att kliva utanför dörren, det känns inte som att vi männi...