Idag ställer jag mig frågan: Kommer verkligen dagens mobiltelefoner med alla sociala medier att ta över människan?. Tycker att man ser mer och mer hur folk bara försvinner in på facebook, instagram, twitter m.m och lägger upp bilder och skriver statusar hela dagarna. Bilder på vad man äter eller bilder som av annan betydelse spelar stor roll i ens liv. Jag är inte bättre än att jag är inne på sociala medier med, fast inte lika mycket och länge som många andra av mina vänner och övriga som man inte känner, men ser på bussen eller på stan. Många sinkar säkert efter mer och mer på arbeterna med eftersom det verkar vara viktigt att se vad andra gör hela tiden och söka bekräftelse med sina egna dagboksstatusar. Om man nämner det så blir det aggressioner och negativanklagelser direkt, det visar mest på att utvecklingen går åt det hållet tyvärr. Man behöver inte träffas fysiskt längre eftersom det går att skriva på telefonen vart man än är. Jag brukar analysera vad människor gör på bussen och det är ganska spridda skurar faktiskt. Men väldigt många sitter som sagt med telefonerna och lusläser på facebook vad andra gör. Det är inget fel i att vilja dela med sig av något som man läst eller hört, eller vad man ska göra eller gör men det är när besattheten tar över som problem kommer att komma. Går man och äter ute så sitter det människor på restauranger och samtalar MEN telefonen har svårt att ligga still i byxfikan, på bordet eller i väskan en längre stund hos en del av sällskapet. Jag tror att den nya folksjukdomen kommer att bli sociala medier med tanke på hur utvecklingen ser ut. Sen finns det många fördelar med sociala medier med då man kan sprida budskap vidare eller finna gamla bortflugna vänner och dylikt. Man kan även lägga upp musik som man gör själv osv. Men som sagt jag tycker det går åt en negativ trend för tillfället.


Jag har börjat leva mitt liv nu, försöker att klara mig utan medecin och attackera min ångest innan den slagit ut och det lyckas ganska bra. Jag kan tänka bakåt men se framåt på rätt sätt nu. Visst myndigheter och politikerna kommer alltid göra mig förbannad, men dumhet, blindhet, egoism, motarbetning kan jag inte påverka eller göra någonting åt annat än att göra min röst hörd, för de bryr sig inte om kritik ändå!!!

Våga vägra ge upp, hur ensamma eller hopplöst det än känns, vi är alla unika som människor och ska inte ta skit eller låta oss hindras från våra drömmar och mål.