Jag jobbar nu äntligen, det är så skönt att ha något att göra och samtidigt vara en hjälpande hand för någon annan. Jag är redo att lämna mitt bo i höst och finna det sista som jag söker, jag känner att det finns någonting vackert  som bara väntar på att jag ska komma och leva. Ångesten tappar kontrollen när jag arbetar och tjänar mitt egna levebröd. När man har ångest så gäller det att vara starkare än den och utmana sina rädslor och låta det gå fel i början, för tillslut så vänder det och självförtroendet växer och gör en starkare som individ. För tio år sedan så föraktade jag mig själv så starkt att jag vägrade se mig själv i spegeln och tappade kontrollen över vad som var viktigt, jag brydde mig inte om att kontakta människor eller söka jobb därför att jag tyckte att jag var så ful och värdelös att livet ändå var slut. Jag var förargad på att samhället inte tog mig på allvar bara för att jag var deprimerad och vilsen i en djungel av känslor, minnen, drömmar och brustna mål om att bli det jag skulle bli. När man mister ett förtroende för personer inom myndigheter som utnyttjar situationen av att låta sådana som jag arbeta gratis, bara för att man inte orkar strida för sig själv så tar det tid innan man börjar lita på dem igen och ja det gäller även personer som man möter under resans gång. Det här med känslor har alltid varit skrämmande för mig, jag tyckte alltid att det var farligt att berätta för en kvinna vad man kände för henne med tanke på risken för att bli brädad och utskrattad, idag går det lättare med att säga som det är eftersom det inte gör ont om det blir obesvarade känslor tillbaka. Jag tänker inte längre bakåt och ältar det som varit och som förlorades då, för det tar bara kål på framtiden och personligheten. Att känna sig själv och veta vem man är och samtidigt tycka att man duger, det är magiskt och jag säger gärna så att alla hör det: jag är inte perfekt men jag är väldigt fin till mitt yttre och har en fin insida och har lite småsaker att jobba på vad gäller charmen, men om andra skulle tycka motsatsen så är det inte mitt problem och heller inget som jag lider av. Det är ändå inte dom som ska se mig