Torsdagseftermiddag och jag känner hur ångesten och tårarna börjar knacka på efter att ha varit frånvarande i ett par dagar. Jag vet ju att den finns där vid min sida men den knockar mig alltid varje gång ändå. Jag tror inte att mitt liv är över men det bör ske förändringar som gör att det känns bra i själen och att det spirar lycka i hjärtat varje dag. Jag försöker att hitta den plats som jag ska vara på, den plats där jag känner att jag passar in och hör hemma i, att leva i en småstad för en själ med stora drömmar och mål är inte det mest optimala. Nä jag vet inte men människor börjar att fastna lite för mycket på sociala medier och glömma bort hur verkligheten ser ut, det är mer viktigt att få likes och kommentarer för att känna sig duktig och bra, jag förstår helt enkelt inte varför allt man gör måste läggas ut för allmän beskådning. Ska jobba nu och fundera vidare så får återkomma med tankar och känslor lite senare