Klockan ringer och det är tid att stiga upp för ännu en dag men känslan av att vilja ligga kvar och sova är stark, känslan av sorgsenhet och ångest knackar på igen och det är jobbigt att slitas mellan hopp och förtvivlan var och varannan dag, det är svårt att förklara hur det känns för utomstående hur ångest fungerar men jag kan säga att det är otroligt smärtsamt inombords och du vill bara hamna i en dvala där du inte känner någonting. Jag vill personligen skratta och vara glad och ta mig för att göra saker och hänga med andra människor på äventyr varje dag, men så funkar det ju tyvärr inte, det känns som att varje dag som ångesten är stark så rasar en del av mitt hjärta och jag blir orkeslös och ledsen. Jag funderar varje dag på vad jag egentligen gör på denna jord bland människor som är styrande, elaka, egoister osv osv och i mitt huvud så ser jag ett dödsrike som verkar vara så mysigt och härligt där inga krav finns på hur man ska vara och vad man ska göra. Jag vet att jag vill hålla på med musik och skådespeleri för i den världen så kan jag gömma mig från ångesten och bara vara men chansen att komma dit är ganska minimal. Sundsvall är ingen vacker stad med ett utbud som passar mig men jag härdar ut och lever här ändå. Jag vet inte riktigt vad dom styrande i världens alla länder sysslar med men det är inget som jag är nöjd över och hade jag kunnat påverka det så hade jag gjort allt för att alla människor skulle ha haft det så bra som möjligt, det finns för mycket orättvisor, girighet och ondska runt omkring oss nu. Något som jag måste bli bättre på är att stanna upp ibland och säga ifrån för jag kan inte bara arbeta och göra staten glad utan jag måste unna mig själv lyxen att egna tid till mina hobbys, det borde alla göra förstås.