Två själar som älskar varandra men aldrig får varandra under sin livstid måste vara det mest sorgsna, vackraste och djupaste som jag sett på film, läst om och varit med om själv. Det är så vacker poesi att man blir tårögd. Där lär du dig mycket om du får uppleva det, det är en ständig längtan efter varandra men samtidigt går livet vidare med annat och andra, det är livets gåta varför vissa själsfränder aldrig hittar fram till den sanna lyckan tillsammans. Det är år av sorg, saknad, åldrande, hopp och frustration över att inte man inte vågade/vågar försöka att ge det en chans på grund av rädslan att det kommer gå åt helvete. Det är som fotbollsspelaren från en liten ort som drömmer om de stora matcherna, titlar och framgång, men allt stannar vid drömmen och spelaren blir kvar på den lilla fotbollsscenen, det är samma känsla. Jag själv som ett exempel vet hur det känns att spela matcher som innebär framgång och guld, jag har varit med om att förlora samma matcher och det sved alltid värst, ibland tog det veckor innan jag smälte det på grund av att det inte var rättvist eller speglade matchbilden, men så är det i livet med att samla på sig erfarenheter på gott och ont.

Sedan gäller det att inte bli avundsjuk eller nedvärdera sig själv över att andra lyckas utan istället glädjas med dom, för det går snabbare för en del att hitta sina pusselbitar.


Ha det nu bra allihopa och ta alltid en dag i taget och njut, livet har du bara en gång så ta hand om det istället för att stressa fram saker du saknar och ge aldrig upp vid motgång :). Ikväll börjar min semester.