Nu vill jag hem, hem till mitt älskade Göteborg och börja om mitt liv på allvar och glömma att Sundsvall existerat. Jobb är inte svårt att finna men värre med bostad, fast jag kan vara bostadslös där hellre än att bo här. Jag behöver en nystart långt bort från det som en gång var det mörka jag. Visst folk säger att jag inte får det bättre där men det vet ju bara jag, jag är en annan person nu än jag varit tidigare. Jag är så satans ensam i Sundsvall att ingen lär märka när fina jag är hemma på den plats där jag hör hemma :). Kvinnor skiter jag i eftersom jag aldrig kommer lita på ord om att jag är intressant längre. Jag tänker ta mig till det mål jag har med eller utan stöd härifrån, jag ska jobba varje dag för att ta mig ett steg närmare mitt mål. Snart har alla egna familjer och liv där jag inte passar in då jag är ensam, det finns ingen tid för mig. Jag saknar mina vänner där nere lika mycket


Jag är Tobias, den starke men ensamma.

Ha en bra dag och vecka

Nu kommer ångesten och jag vill bara gråta, kvinnan jag var/är förälskad i har bara lekt med mig och sånt tar även om det bara är att gå vidare. Fattar inte varför det ska vara så svårt att bara säga som det är direkt, att jag inte var hennes typ istället för att kyssa mig de få gånger vi sågs, jag började ju fatta allt när det efter år egentligen bara var jag som skrev och visade intresse på riktigt. Jag känner mig så jävla dum som blottade mina känslor för att bara bli förlöjligad, sanningen att säga så kommer jag nog alltid vara singel nu för det går inte att lita på kvinnor, iallafall just nu. Det har alltid varit så här för mig och jag är inte skapt för att vara någons älskling som det verkar. Tur att jag har musiken, skrivandet och en massa annat som gör mig lycklig. Blir jag kvar i Sundsvall så kommer jag att självdö, hur läskigt det än låter för jag hatar verkligen denna stad, dem har tömt mig på all lycka som en människa kan ha i sitt liv. Kanske finns det någon kvinna som kan finna mig intressant en dag men jag tror inte på det eller kärleken längre.


Ikväll ska jag se mitt kära IFK Göteborg och njuta av en förhoppningsvis bra match :).



Ha det bra kära följare och lev väl

Tänk om jag kunde flytta till andra sidan jorden och börja leva på en annan plats, här är jag mest bara trött och less på allt och alla. Jag vill ha sol varje dag och inte mörka vintrar som drar mig ner djupare i depression och elände. Jag hoppas varje dag, vill inte bo i ett land där ingen vill ha mig

Egentligen är jag nog en vanlig person precis som alla andra, men då och då kommer min ångest fram och då gäller det att orka kämpa emot den, varje ny sak jag stöter på i positiv eller negativ bemärkelse är en kamp, jag köpte en bil igår och då slog ångesten till med alla möjliga tankar och rädslor från barndomen. Vill inte få p-böter, vill inte få soppatorsk eller att bilen ska stanna när jag kör den. Nu när jag sitter här på jobbet så oroar jag mig för att bilen ska börja rulla där den står med handbromsen och parkeringsväxeln i. Det är bara löjligt egentligen att det blir så här men kan inte hjälpa det. Visst vill jag ha en livspartner att leva med men jag förtjänar inte det tycker jag, på grund av min ångest. Jag vill bara gråta för allt detta nya som hänt men det går så i vågor att det inte går. I Sundsvall är jag rökt som partner för någon, det sitter i så långt bak i tiden som från skolåldern. Min psykiska ohälsa har nog fått många att tvivla på mig som individ och därför kan ingen bli kär i mig och verkligen vilja ha mig heller. Jag är inte tatuerad och badboy med jag har otroligt vackra ögon och ett stortyr och varmt hjärta, men det andra ser är nog sorgsna ögon och en kall själ. Jag väntar på att min stora kärlek ska höra av sig och ta initiativ för att vilja ses och så småningom börja satsa på att bygga upp något fint.


Jag är så trött så jag vill somna

Jag är inte bitter eller på något sätt ledsen över att vara singel för det är ganska skönt måste jag säga. Jag letar inte så mycket just nu heller och är inte desperat, jag har problem med att få en kvinna intresserad av mig och så har det alltid varit. Men det största problemet som får mig att skratta lite är ju det att jag blir kär i fel typ av kvinna när det verkligen händer, dom kvinnorna dras till helt andra typer av män. Jag insåg igår att jag måste ta en timeout från Fotbollen och fokusera på träning bara, blir så frustrerad av att inte hänga med fysiskt, nu har jag förvisso varit skadad en månad och det har la påverkat men kändes inte alls bra på träningsmatchen igår :(. Kände inte alls igen mig själv. Kanske kan jag spela hösten och vintern för att sedan vara med på mina villkor hela nästa säsong. Gjorde illa axeln igår med efter en räddning och det känns idag kan jag lova. Idag är det Söndag iaf och jag jobbar till 19.


Ha en bra dag alla fina följare