Jag minns den tiden då livet var enkelt, den tid då allting var förtrollad kärlek och man alltid hade lätt för skratt. Jag vet inte hur länge jag kämpat för att ta mig tillbaka efter alla dessa år med depression och ångest, detta slit tycks inte betyda ett skit alls för ännu släpps jag inte in i samhället som jag så fint existerar i, jag syns inte för många och i arbetslivet tycks jag aldrig passa in, där har jag inte en chans att visa mig. Att tvingas leva utan den jag älskar från djupet kan jag leva med, men att vara utanför allting annat är inte något jag accepterar eller kan leva med. Alla jävla krav som jag får kastade i ansiktet hela tiden är inte rättvist för fem öre en gång, varför bjuda upp till dans när man inte kan bjuda upp själv förstår jag inte. Allt tjat om att jag måste finna ett arbete snart kväver mig totalt, för hjälp till då ni så kallade duktiga inom de myndigheter som gör sådant. Jag vill inte ha praktiker som inte leder till något vettigt förutom ett självförakt. Jag ringer, mailar till företag men blir pissad på och sedan straffad för att ingen behöver anställa mig. Det kan bara inte vara rätt. Men hade jag haft problem med droger eller alkohol så hade det gått fort att hjälpa till, det har jag sett förut. Nej mitt hopp om arbete och kärlek är släckt nu och kommer nog knappast att tändas igen, vet inte vem jag ska tacka heller men kommer väl på det med tiden. Det känns som att allting utom just detta går bra som sagt men ser inte poängen med det. Kommer inte till Göteborg heller verkar det som, men man kan ta Göteborg ifrån mig men aldrig ur mig.



Jaja ta hand om varandra därute och stå på er när motvinden är stark, säg till den ni älskar hur ni känner, det sämsta som kan hända är att det blir ett nej!!!


Hörs hej!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har sedan slutet av tonårstiden burit på en inre stress på grund av hur samhället är format och att det ska gå i ett rejält tempo med allting och det passar egentligen inte in med tanke på hur jag är som person. Jag har ju en form av Autism som f...

Jag står på klippan, jag känner vinden i håret och jag tittar ner på havet, ett kliv och sedan är det över. Ett kliv sedan får jag frid och lycka. Det är så otroligt jobbigt att leva i ett samhälle med högt tempo och fokus på att tjäna pengar för att...

När jag vaknade morse så föll snön utanför fönstret igen, jag är less på vinter och snö och kommer flytta till varmare breddgrader i framtiden. Att bo i Sverige som styrs av inkompetenta politiker är inte så stimulerande för mig, allt dom gör blir sk...

Jag tänker ofta på vad som händer på andra sidan lyser alltid solen där, är det alltid ljust och varmt och träffar man dom, dom som fick gå vidare dom som man höll så kär   Jag vinkar upp mot stjärnorna ser ni att det är jag? känner n...

Jag vaknade upp idag och insåg att Sverige och världen inte är som den borde vara, de mörka krafter som länge varit dolda börjar mer och mer ta över och vill få oss att känna rädsla bara genom att kliva utanför dörren, det känns inte som att vi männi...