Ja nu sitter jag här igen och skriver av mig lite för imorgon så ska jag faktiskt åka ner till kungliga huvudstaden för en liten mini semester så här innan skolan börjar igen, det är en kär vän som bjudit ner mig över helgen för lite chill. Det är ungefär vid denna tid på kvällen som ångesten börjar hemsöka mig och min kropp, det är då som jag vill gråta av smärtan som den ger på själen och det är då jag vill ligga tryggt i någons famn och bara känna hur allting kommer bli bra efter ångestens framfart. En tanke som slagit mig en längre tid är den att vi människor är väldigt dåliga på att uttrycka oss eller iaf jag är det, jag menar hur många gånger har man egentligen sagt att man älskar någon och verkligen menat det?. Det är ofta i mitt fall alltid som svårast att få ut dom orden precis när dom är på väg ut ur halsen, jag vill liksom inte känna mig fånig eller mötas av att inte få höra orden tillbaka men jag börjar själv att bli bättre på det, jag lärde mig det efter att mormor och morfar gick bort för jag tror aldrig att jag sa det till dem under den tid som jag hade dom i mitt liv, men dom kände det säkert inom sig för att dom älskade ju mig och alla andra sina barnbarn. Jag drömmer även om att ha ett hem att längta hem till, ett hem där jag välkomnas av kvinnan som varje gång som hon tittar på mig får mitt hjärta ur balans och jag själv svarar med en bukett blommor eller något annat som kan symbolisera kärleken, om det senare även springer omkring små barn som sedan blir tonåringar innan de blir vuxna och flyttar ut så är det en fantastisk bonus. Men det är lång väg till drömmar, det finns många hinder som står i vägen innan man funnit det perfekta livet och det är bara att finna den ände som  som tar än på rätt väg i labyrinten, det är klart att depression inte är attraktivt eller snyggt men det är sådan jag är emellanåt och det många verkar glömma bort är den faktorn att jag faktiskt inte är farlig utan bara lite annorlundare än de som klassas som normalt. Jag vill sprida värme och ljus i någon speciell människas liv i framtiden och älska henne till månen och tillbaka men man måste ju våga för att vinna som det heter.

Jag undrar om det finns någon som vågar älska mig

Jag undrar om det finns någon som kan stå ut med lite ångest och depression

Fridens.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har sedan slutet av tonårstiden burit på en inre stress på grund av hur samhället är format och att det ska gå i ett rejält tempo med allting och det passar egentligen inte in med tanke på hur jag är som person. Jag har ju en form av Autism som f...

Jag står på klippan, jag känner vinden i håret och jag tittar ner på havet, ett kliv och sedan är det över. Ett kliv sedan får jag frid och lycka. Det är så otroligt jobbigt att leva i ett samhälle med högt tempo och fokus på att tjäna pengar för att...

När jag vaknade morse så föll snön utanför fönstret igen, jag är less på vinter och snö och kommer flytta till varmare breddgrader i framtiden. Att bo i Sverige som styrs av inkompetenta politiker är inte så stimulerande för mig, allt dom gör blir sk...

Jag tänker ofta på vad som händer på andra sidan lyser alltid solen där, är det alltid ljust och varmt och träffar man dom, dom som fick gå vidare dom som man höll så kär   Jag vinkar upp mot stjärnorna ser ni att det är jag? känner n...

Jag vaknade upp idag och insåg att Sverige och världen inte är som den borde vara, de mörka krafter som länge varit dolda börjar mer och mer ta över och vill få oss att känna rädsla bara genom att kliva utanför dörren, det känns inte som att vi männi...