Här sitter jag i lördagsnatten och tänker på de starka små mål som jag har, jag känner hur min energi verkligen finns här igen och motivationen är på topp. Visst är jag rädd att det första målet inte klaras av och raserar det jag byggt upp men jag ska göra allt jag kan för att ro det i hamn. Jag brinner för de äldre och deras välmående så tror inte att de är något problem egentligen för de lärare som jag har verkar vara väldigt bra och kan nog stötta mig hela vägen till att bli en undersköterska. Jag har bestämt mig nu för att leva mitt liv dag för dag och njuta av det jag har och strunta i det gamla som jag inte kan påverka eller ändra på iallafall. Vissa dagar får jag bara helt enkelt ångest och känner mig nere men det går över och i tanken finns personer som gjort avstamp i  mitt liv då men det är kanske naturligt men skulle de se vilken skillnad det är på mig nu och då så tror jag inte de skulle känna igen annat än mitt utseende. Söndagar brukar jag få en känsla av ensamhet och saknaden efter en egen liten familj gör sig påmind men varför bekymra sig om sådant egentligen? Det är bara dumt för att ju mer man tänker på det desto mindre är chansen att kärleken knockar en. Jag vet att det finns någon därute som kommer att älska mig för den jag är, stötta mig i min depression och annat lika väl som jag kommer stötta tillbaka på samma sätt så det är bara att vänta och inte ha så bråttom, det jag vet är att jag ska klara min utbildning, skaffa arbete och flytta. När jag klarat mitt första mål så har jag framtiden under mina fötter och kan sitta i förarsätet och styra livet åt det håll jag vill och förhoppningsvis så har vi en ny regering som får samhället på fötter igen.

Allting som jag vill kan jag göra

Sträva efter era mål och låt inte tveksamheter och andra hinder styra er åt fel håll för allting som ni vill kan ni göra

Stort tack till er som tror på mig och förlåt till alla er jag sårat, det var inte meningen och jag hoppas ni har det bra ändå