En sen kväll i juni, jag hade bestämt mig då
jag skulle somna och aldrig vakna mer
jag bara öste på med tabletter och alkohol

ingen skulle mer få se ett liv i spillror
ingen skulle mer få håna eller såra
två sekunder från döden
innan livet sakta återvände

Vakna upp på sjukan
fatta inte vart jag var
både besviken och glad
smärtan i bröstet, någonting vasst i armen

ingen skulle mer få se ett liv i spillror
ingen skulle mer få håna eller såra
två sekunder från döden
innan livet sakta återvände

Allt jag såg var bilder av tragik
allt jag kände var frustration

botten ska väl ingen behöva nå

Alla dessa fel, alla dessa problem
nu blundar jag inte mer, sakta når jag ytan, sakta ser jag klart
det jag förlorat finns inte mer

Nu är det jag som styr över hur jag mår
men ibland så faller allting ner
självmordsdrömmarna blir starkare då

Älska mig nu om du hatade mig då
se det fina under skalet, riv muren, se jaget

vad gör man med sin andra chans, när solen går ner?