Ja snart är det Julafton och ett nytt år ska välkomnas och ett annat tackas av, det här året har varit rätt intressant och bra och jag ser med spänning fram emot vad 2020 har att erbjuda, denna jul ska jag jobba nere i Stockholm faktiskt. Julen är en mysig tid där man träffas och umgås med sina nära och kära, äter god mat och delar ut julklappar. Nu i vuxen ålder så firar min släkt julen på varsina håll, varför det blivit så vet jag inte riktigt. Något jag saknar är den där egna familjen att skapa fina julminnen tillsammans med, tänk lyckan av att få se sina barn lysa av förväntan på julaftonsmorgonen över vad som komma skall, kanske slår den drömmen in en dag men jag börjar närma mig åldern då jag själv tycker att jag är för gammal så den drömlågan börjar falna allt mer, jag hade en chans nyligen att kanske kunna komma i mål med just den drömmen men jag fällde krokben på mig själv som vanligt så jag vet inte hur det slutar. Jag vet att jag skulle ha berättat om min utredning angående Autism men jag fick liksom inte till det rätta läget, jag var rädd att förlora kärleken helt enkelt och så här i efterhand så gjorde jag nog det iaf vilket är än mer ledsamt. Om det nu konstateras att jag har lite Autism så är det inget som syns på utsidan eller förändrar den person jag är, det problem som uppstår är små saker som jag helt enkelt bara måste träna på och utsätta mig för. Jag vill ha ett liv med dig men jag har full förståelse för om intresset för mig falnade på grund av att jag inget sa och jag får skylla mig själv, man ska vara öppen, rak och ärlig mot den man säger sig älska för annars blir det inte bra. Men jag lär av mitt misstag och säger förlåt igen.



Nu måste jag göra lite nytta på jobbet, men min famn och mitt hjärta är öppet för dig om du fortfarande vill träffa en 35-årig klantskalle som är ganska söt.



Jag älskar dig!!!