Imorgon fyller jag 35 år, sedan är det bara 5 år kvar till 40. Om jag tänker efter så har jag under dessa 35 år inte åstadkommit speciellt mycket av värde, många av mina jämngamla kamrater har sitt vanliga Svenssonliv med fru, barn osv osv och det är ett steg som jag också vill ta för jag känner mig redo för den resan. Jag har alltid känt mig lite stressad över det för jag har inte haft så många förhållanden i livet tidigare. Men känslor är ju inget man kan tvinga fram heller utan kommer det så kommer det. Ibland känns det som att jag är ett tidsfördriv som är kul att leka med ibland, det är ju alltid kul med uppmärksamhet och bekräftelse för visso men det gör mig inte lycklig. Jag tror inte att det är kört för mig vad gäller kärlek men hoppet börjar sina litegrann för när jag blir kär så är det alltid i fel sort, alltså den sortens kvinna som inte känner samma sak tillbaka, det ska vara mer badboy över dessa killar och det vill jag inte ens försöka spela för jag är långt ifrån en badboy. Men frågan är ju hur man öppnar ett samtal med en kvinna, ett enkelt Hej tycks inte räcka till intresse eller kontakt och det är en utmaning i sig för då måste man ju presentera sig på ett unikt sätt. Nätdejting är ganska komplicerat men kan ge någonting, oftast när jag skriver till någon så får jag inget svar tillbaka och det är hårt och gör ont så klart men då har jag iaf visat mitt intresse och att jag finns. Jag unnar verkligen alla människor lycka och välmående. Tvåsamheten är något magiskt när man hittat rätt tror jag.



Så 2020, har du någon kärlek att ge