Inom mig gror en längtan, en längtan efter något annat än det här lilla, jag har känt den i många år nu. Jag vill inte längre bo i landet med kort sommar och lång vinter, jag ser bilder i mitt huvud hur mitt egna paradis ser ut men kan inte geografiskt säga exakt vart det ligger ännu, men det kan vara drömmen om Amerika likväl som Australien eller något annat land. Jag vill vara lycklig och känna att jag verkligen hör hemma någonstans, jag är inte lycklig här och blir mer och mer förbittrad över hur det ter sig. Jag struntar blankt i vad andra tycker eller har tyckt om mig för allt det är historia. Jag kan inte sluta tänka på hur det skulle kännas att nå fram till mitt livs stora dröm och mål, det skulle lyfta mig som människa. Jag vill också finna kärleken i mitt liv och bli gammal med henne, men här är det omöjligt eftersom jag inte trivs och har slutat fungera som normen säger att man ska göra, ja jag skulle vilja påstå att mitt liv har stannat upp en aning och att det känns som att jag bara trampar vatten dag ut och dag in, det som känns mest jobbigt är det att jag känner mig så sur och elak i vardagen mot alla, det kan ju samtidigt bero lite på att dom jag möter ser så lyckliga och nöjda ut med sin tillvaro och så vill ju jag också känna. Kanske är jag för gammal och dagens samhälle för tufft för att det ska slå in, men då är nog kistans sista spik inslagen för mig och det vore inte kul för då får jag ju aldrig veta hur det skulle kunna bli. Jag är så less på Sundsvall att jag gråter och känner tyngd på mina axlar och varje försök att ta mig härifrån grusas, det är precis som om livet vill håna mig och säger att där du minst av allt vill vara, där är du för evigt fast. Jag skulle ha varit född på 1800-talet och varit med dom människor som utvandrare då, för det är som de människorna jag känner att jag är i modern tid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har sedan slutet av tonårstiden burit på en inre stress på grund av hur samhället är format och att det ska gå i ett rejält tempo med allting och det passar egentligen inte in med tanke på hur jag är som person. Jag har ju en form av Autism som f...

Jag står på klippan, jag känner vinden i håret och jag tittar ner på havet, ett kliv och sedan är det över. Ett kliv sedan får jag frid och lycka. Det är så otroligt jobbigt att leva i ett samhälle med högt tempo och fokus på att tjäna pengar för att...

När jag vaknade morse så föll snön utanför fönstret igen, jag är less på vinter och snö och kommer flytta till varmare breddgrader i framtiden. Att bo i Sverige som styrs av inkompetenta politiker är inte så stimulerande för mig, allt dom gör blir sk...

Jag tänker ofta på vad som händer på andra sidan lyser alltid solen där, är det alltid ljust och varmt och träffar man dom, dom som fick gå vidare dom som man höll så kär   Jag vinkar upp mot stjärnorna ser ni att det är jag? känner n...

Jag vaknade upp idag och insåg att Sverige och världen inte är som den borde vara, de mörka krafter som länge varit dolda börjar mer och mer ta över och vill få oss att känna rädsla bara genom att kliva utanför dörren, det känns inte som att vi männi...