Det är så svårt, jag har ingen koll för tillfället på vad jag gör, det är tankarna som styr och känslan av hopplöshet är stor. Jag vill inte ha det så här, jag vill inte leva i det ständiga kaoset som cirkulerar runt mig. Jag vill uppföra mig bra och vara jag, det är så svårt för mig att koncentrera och lägga fokus på det jag ska göra, det känns som att jag bara bär på ett skal tömt på känslor och glädje, det är så staden är mot mig, den vill att jag ska säga allt negativt för att andra ska ta åt sig. Jag kämpar på även om det känns som att jag inte kan andas i denna stad, jag har aldrig känt mig så ensam som jag gör nu heller. Det är kanske inte så egentligen men jag har slutat att se att någon bryr sig om vart jag är eller vad jag gör. Jag skulle bara behöva åka så långt bort från staden som möjligt och tänka och vila upp mig. Det tar på krafterna att ha ångest och hela tiden ha den inre rösten som bara vill förgöra och förstöra allt jag håller kärt. Jag behöver starta upp ett nytt liv och vara en man med glädje och kärlek, jag måste ta kontrollen över mig själv igen men ensamheten gör så att viljan tryter. Det är ingen glädje i att älska någon du inte kan få och det är ingen glädje i att vara annorlunda och inte passa in. Jag börjar fundera på när jag tappade fotfästet, var det när mormor dog för några år sedan eller var det när min vän gick bort ifjol. Allt jag vet är att livet inte tar slut, jag måste kämpa och får acceptera att jag kan få leva ensam resten av livet, allt kan hända och vända. Men ensam i denna stad kommer jag inte att acceptera att vara, då flyttar jag till något nytt och början om där istället. Det är inte vackert här och jag längtar verkligen efter kärleken mellan en man och en kvinna, den där magin som bara älskande kan skapa till varandra. Jag är jag och vill inte vara någon annan för att bli bekräftad, men ska jobba på det som är dåligt med mig.



Jag har bara inte tid att vänta längre, jag har redan missat så många år av mitt liv och försöker att kpmma ikapp mig själv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har sedan slutet av tonårstiden burit på en inre stress på grund av hur samhället är format och att det ska gå i ett rejält tempo med allting och det passar egentligen inte in med tanke på hur jag är som person. Jag har ju en form av Autism som f...

Jag står på klippan, jag känner vinden i håret och jag tittar ner på havet, ett kliv och sedan är det över. Ett kliv sedan får jag frid och lycka. Det är så otroligt jobbigt att leva i ett samhälle med högt tempo och fokus på att tjäna pengar för att...

När jag vaknade morse så föll snön utanför fönstret igen, jag är less på vinter och snö och kommer flytta till varmare breddgrader i framtiden. Att bo i Sverige som styrs av inkompetenta politiker är inte så stimulerande för mig, allt dom gör blir sk...

Jag tänker ofta på vad som händer på andra sidan lyser alltid solen där, är det alltid ljust och varmt och träffar man dom, dom som fick gå vidare dom som man höll så kär   Jag vinkar upp mot stjärnorna ser ni att det är jag? känner n...

Jag vaknade upp idag och insåg att Sverige och världen inte är som den borde vara, de mörka krafter som länge varit dolda börjar mer och mer ta över och vill få oss att känna rädsla bara genom att kliva utanför dörren, det känns inte som att vi männi...