Jag är riktigt kär just nu, det känns ovanligt men väldigt glädjande. Det kan vara första gången på 5 år som det blir besvarat med. Om så är fallet så tänker jag ta vara på henne och vara toppen. I hennes närhet kan jag vara den jag är och all ångest blir enklare att hantera, får hoppas att jag lyckas få ett nytt arbete bara så jag inte missar chansen till total lycka. Alla säger att det är så enkelt att få arbete i Sverige, det stämmer säkert in på många, men inte för mig. Har sökt så många arbeten under så många år så förtroendet att hitta något sjunker i fritt fall. Men jag ska visa att utanförskap är något man kan ta sig igenom och bryta bara man har viljan.

Idag ska jag fara hem från Stockholm efter ett besök hos en god vän, jag hann även med en dejt som gick väldigt bra :-). Jag har alltid sagt att jag aldrig kommer flytta till huvudstaden men nu känns det som att det är aktuellt eftersom kvinnan jag träffade vill fortsätta ses och höras. Konstigt känns det att de finns en kvinna som vill ha mig för den jag är och accepterar och förstår mig, jag är ju en deprimerad och ångestfylld människa. De värsta dagarna är när ångesten tränger sig på och äter upp mig inifrån, då vill jag bara ligga på golvet i fosterställning och gråta, gråta och gråta. De tankar som far i mitt huvud de gångerna är att: snälla låt mig dö nu så jag slipper smärtan och finner frid. Mitt inre lever ett eget liv och jag kan ibland inte styra helt över det, mitt egna självförakt kommer ta mig en dag och det vet jag, därför känner jag mig som en egoist som sökte efter kärlek och fann den. Jag kommer ju bara vara ett lån tills den dagen är inne, det finns kanske en räddning vad vet jag men det känns inte som att det går att besegra det mörker som jag bär inom mig. Varje gång som jag ligger och gråter så är det en person som hela tiden far runt som bilder i huvudet på mig, det är den person som hatar mig mest på hela jorden och som är min största kärlek tills döden tar mig. Min osäkerhet och illvilja slet henne bort från mig för så länge sedan, men ärren och saknaden sitter alltid kvar. Emmelie heter min största kärlek. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne då och då och hoppas att hon har det underbart bra i sitt liv, tyvärr hatar hon mig så starkt att jag inte ens kan få vara en vän till henne. Min sommarnatt ikväll ska bli ångestfylld så ska vila på pendeln nu en stund!!!


Hörs när jag kommit tillbaka till helvetets portar i norr

Ha en bra dag i solen