En gång för längesen

var du och jag bästa vänner

vi gjorde sånt som bästa vänner gör

jag var den blyge, du den finurlige av oss två

sommar som vinter, natt som dag

När jag hör vattnet porla i bäcken

och solens strålar lyser på mig

minns jag tillbaka på den tid som va

du var som en bror för mig

och i mitt hjärta lever du kvar

jag bar på en längtan om det ljuva livet

sen kom den mörka tiden och allt rasa ihop

allt vart ett spel med döden

du flytta iväg och jag vart ensam kvar

med krossat hjärta från tjejen med dom vackra ögonen

nu står vi mitt i livet kära vän

du vart en framgång, jag vart ingenting

men jag tror att jag har hittat hem

nu vet jag vad jag vill med livet

så kanske ses vi igen i en sommarstad